tisdag 30 september 2008

Regeringens megafon

Två reflektioner i en:

1. Varför erbjuder Sveriges två enda nationella dagstidningar sina debattsidor som megafon för regeringens politik? Detta är en relativt ny företeelse, men förvränger debattklimatet rejält och skapar ett ensidigt och icke-kritiskt "sannings"-maskineri. Som bloggaren Jinge beskrev det för ett tag sedan:

"DN/SvD får tidvis fungera som regeringens annonsblad, och det får de göra på egen bekostnad. Motsvarande annonsplats skulle kosta hundratusentals kronor, men när det gäller de borgerliga morgontidningarna tycks det vara helt gratis. De som förlorar på detta är givetvis tidningsläsarna. I slutändan är det lösnummerköpare och tidningarnas abonnenter som får läsa vad regeringen anser att de ska läsa, den debatt som man har förväntat sig få ta del av uteblir helt."

Regeringen (vilken färg den än har) har per definition redan den mest solida plattformen för att basunera ut sina budskap: den har makten. Poängen med debattsidor har iallafall historiskt sett varit att det budskapet skall diskuteras. Det har varit en kanal för folket att få en nyanserad bild av verkligheten.

2. I dagens DN får infrastrukturminister Åsa Torstensson exemplifiera genom att presentera regeringens infrastrukturproposition. Kanske just eftersom debattsidorna inte är designade att presentera propositioner så blir det ännu ett icke-budskap med floskler och upprepningar utan direkta och konkreta förslag.

Men en sak kan man urskilja: att regeringen uppmärksammat klimatet. Man säger nämligen att man skall åstadkomma "säkrad infrastruktur för att klara klimatförändringar". Regeringen erkänner alltså att klimatet kommer att påverka oss, men vill inte anpassa, utan istället "säkra". Man vägrar att förebygga, men erkänner dess existens. En obehaglig kombination. Detta samtidigt som de konservativa i Storbritannien fortsätter att lägga fram progressiva klimatförslag. Nu föreslår man ordentliga satsningar på snabbtåg OCH ingen utveckling av flygkapaciteten, se the Guardian. En smått otrolig utveckling att Sveriges regering måste lära sig progressivitet från de konservativa leden i Europa.

Uppdatering: DNs ledare håller med om att infrastrukturproppen är vag, men nämner inget om klimatet. Och SvDs Cleas Arvidsson klagar över att det går så sakta när han åker bil in till jobbet.

måndag 29 september 2008

Heja Åsa!

Kan inte annat än att hålla med RFSUs generalsekreterare Åsa Regnér som idag på Brännpunkt i SvD argumenterar för att avskaffa kyrkornas vigselrätt. Hon skriver bl a:

"Att kyrkan och andra samfund i framtiden ska ha rätt att vägra viga vissa människor, bara för att de älskar en person av samma kön, innebär att myndighetsutövningen blir diskriminerande."

"Men om samhället inte vill tvinga trossamfund att agera mot deras övertygelse bör samhället heller inte delegera myndighetsutövning till dem. Därför föreslår vi nu ett annat system: ta ifrån kyrkan och andra religiösa samfund rätten att viga folk. Återför myndighetsutövningen till staten, där den hör hemma, och sluta göra skillnad på människor."

Heja Åsa!

Låt oss hoppas på Ecuador

I gårdagens folkomröstning sa Ecuadors befolkning ett rungande Ja till den nya grundlagen. Den nya grundlagen med sina 444 artiklar ger det civila samhället större möjligheter att delta i beslut, förbjuder etablerandet av utländska militärbaser och ger ekosystemen i landet okränkbara rättigheter. Miljöaktivister menar att president Correas nya grundlag hör till de mest radikala i världen när det gäller miljö. Låt oss hoppas, världen behöver dessa progressiva exempel. Tyvärr så verkar det dock som det finns många inkonsekvenser mellan innehållet i den nya grundlagen, mellan Correas retorik och förda politik. Correa har godkänt ett flertal kontrakt till nya dammprojekt och utvinning av olja och mineraler. Det är svårt att se att dessa projekt inte kommer att få konsekvenser på miljön, den biologiska mångfalden och människors tillgång till jord och möjligheter att försörja sig. I delstaten Los Rios kämpar människor mot genomförandet av det jättelika dammprojektet Baba. Förgäves har man hoppats på Correa. I Intag i norra Ecuador har bybor i många år kämpat mot multinationella gruvbolag.

Correa vägrade till exempel att inkludera en klausul i den nya grundlagen om kravet på bybors samtycke till utvecklingsprojekt som kan komma att påverka de lokala ekosystemen.
De sociala rörelserna är kritiska mot Correas inkonsekvens. Men den nya grundlagen är så klar ett väldigt viktigt instrument, så: Que viva Correa! De sociala rörelserna lär ändå se till att han håller vad han lovar.

Bloggat: Svensson

söndag 28 september 2008

Marx, PJ Linder och Rothstein om reglering

Finanskrisen i USA har lett till många välgrundade ”vad var det jag sa” –uttalanden gentemot marknadsliberala ekonomer som motsätter sig regleringar och stöd. Idag rapporteras att den amerikanska staten köper tillgångar för ca 700 miljarder dollar för att rädda ekonomin. Utöver detta stöds bilindustrin med 25 miljarder dollar (sic!). I England har det andra bolåneinstitutet i år nu gått omkull. Förstatligande tycks vara den hetaste lösningen i den liberala världen just nu. Igår på SvD brännpunkt sa statsvetarprofessorn Bo Rothstein att ”Det förefaller vara så att marknader inte alls är självreglerande utan tvärtom självdestruktiva om de inte omfattas av en stark reglering.”

I dagens SvD skriver PJ Anders Linder på ledarplats om hans syn på de havererade löntagarfonderna i början av 1980-talet. Man kan undra varför vi får denna historiska tillbakablick just idag. Det är dock inget mysterium utan såklart ett försvar för den ifrågasatta liberala ekonomiska modellen. Men eftersom den är svår att försvara just nu, går han omvägen via löntagarfonderna. Linder försöker genom att måla upp en DDR-fond bakom framtida diskussioner om ekonomiska modeller, omöjliggöra en vidare diskussion eller om mer regleringar av den svenska ekonomin.

Men oavsett vartåt debatten kommer att gå är väl frågan om en reglering av kapitalismens värsta perversioner egentligen löser nånting, vilket Rothstein med flera sossar tycks efterlysa. Eftersom ständig tillväxt är en förutsättning för kapitalismens fortlevnad måste produktionen hela tiden bli effektivare. Detta sker främst genom teknologiska framsteg, ökad storskalighet och ökad utsugning av dem som utför arbetet. De första två drabbar vår omgivning. Det sista drabbar oss. Genom att en viss nivå av arbetslöshet är en konsekvens av en oreglerad arbetsmarknad är det möjligt för arbetsköparna att hålla nere lönerna. Men detta hindrar den för kapitalismen livsviktiga masskonsumtionen.

Enligt Marxistisk ekonomisk teori spelar därför reglering av kapitalismen liten eller ingen roll eftersom kapitalismen i grunden bygger på självdestruktion och saknar hållbara idéer bortom vinstmaximeringen. Både denna inbyggda självdestruktion och avsaknaden av en ”masterplan” diskvalificerar den därför som ett hållbart system.

Rothstein skrev igår: ”Det kan vara så att den nuvarande krisen faktiskt kan ha orsakats av att USA saknar en generell och omfattande social- och välfärdspolitik”.

Men kapitalismen är spontan och utan grundläggande idé. Kapitalismen bryr sig inte om ideologiska värden som att skapa drägliga liv för världens befolkning eller rädda miljön. Kapitalismen som ekonomiskt system beaktar bara ekonomiska värden och individuell vinstmaximering. Kapitalismen är därför i grunden en motsats till demokrati. Vi måste börja prata om nåt annat.

Aron Etzler och Jonas Sjöstedt har kommenterat krisen i Flamman. Läs här.

fredag 26 september 2008

Sveriges koloniala krig

Så var Sidas generaldirektör Anders Nordström till slut tvungen att i DN besvara den senaste kritiken mot Sveriges bistånd som uppkom i samband med släppet av Bengt Nilssons Timbo-sponsrade bok "Sveriges afrikanska krig". Kritiken går kortfattat ut på att vi i nord sponsrar krig med vårt bistånd, antingen direkt till makteliten eller indirekt genom att de pengar vi lägger på vägbyggen eller dammsystem frigör kapital som i sin tur kan användas till krig och korruption eller annan opålitlig verksamhet som vi i nord har fått för oss att vildarna i syd håller på med. Självklart skall en biståndsverksamhet kontinuerligt anpassas till verkligheten, exempelvis behövs en stark anknytning till klimathotet. Men det antyds något skrämmande i den senaste kritiken. För vad är det kritikerna vill att vi skall göra med biståndet? Kritiken är obehagligt icke-konstruktiv och fruktlös. Det levereras inga alternativ. Så någonstans i bakgrunden uppenbarar sig det enda logiska alternativet: kanske skall vi dra ner på det, det hjälper ju ändå inte.

Vi hamnar ofrånkomligen i en gammal unken kolonialdebatt. Vi är tillbaks där vi började. Västvärlden kan uttrycka sitt dåliga samvete med: vi försökte iallafall hjälpa stackarna, men de klarar ju inte av att ta hand om vår hjälp, så frågan är om det är värt det. För det första är det en väldigt liten del av biståndet som kan anknytas till korruption. Enligt Anders Sundström under en promille av projekten. Ändå skall dessa fall lyftas fram och debatteras på ledarsidor och på Timbromöten. Men framförallt har debatten blivit en icke-debatt (ungefär som att diskutera det våld som inte inträffade på ESF). Vad vi verkligen borde diskutera är ju varför vi ger så lite och hur de degenererande strukturerna mellan nord/syd kan förändras. Speciellt som vi får flera gånger tillbaks vad vi ger, vilket den gamle liberalen Bengt Westerberg vågar gå ut och säga (och Marcus Lundgren diskuterar i tidigare inlägg). Väst/nord har ett kolonialarv som vi aldrig konfronterat och den senaste kritiken luktar misstänk likt något som sipprat ur denna ständigt jäsande arvsbördan.

Så, kan vi inte börja debattera vad det verkligen handlar om: att vår exploateringssyn på folket i syd är förnedrande och rasistisk. Istället för att förnedra dem ännu mer genom att antyda att de inte är kapabla att ta hand om vår hjälp (som ändå är alldeles för liten). Speciellt som de faktiskt sponsrar vår välfärd.

Uppdatering: Idag får biståndsminster Gunilla Carlsson utrymme på DN debatt att beskriva alliansens nya biståndspolitik. En spretig text där ordet demokrati nämns ca 100 gånger. Men slutsatsen verkar vara att regeringen skall satsa på demokratifrämjande insatser, och definitionen av demokrati levereras i slutet av texten:

"Det nya svenska biståndet utgår från liberala värderingar och sätter den enskilda människans frihet i centrum. Vi står upp för en syn på utveckling som ser att marknadsekonomin är det enda ekonomiska system som kan lyfta människor ur fattigdom. Och som ser att det bara finns ett styrelsesätt som är värdigt fria människor - demokratin"

Regeringen väljer att politisera biståndet, det är tydligen det enda nya. Om folk i syd hade haft tillgång till DN debatt idag så hade de blivit väldigt väldigt dystra av budskapet.

onsdag 24 september 2008

Exploatering, migration och murar

Den gamla folkpartisten Bengt Westerberg skriver idag på Aftonbladet debatt att västvärlden tjänar mer pengar på företagsvinster och räntor på statsskulder i länder i Afrika är vad biståndet ger dem tillbaka. Han har också modet att påtala den uppenbara kopplingen mellan den av väst underblåsta fattigdomen och orättvisan i den s.k. tredje världen, med konflikter och migration. Vad väst/nord gör i syd har således direkta konsekvenser inte bara för samhället där utan också här. Under rubriken ”Fattiga betalar för vårt välstånd” uppmanar Röda korsetordföranden Westerberg att västvärlden måste skriva av skulderna till de afrikanska staterna.

Men frågan är ju om väst självmant genom skuldavskrivning vill underminera den exploaterande relationen till syd? Min cyniska gissning är att de ekonomiska intressena är för stora. Den politiska utvecklingen verkar ju också snarare gå i motsatt riktning; att Nordamerika och EU hellre fortsätter att exploatera och istället kriminaliserar migrationen och bygger murar. En tendens som Uppsalageografen Mekonnen Tesfahuney analyserade i sin avhandling redan 1998: Imag(in)ing the Other(s): Migration, Racism and the Discursive Constructions of Migrants och ett faktum som Peo Hansen visar i sin färska bok från 2008: ”EU:s migrationspolitik under 50 år : ett integrerat perspektiv på en motsägelsefull utveckling”

Lär av huliganerna

Det är lite svårt att förstå exakt vad vi skall lära av fotbollen, som DN uttrycker det angående Reclaim the street demonstrationen i Malmö i helgen. Kanske skall vi lära oss att slå mer och hårdare. Men det verkar som om effekten av samtal och passivitet och icke-provokation i det här fallet var en ovanligt verkningsfull kombination. Dessutom så grep polisen den man som krossade SEBs fönster genom att polisen just observerade, och inte ingrep.

Självklart skall man inte se lätt på något våld. Men de flesta borde vara överens om att det inte var några större våldsamheter i samband med RTS demonstration, som bloggaren Per Westberg uttrycker det: "Skadegörelsen, som i och för sig var spekulativ, var peanuts i relation till vad som kan hända en vanlig fredagsnatt i Malmö." Att sedan några poliser är frustrerade är inte svårt att räkna ut; det är ju just detta som de är tränade att slå till emot. Men det rättfärdigar väl inte att det är det bästa alternativet? För frågan är ju (vilket DN också frågar sig, men svarar bakvänt på): Skall vi lära oss något från fotbollsvåldet, vilket spårat ur och eskalerat de senaste åren, eller försöka en ny approach? Såsom att observera och inte provocera.

måndag 22 september 2008

Vem behöver alliansen?

Alliansen kritiseras rättmätigt för att driva linjen om mindre daltande och hårdare tag mot brottslingar. Men Rapport berättar att tendensen under de senaste tio åren med sossestyre är att allt fler dömts till fängelse och färre dömts till psykiatrisk vård för mord. Vård utdömdes i 39% av fallen år 1997, medan siffran sjunkit till 19% år 2007. Att alliansen med lag vill besluta att ingen ska få dömas till vård och istället kastas i fängelse mötte stark kritik, bl.a av mig. Men vem behöver alliansen när vi har de lömska socialdemokraterna som driver samma politik utan att det märks utåt?

Snoop Dogg och Ultima Thule

Citys krönikör Annah Björk skrev förra veckan om kvinnosynen inom hip hopen. Idag kunde man läsa Citys chefredaktör Mikael Nestius kommentera krönikan och att den fått massor av kommentarer från läsare. Många tycks vilja värja sig mot Björks slutsatser. De vill fortsätt nicka till beatsen utan att behöva få dåligt samvete. Jag förstår den känslan för jag har känt den och känner den delvis fortfarande. Exemplet som tas upp som särdeles kvinnoförnedrande är Snoop Dogg. Han är ett bra exempel i sammanhanget för jag har själv flera av hans skivor och jag har själv konfronterats med varför jag lyssnar på honom. Jag reagerade då med att hitta på en massa ursäkter och blev nästan arg. Vändningen kom när jag bemöttes med exemplet Ultima Thule, de gamla nationalistrockarna. Då gick det inte längre att framhärda. Inte fan är det OK att lyssna på Ultima Thule för att de har sköna riff! Inte ska de heller undantas från kritik eller ursäktas för att musikerna/de som lyssnar tillhör arbetarklassen eller på nåt annat sätt gå ner i brygga för att rättfärdiga det ideologiska innehållet. På samma sätt finns det ingen ursäkt för biaaatch-texterna och de halvnakna dansarna i nästan varenda video som visas på TV. Jag har inte kommit så långt som att göra en utrensning i skivhyllan, men jag drar mig verkligen för att slå på 50 Cent eller Snoop. Tyvärr är det också artisterna med den här touchen som säljer bäst verkar det som. Det är de som visas på TV och spelas i radio. Men man ska komma ihåg, och här ligger lösningen eller vägen ut, att det finns en myriad av hip hop som är politisk och inte sjunger om bitches ’n’ hoes. Band som Dead Prez, Public enemy, KRS one, Mos Def, Wu Tang, Nas, The Roots, Timbuktu, Latin Kings och Looptroop. De tänker jag fortsätta lyssna på med gott samvete!

Granskning av galenskapen

Folkpartiet ska granska effekterna av vårdnadsbidraget. Bra enligt mig och vad granskningen kommer att visa känns tämligen uppenbart. Att det är mest kvinnor som tar ut bidraget. Kvinnor som redan innan står långt ifrån arbetsmarknaden. Att det bidrar till sämre löner för alla kvinnor över lag. Att det helt enkelt bidrar till ett mindre jämställt samhälle. Utvärderingar av bidraget i våra nordiska grannländer visar ju på samma sak (Norge avskaffar bidraget, vilket jag även skrivit om tidigare). Försämrad situation för kvinnor på arbetsmarknaden. Att det skulle visa på något annat i Sverige är ju högst osannolikt.

Fp har alltid varit emot införandet av vårdnadsbidraget men fick vika sig för den övriga alliansen. Även JämO var negativa. JämO Anne-Marie Bergström säger att:

”– Riksdagen har lagt fast ett antal mål för den nationella jämställdhetspolitiken. Där ingår ekonomisk jämställdhet, jämn fördelning av makt och inflytande och delat ansvar för det obetalda hem- och omsorgsarbetet. Förslaget om ett vårdnadsbidrag står i strid med alla dessa mål, säger Anne-Marie Bergström”

Dock säger hon att intentionen om att ge föräldrar mer tid med sina barn är bra men inte genom ett vårdnadsbidrag som får såna negativa konsekvenser för jämställdheten. Jag kan inte annat än hålla med. Då tycker jag att vänsterns (och mp:s) gamla käpphäst om 6-timmars arbetsdag vore ett betydligt bättre och mer jämställt förslag.

Frågan är varför alliansen är för detta bidrag som så tydligt strider mot regeringens jämställdhets mål och deras jobblinje. Jag kan se några skäl.

För det första för att bättra på arbetslöshetsstatistiken, om fler kvinnor accepterar vårdbidraget ser det ut som färre är arbetslösa. För den andra för att minska belastningen på a-kassan, helt enkelt komma undan med mindre pengar. För det tredje så undrar jag om de inte tycker att det är helt ok att kvinnor blir mer och mer förankrade i hemmet? Det stöder ju deras (främst kd) syn på världen.

söndag 21 september 2008

ESF - det direktdemokratiska samtalet

Ett par reflektioner med upplevelserna av ESF färska i minnet. För det första är den direkta dialogformen som kännetecknar forumet extremt uppfriskande. I seminarier och debatter diskuteras konstruktivt maktstrukturer med människor som direkt påverkas av maktutövandet, inte som i den gängse debattformen där endast maktutövaren ges en röst. Det är skrämmande hur uppenbart skev den rådande samhällsdebatten är när man upplever den rådemokratiska variant som kännetecknar det sociala forumet. Dessutom, vilket borde vara banalt uppenbart men sällan diskuteras, är det smått otroligt vilken kunskapsbank man nonchalerar när man utesluter sociala rörelser från den allmänna debatten. De flesta seminarier håller en otroligt hög konstruktiv kvalité, vilket inte borde förvåna någon: tillstånd diskuteras av folk som lever mitt i tillståndet och dagligen påverkas av dess konsekvenser. Att maktstrukturer så sällan diskuteras utifrån den påverkades synfält är tragiskt men väldigt påtagligt i den debattform som ESF bygger på. Men känslan av att dessa röster höjs och blir mer organiserade lämnar ändå en känsla av hopp. Tiderna förändras och ett fåtal kan inte diktera villkoren för ett flertal i det långa loppet. Någonting kokar under ytan.

En annan slutsats man kan dra från upplevelserna av ESF är att det finns ett väldigt starkt band som sammangjuter alla de sociala orättvisorna: systemkritiken. Den myriad av grava ojämlikheter som existerar är egentligen bara olika symtom på samma sjukdom. Det rådande systemet misslyckas kapitalt på osedvanligt många områden att leverera ens en tillstymmelse till rättvisa. Ofta är detta väldigt transparent genom statistik och siffror men ändå diskuteras det otroligt sällan; det sista makten vill är att uppmuntra till systemkritiska samtal. Men hur skall maktstrukturer utvecklas om de inte debatteras? Återvändsgränden blir uppenbar när man upplevt de konstruktiva samtal som präglade ESF. 

Ett annat perspektiv på problemformuleringen runt maktutövandet blev också uppenbart: hur komplext det är att diskutera lösningar angående maktlegitimering. Är rättvis handel (fair trade) positivt för de inblandade jordbrukarna i syd eller är det bara ett sätt att cementera en skev västerländsk syn (att syd skall skicka kaffe och bananer norrut)? Är certifiering av skogsråvaror kanske bara positivt för producenter i nord, eftersom de har makten att skapa reglerna som i slutändan gynnar dem själv mest? Ibland blir lösningarna ett sätt att legitimera makt, istället för att föra över makten till de inblandade. Således blir "lösningen" istället en förlängning av maktskevheten. Det är det ständigt återkommande problemet och själva embryot till ESFs egentliga existens: den rådande maktstrukturen är extremt odemokratisk och något måste göras åt detta faktum. Idag är tyvärr ESF ett av de fåtal forum där detta diskuteras.

En sista reflektion är oundviklig: medias katastrofala täckning av forumet. Inga djuplodande reportage eller artiklar om vad som diskuteras eller av vem. Inga funderingar runt varför ESF har uppkommit eller varför uppslutningen på de flesta evenemang var väldigt stor. Ingen fascinering av denna relativt nya röst som sakta men säkert organiserar sig och växer snabbt. Nästantill ingenting av någonting. Det är ju ändå extremt sällan vi i Sverige får chansen att bevittna något liknande på hemmaplan, med tusentals intressanta och ovanligt pålästa gäster. Jo, visst fick ESF lite mediautrymme förresten: när ett skyltfönster krossades och när några tegelstenar kastades. Då blåstes det upp på de stora dagstidningarnas förstasidor på nätupplagorna med stor text. Så kunde många förstrött bekräfta sina fördomar att sociala rörelser är fanatiska och mest vill bråka. Ett tragiskt betyg på medias inställning.

Mer om ESF: Sydsvenskan, DN, KvP, Arbetaren.

Och bloggat här och här.

Uppdaterat: Fredrik Malm (fp) och liberale debattören Johan Norberg (som dessutom har sin blogg länkad på denna blogg p.g.a. att han brukar ha en relativt uppbackad liberal åsikt, men nu börjar man ju definitivt att undra) tycker att det är helgalet att ESF var sponsrat med pengar från Malmö stad. Sponsrad huliganism, antyder man. Alliansfritt svarar konstruktivt. Vidrigt fördomsfullt och ignorant och avslöjar dessutom hur lite dessa herrar vet. 

fredag 19 september 2008

Negri och Hardt igår på Södran

Jag lyssnade på Antonio Negri och Michael Hardt igår på Södra Teatern. Jag hängde inte med riktigt hela tiden och har svårt att rekapitulera diskussionen så här i efterhand. Det upplevdes ändå som att jag fick lyssna på nåt stort och inspirerande när jag satt där i mörkret. Särskilt Negri som talade sin fina brutna franska med en demagogs tonfall: vackert högröstat i staccato om ”marx”, ”le communisme” och några andra saker som man nästan förstod. Han var inspirerande, en gammal gubbakademiker, men inte alls så där uppblåst och självgod som många andra ’intellektuella’ gubbar. Det viktigaste som jag uppfattade (efter översättningen) var i alla fall deras diskussion om det ömsesidiga förhållandet mellan makt och motstånd. Eftersom kapitalet/makten är så utspritt och utan tydlig kärna men ändå sammanlänkat i nåt sorts nätverk måste motståndet vara lika diversifierat och flexibelt. Vilket det också är enligt dem. Kärnan i arbetarklassens politiska motstånd utgörs inte längre (har den någonsin gjort det egentligen?) av vita män i tillverkningsindustrin. Dagens politiska motstånd har inte den traditionella formen – en avgränsad homogen grupp med en central ledare, vilket inte minst WSF/ESF är ett tecken på. De använder begreppen empire och multitude för att beskriva dessa två. Negri refererade till Foucault och sa att: där det finns makt så måste det också finnas fria människor att utöva makten över. Hardt var dock noga med att påpeka att kapitalet behöver arbetarna, men inte vice versa.

Moderatorer var DN-journalisten Stefan Jonsson och filosofilektorn Fredrika Spindler. Stefan Jonsson hängde inte riktigt med i diskussionen, ställde frågor som kändes lite god dag yxskaft, publiken fnissade några gånger åt hans frågor och jag tyckte lite synd om honom. Jag undrade vad han egentligen gjorde däruppe? Filosofen Spindler var bättre rustad, hängde med, men sa inte så mycket spännande heller. Negri var storsint nog att rädda ansiktet på Jonsson när han frågade sina tokigheter. Negri snappade upp en sak i frågorna - kärlek - och svarade med ett långt utlägg om att manliga professorer hade svårt att tala om begär och kärlek, men att det var grunden i all politisk kamp, typ.

I morgon lördag pratar de på European Social Forum i Malmö. Blir kul att höra vad som sades där.

Athena Farrokhzad har skrivit om detta i Aftonbladet, liksom Mikael Nyberg.

Uppdaterat söndag: DN publicerar idag en intervju. Den borde läsas av Wanja: "Men hur ska facken kunna bemöta globaliseringens väldiga krafter?" Negri:- Ja, inte genom att begränsa sig till nationen. Då slutar de som Internationella socialister, en vänstersekt.

Champangefrukost utanför Migrationsverkets lokaler i Malmö

Tidningen Arbetaren berättar om ESF 2008 Action Network som igår genomförde en ”deportationsfri dag”. Genom att 07.30 duka upp och bjuda på champagne (som en hänvisning till de tjänstemän på Migrationsverket i Solna som 2005 firade avvisningen av en familj med champagne) till personalen som kom till jobbet för att deportera människor, vill nätverket protestera mot rasism, gränser och avvisningar.

300 aktivister blockerade också flera av myndighetens ingångar och hindrade anställda från att ta sig in till Migrationsverket. Fler aktioner följde under dagen.

Nättidningen Yelah rapporterar om händelsen och hänvisar till en intervju med Ulf Stafsgård, säkerhetsansvarig på migrationsverket. Han säger: ”Det är fel att inrikta sig på oss tjänstemän. Som alla statliga myndigheter följer vi alla lagar som riksdagen och regeringen beslutat om.” Denna åsikt delades inte av demonstranterna.

Den åsikten delas inte heller av mig . I en avhandling av Eva Norström som kom 2005 framgår nämligen att handläggarnas de facto arbetssituation på avgörande vis inverkar på asylpolitikens tillämpning och att gränsdragningsproblem oavbrutet uppstår. Rasistiska hotdiskurser om lämmeltåg och strömmar/vågor av tärande flyktingar, parat med hetsen att hinna med så många ärenden som möjligt (vilket i förlängningen är lönegrundande) gör att de flesta handläggarna söker efter sätt att avslå snarare än att bifalla eftersom det går mycket fortare. Det leder till en organisationskultur där man förutsätter att alla asylsökande ljuger. Läs mer om avhandlingen här.

Peo Hansen, docent vid Linköpings universitet har forskat om EU:s rasistiska migrationspolitik. Här finns en intervju med illustrativa exempel.

onsdag 17 september 2008

Ser media och alliansen vad som händer?

Det är något skrämmande med att se reaktionerna på de senaste veckornas utveckling på finansmarknaderna från svensk media och svenska politiker. Hur kan man missta sig så gruvligt på allvaret i situationen? Det vi ser är historiskt sett en extrem utveckling; kapitalmarknaderna kommer aldrig att se likadana ut någonsin igen. Reinfeldt säger i regeringsförklaringen lakoniskt: "Sverige står väl rustat i vindbyarna". Vindbyarna? Det blåser ju storm.

DNs ledarsida mumlar man: "Kriser kommer till och från att hemsöka den finansiella världen", som om det är en naturlig utveckling och att det som händer är fullt normalt och något vi skall vänja oss vid. DN fortsätter (och formuleringen låter skrämmande likt något Ragnar Roos skulle kunna säga): "Men den eskalerande krisen får inte göra dem bönhörda som vill reglera tillbaka finansmarknaderna till den stenålder som rådde före de stora avregleringarna". Ja, varför inte samtidigt som man totalt missuppfattat det globala läget håna dem som efterfrågar ett bättre regelsystem.

Det är svårt att inte hålla med Socialdemokraten Morgan Johansson när han i sin blogg säger:

"Regeringsförklaringen verkar vara skriven i en bunker"

tisdag 16 september 2008

Varför kan inte vänstern bli lika bra?

Per-Anders Forstorp och Brian Palmer skriver idag på Aftonbladet kultur om valkampanjstrategier. De pratar om alliansens två första år och strategierna som ledde till valsegern 2006.

I USA fokuseras mycket på smutskastningskampanjer menar artikelförfattarna, vilket inte är särskilt utbrett i svensk politik ännu tack och lov, men det som förenar de amerikanska republikanernas strategier, med de borgerliga svenska, är förmågan till språkliga innovationer och mediemanipulation. Som exempel nämns marknadsföringen av ”det nya arbetarpartiet” – moderaterna i Sverige. Metoden har tidigare använts av Bush och nu av John McCain: att utnyttja arbetarnas ilska mot eliterna.

Det andra exemplet gäller det svenska begreppet ”utanförskap”, ett nyskapat begrepp som egentligen beskriver ett samhällstillstånd som skapats av den förda politiken, men vars uppbyggnad och användning antyder att det är individerna själva det är fel på, att dom ställt sig utanför. Begreppet utanförskap avväpnar därmed strukturella begrepp som klassklyftor och rasism.

Även om det kanske inte behövs för att Socialdemokraterna ska vinna nästa val (det verkar de ju göra ändå), undrar jag när den progressiva vänstern tänker satsa mer på den här typen av strategier. Eftersom politik är ideologi och retorik behöver vänstern inte skämmas för att bli påhittiga lingvister och smarta lobbyister. Även om det delvis är en resursfråga, kan en omprioritering behövas: kanske mindre flygbladsutdelning och mer professionell lobbyism. Det verkar dessutom gå utan att gå in på smutskastningskampanjernas väg.

SvD väljer fördomarna

På onsdagen den 17e september börjar European Social Forum (ESF, se hemsida) i Malmö. Det är det största politiska evenemanget någonsin i staden. I 250 seminarium och 400 kulturevenemang skall alternativ till de rådande ekonomiska och politiska maktstrukturerna diskuteras och debatteras. Det borde råda enighet bland alla politiska falanger att det existerar sociala orättvisor i samhället, och ESF har skapats för att kunna lyfta fram dessa och diskutera kreativa lösningar. Självklart bygger vissa alternativ på kritik av det rådande systemet (nyliberalism, stark tilltro till marknadslösningar), annars skulle det inte definieras som alternativ. Parollen för hela forumet är just: En annan värld är möjlig.

Det är uppenbart att alla definitivt inte håller med om ESFs kritik, eller inte gillar kritik av det rådande systemet. Men det borde också vara uppenbart att man tjänar på att lyssna till kritiken och dessa alternativ, speciellt i tider av kraschade finanshus, klimathot, ökade inkomstklyftor och väldigt få lösningar på u-världsproblematiken. Kanske kan man lära sig något fast man inte håller med om allt. Detta borde åtminstone vara medias inställning. Sydsvenskan väljer att täcka forumet utan fördomar och har en egen ESF-sajt. Tyvärr gör SvD precis tvärtom och väljer att närapå terroriststämpla forumet och lyckas dessutom kalla det anti-semitisktledarbloggen. Att man väljer att lägga ner energi på att gå igenom en seminarielista på 40 sidor med hundratals debattämnen för att hitta det mest extrema är både tragiskt och patetiskt.

Staten, mer eller mindre

Den klassiska regleringsdebatten blir ännu en gång högaktuell: Bear Sterns, Fannie Mae, Freddie Mac och nu Lehman Brothers. Och den sista ville inte ens den amerikanska staten rädda. Det är alltid svårt att analysera mitt i slagfältets dimmor; dessutom är känslorna ofta lite väl svallande. Men det är uppenbart att något har varit väldigt fel med det regerande ekonomiska systemet, det kan de flesta ideologiska läger hålla med om. Sen kan man motivera både för och emot statlig inblandning utifrån sin övertygelse och få mer eller mindre rätt.

På vänstersidan blir man förskräckt över att staten nu är tillåten att hjälpa till när den är så hatad när allt går bra. Varför skall socialisering endast tillämpas när finanshusen kraschar och varför skall vinsterna privatiseras och förlusterna socialiseras?

Från liberala håll argumenteras att det var just för att Fannie-Freddie hade ett statligt inslag som dem inte klarade sig på marknaden (staten garanterar i slutändan deras utlåning). Liberale debattören Johan Norberg har använts sig av den retoriken. Han säger på sin blogg:

"Let´s hope that this nationalisation is the beginning of the end. Clean them up, break them up and privatise the pieces. It´s time for the demolition crew."

Det intressanta är att man hör inte lika många liberala röster när det gäller de helt privata alternativen och vad orsaken är till deras sjukdomar. Exempelvis Lehman Brothers, är det sunt att en sådan finanskoloss kan krascha och påverka miljoner människors liv? Skall verksamheten inte regleras bättre för att förebygga liknande händelser i framtiden?

Ex-världsbanksekonomen Joseph Stiglitz har länge förundrats över att marknaden fått leva sitt egna liv utan regleringar och uttrycker sig:

"Some of America's best and brightest were devoting their talents to getting around standards and regulations designed to ensure the efficiency of the economy and the safety of the banking system. Unfortunately, they were far too successful, and we are all - homeowners, workers, investors, taxpayers - paying the price."

Känns som han har en poäng.

Andra röster om finanskrisen: Ekonomistas, SvD, SvD2, DN, Arbetaren

måndag 15 september 2008

A letter to Elise

Jag hade tänkt kommentera hennes första kolumn om Palin men jag lät det passera. Idag gör hon det igen och nu kan jag inte låta bli. Elise Claesson hyllar Sara Palin och passar samtidigt på att ge en känga åt svenska feminister och genusarbete i största allmänhet. Claesson tycker att USA är landet där riktiga kvinnor, hockeymorsor, kan komma till makten utan att behöva bli som män. "Hockeymammor vågar vara hårda och mjuka samtidigt utan att förlora sin kvinnlighet."

"Hon visar att det feministiska vänsterprojektet inte behövs för att hjälpa kvinnor att bli jämställda. Kvinnor kan erövra makten alldeles av sig själva. En hockeymamma från landet, som aldrig gått på genuskurs och aldrig hört talas om Underordningen kan ta sig fram i maktens korridorer. With a little help from family and friends.

I USA är sådant fullt möjligt."

För det första så får ju Elise det att låta som att Palin mest gick hemma och bakade bullar och skjutsade barnen till hockeyträningen och så helt utan förvarning en dag så ringde McCain och frågade om hon ville bli hans vp-kandidat. Inte att Palin faktiskt när hon inte bakade bullar faktiskt bl a varit borgmästare i sex år, styrelseordförande i Alaska Oil och är för närvarande guvenör i Alaska. Det känns ju lite svårt att reducera det till enbart hockeymorsa.

Sen kan man ju undra hur Elise kan förklara det faktum att USA fortfarande väntar på sin första kvinnliga president. Jag menar i detta land utan underordning där alla som vill kan ta makten? Om nu USA är så utan glastak och underordning som Elise säger borde det ju rimligtvis ha redan ha skett. Men hon är ju rätt historielös när hon vill smutskasta svenska feminister och tar för givet alla de slag som svenska feminister utkämpat för henne. Rösträtt, dagis, föräldraförsäkringen, rätt att läsa på universitet osv är inga saker som genomfördes utan kamp och säkert är Elise rätt glad för dessa idag.

"Jämställdhetsministrar och genuspedagoger lyser med sin frånvaro. Ändå är USA världsledande på kvinnor med makt i samhället. Sådant svider i skinnet på genus-Sverige. Därför ska Palin fulas ut."

Ja eller så är det så enkelt som att hon är för dödstraff, mot abort, vill lära ut skapelseberättelsen i skolan, tvivlar på människans inblandning i växthuseffekten, emot samkönade äktenskap osv.

söndag 14 september 2008

Så sant som det är sagt!

Även om Socialdemokraterna inte gjort sig kända för att bedriva någon progressiv antirasist- och integrationspolitik, har de inte kört med samma äckliga kravretorik som sverigedemokrater, folkpartister och moderater. Utspelet på DN debatt av sossarnas integrationstalesman Veronica Palm förra veckan upplevde jag därför som ett tydligt gränsöverskridande i negativ bemärkelse. Där utlovas att Socialdemokraternas nya invandringspolitik ska ställa krav på asylsökare och att asylprocessen ska stramas upp. Introduktionsersättningen ska villkoras mot prestation. Den nya politiken handlar alltså mest om krav.

Jag är förvånad att sossarnas nya kravretorik inte resulterat i en folkstorm. Jag väntar varje dag att nåt stort ska hända. Igår kom så nånting. Södertäljes socialdemokratiske kommunhövding Anders Lago är besviken över partiets flyktingpolitik. Han säger: ”det är inte bristen på krav som gör att företagen inte anställer högt utbildade och meriterade personer, utan det är dessa personers mörkare hy och annorlunda klingande namn.” Så sant som det är sagt!

Uppdaterat: Idag måndag skriver Aftonbladets ledarskribent Åsa Petersen om saken.

Den artikeln ser man ju verkligen fram emot

Chefredaktör för tidningen Bon, Madelaine Levy, ondgör sig på Expressen Debatt över att EU-parlamentet förra veckan röstade igenom ett förslag om att motverka könsstereotyper i reklamen. Även om jag själv är tveksam till en lag är det pga effektiviteten och inte principen i sig. Levys argumentation är väldigt förvirrad och ologisk så jag orkar inte bena ut allt. Här är ett par saker som är särskilt bisarra.

För det första ifrågasätter hon att reklam överhuvudtaget påverkar människors ideal. Hon säger att frågan ”är långt ifrån färdigutredd”. Medieforskare håller nog inte med. Redan den statliga Maktutredningen på 1990-talet kom fram till att medierna präglar vår verklighetsuppfattning (Pettersson, O. & Carlberg, I., Makten över tanken – en bok om det svenska massmediesamhället). Det är idag en etablerad kunskap i medieforskning. Dessutom ligger i själva reklamens idé att den ska påverka potentiella kunder att eftersträva det som avbildas. Att hon själv gör just den kopplingen i en artikel i Fokus tidigare i år verkar hon ha glömt. Där skriver hon att när gravida kändisar fått mediala gliringar om att de är svullna och runda, medan de smala gravida fått beröm, är det inte är så konstigt att ätstörningar hos gravida blir allt vanligare” och att svenska kvinnor ser sina gravida kroppar som »groteska«.

För det andra undrar hon vilken rätt EU-parlamentet har att bestämma över reklamfotografernas ”verk”. Men lagstiftande församlingar är väl till för att just bestämma och stifta lagar? Det finns flera exempel på vad som inte är tillåtet att publicera, tex sådant som bedöms vara hets mot folkgrupp och barnporr.

Madelaine Levy säger sig vara för jämställdhet och kallar sig feminist. I höst ska hon medverka i den feministiska antologin F-ordet med ett kapitel om konflikten mellan mode och feminism. Den artikeln ser man ju verkligen fram emot.

lördag 13 september 2008

Sanning med modifikation

Kort lektion i att göra iakttagelser och sälja dem som sanningar, fast det är väldigt, väldigt starka värderingar:

1. (v) låg bakom den svenska ekonomiska krisen i början av 90-talet:

[Men vänsterpartiet har inte givit upp, det står fast vid samma politik som en gång förde landet ner i den djupaste krisen på 75 år]

2. (v) vill inte ha några som helst budgetramar eller utgiftstak och vill höja de flesta skatter så mycket det bara går. Dessutom är (v) okunniga om ekonomisk politik:

[Inga budgetramar eller utgiftstak ska få lägga hinder i vägen, behoven är stora och de skall fyllas först. Sedan tar vi in vad vi behöver och kan i skatteväg]

3. (v) är självklart inte kompetenta nog att sitta i en regering. Eller snarare: det är en omöjlighet:

[Däremot är det svårt, ja omöjligt, att ha en lättköpt och ansvarig ekonomisk politik och sitta i en regering]


fredag 12 september 2008

Öppet förakt

Idag får småföretagaren, styrelseproffset och liberala debattören Pernilla Ström beskriva sin syn på den yngre generationen arbetstagare i DN. Hon har tydligen erfarenhet av hur de fungerar och har dessutom haft chansen att få "testa" deras arbetsvilja:

"Jag sitter inte med några egna djuplodande vetenskapliga studier. Men som företagare och arbetsgivare äger jag en del praktisk erfarenhet. Jag har till exempel själv högst påtagligt fått möjlighet att testa människors arbetsvilja. Jag tror att inte bara LO-basen utan även Jan Björklund och hans kolleger på utbildningsdepartementet skulle bli förvånade om de upptäckte med vilken matematisk ekvilibristik 24-åringar med begränsad utbildning kan räkna ut exakt på kronan vid vilken nettolön det blir intressant för dem att byta ut ett liv på a-kassa, lite svartkneg och en ganska behaglig social tillvaro mot ett halvtrist åtta-till-fem-jobb med reskostnader, betalluncher och krav att vara på plats varje morgon."

Tydligen är den unga generationen inte alls så outbildad och trög som Björklund vill få oss att tro; om de bara har det rätta incitamentet så är de riktigt smarta. Men strävan efter nyttomaximering är uppenbarligen förbehållet arbetsköpare.

torsdag 11 september 2008

11 september

Idag är det exakt 35 år sedan Pinochet tog makten genom en blodig militärkupp och krossade chilenarnas drömmar om ett rättvist samhälle. Inte längre någon hemlighet att USA med Nixon och Kissinger i spetsen gjorde allt för att socialistiske Allende inte skulle väljas till president. Det har ju till och med Kissinger (vinnare av Nobels fredspris) själv erkänt på äldre dagar i sina memoarer. Kring 1 miljon $ ska CIA har satsat i kampanjer mot Allende. Att han ändå blev vald och vad som sedan hände vet vi.

Ikväll som så många år tidigare samlas en skara människor på Sergels torg under parollen Till mänsklighetens försvar - Mot USA:s krigspolitik. Gruppen exil-chilenare som fortfarande kräver rättvisa fick efter 2001 sällskap och parollen har breddats.

I går publicerades en artikel på New York Times som avslöjar att Bush i hemlighet i juli godkände order att för första gången tillåta amerikanska specialstyrkor att utföra markräder inom Pakistan, utan den pakistanska regeringens godkännande. Det är tydligt att USA blir allt mer desperat i sin kamp för ”rättvisa”. Tidigare har man tydligen undvikit sådana här räder, men senaste veckan: minst fyra attacker där minst ett 20-tal civila strök med. Jag håller med Sten Widmalm, forskare vid Uppsala universitet:

- Det är anmärkningsvärt att USA kränker Pakistans suveränitet direkt efter att landet för första gången fått ett civilt styre. Tidigare har USA talat om vikten av demokrati, men när Pakistan med Pervez Musharraf hade militärt styre så avhöll man sig från attacker.

Ekonomen och nobelpristagaren Joseph Stiglitz uppskattade i år den totala kostnaden för kriget i Irak till mellan 3 000 och 5 000 miljarder dollar. Lite mer då än vad man lade på valkampanjen i Chile i början av 70-talet. Men vad har egentligen förändrats?

I november 2004 släppte Al-Jazeera en video från Osama bin Laden där denne säger att målet är att göra USA bankrutt. När nu de amerikanska bolånejättarna Fannie Mae och Freddie Mac föll och förstatligades i veckan, verkar det inte långt ifrån. Vad händer när staten USA är pank, kan vi börja om från noll då? Demokrati, frihet, mänskliga rättigheter...

Alliansen och klimatet

För snart ett år sedan klättrade en grupp klimataktivister upp i en skorsten på kolkraftverket Kingsnorth i Kent, England, för att visa sitt missnöje med den brittiska regeringens klimatpolitik. Sex personer blev åtalade och igår kom domen: de blev friade från alla åtalspunkter. Detta är första gången någonsin som klimatförändringar har använts som en "laglig ursäkt" för ett försvar i en rättegång. Nu är det inte bara domen i sig som är häpnadsväckande. Även det faktum att under rättegången användes professor James Hansen, en av världens ledande klimatforskare, och Tories miljöförhandlare Zac Goldsmith som uppbackning av försvaret talar sitt tydliga språk: klimatdebatten ligger på en helt ny nivå i Storbritannien. Man har insett hur allvarlig klimatfrågan är.

I Sverige däremot kör vi på i gamla hjulspår och fortsätter att förneka utvecklingen. Idag på DN Debatt presenterar alliansen sin nya infrastruktur satsning där 8 miljarder skall satsas på vägar och järnvägar. Nu står det i stort sett inget nytt alls i artiklen; det är i runda slängar en kopia av en debattartikel skriven tidigare i år (delvis skriven av Anders Borg som aldrig försökt dölja sin inställning till järnvägssatsningar, se här och här). Möjligtvis har man ändrat tonen och nämnt ordet "tåg" fler gånger för att låta mer miljövänlig. Men om man synar förslagen lägger alliansen allt krut på vägarna: E 18, E 22, E 6 skall alla byggas ut och en nysatsning på en sammanhängande motorväg mellan Göteborg och Stockholm är de största prioriteringarna.

Satsningen på järnvägarna summeras:

"För att komma till rätta med problemen har regeringen tagit initiativ till Kraftsamling Mälardalen som syftar till att göra tågresandet mer attraktivt."

Det skall alltså bli mer attraktivt att åka tåg i Mälardalen. Det är så alliansen beskriver sin storsatsning på järnvägar i Sverige hösten 2008. Samtidigt som man i Storbritannien använder klimatet som en ursäkt för att få ockupera kraftverk och där de konservativa stödjer miljöaktivister. Men i alliansens Sverige är alltjämt tillväxten det enda mål som är värt att sträva efter. Klimatet skrämmer inte alliansen det minsta. Och det är just det som är så skrämmande.

onsdag 10 september 2008

Vem har något att dölja?

FN:s internationella konferens mot rasism i Durban år 2001 speglade hur olika länder vill betrakta och prioritera i arbetet mot rasism. Flera arabiska länder riktade skarp kritik mot den rasism som staten Israel utsätter Palestina/palestinier för. En annan stor fråga var krav från länder i den s.k. tredje världen om ursäkter och ekonomisk kompensation för sviterna av kolonialism och slaveri. Den gången lämnade USA och Israel konferensen i protest. Sverige deltog med i huvudsak ’vita’ organisationer och framhöll in i det längsta att det var en viktig fråga att upphöra med ordet ”ras” i officiella dokument.

Det ser ut att kunna bli samma skeva debatt i år. FN:s konferens ska i år hållas i Genéve. Tidningen Dagen förfasar sig redan över agendan från arabiska länder, att islamofobi ska betraktas som en del av rasism(er)n(a). De rapporterar att redan nu hotar ”demokratier” med bojkott om detta sker.

Birgitta Ohlsson (fp) påstod i en interpellation förra veckan att: ”De enda som tjänar på att rikta oproportionerligt fokus mot ett enskilt land är de regimer som vill dölja förtrycket i sina egna länder.” Ohlsson syftar på kritiken mot Israel. Hon varnar för att Israel kan komma att kritiseras igen. Med Ohlssons logik kan man helt enkelt inte kritisera ett land för den rasism som finns där. Man har då alltid en dold agenda. Man måste tydligen tala i abstrakta svepande termer, t.ex. om en färgblind värld utan ”ras”-begreppet. Eller är det fel land som kritiseras? Med tanke på vad som Israel gör mot palestinierna kan man undra vad Ohlsson vill dölja.

tisdag 9 september 2008

Skrämmer SvDs ledarsida bort liberalerna?

De senaste dagarna har det bedrivits en mini-debatt om kulturpolitiken på SvDs ledarblogg mellan skådespelaren Gerhard Hoberstorfer och SvDs Per Gudmundson. Hoberstorfer replikerade på ett ledarinlägg där Gudmundson genom ett specifikt exempel vill visa på hur snedvriden och illasittande den regerande kulturpolitiken är och generellt hur illa det är med den offentliga finansieringen i nuvarande form (även om han menar att det finns en "bred politisk enighet om att det offentliga stödet till kulturlivet ska vara omfattande"). Egentligen ingenting nytt alltså, tänker man, det är ju det SvDs ledarredaktion alltid gör: driver en ideologisk linje och exemplifierar med enstaka exempel för att visa att de har rätt. Men Hoberstorfers replik avslöjar något nytt:

"Det är tråkigt att behöva konstatera att man som liberalt sinnad kulturarbetare - tänk - det finns faktisk kulturarbetare som inte programmatiskt uppfattar sig själva som socialister - ständigt drivs åt vänster med hjälp av Gudmundsonsk argumentation"

Kan det vara så att man driver den ideologiska linjen för hårt? Att innehållet redan är sålt så många gånger att det inte finns något upplysningsvärde längre. Kanske pressas de trogna ut från sina led, just p.g.a att härskande liberal media blir onyanserad och raljerande. Detta är förmodligen inte endast ett liberalt fenomen, men problemet blir mer uppenbart för dem då de får avsevärt mer utrymme i den breda pressen.

Gudmundsons svar till Hoberstorfers replik uppmärksammar problemet igen. Han har inte tagit åt sig alls av kritiken, utan använder enstaka exempel för att visa att han inte har fel. Hjälper Gudmundson indirekt Sahlin?

måndag 8 september 2008

Våldtäkt och ideologi

Flera uppmärksammade sexualbrottsdomar på kort tid visar på brister i både lagen och dess tillämpning. I det senaste fallet har Mölndals tingsrätt frikänt en man som åtalats för våldtäkt, detta trots att kvinnan sade nej till samlag minst två gånger och att den åtalade har medgett detta samt att han måste bända isär hennes ben för att fullborda våldtäkten. Orsaken sägs vara att kvinnan klätt av sig och iklädd behå och trosor lagt sig bredvid mannen. Det tycker rätten gav mannen anledning att tro att hon, trots upprepade nej och trots att hon senare gjorde fysiskt motstånd, ville ha sex. Men enligt lagen ska agerandet runt omkring inte påverka. Man har laglig rätt att inte bli våldtagen oavsett om man går omkring naken. Ett nej är ett nej och sex med våld är våldtäkt. Lagen och dess tillämpning tar som utgångspunkt att kvinnan är tillgänglig för sex tills hon sagt nej på ett närmast övertydligt sätt.

Miljöpartiets förslag om ny lag som inför krav på samtycke är därför välkommet. Även om det i praktiken är svårt att genomdriva strafflagsändringar utan ett traditionellt utredningsförfarande som tar flera år i anspråk, är Mp:s förslag välkommet för att det förhoppningsvis påverkar den pågående utredningen i rätt riktning. Vissa menar dock att samtyckeskravet riskerar att sätta fokus på kvinnans beteende i än större utsträckning än idag, men jag tror att man har lite att förlora eftersom att så försvinnande få av alla våldtäkter som begås leder till en fällande dom.

Fler som bloggat om detta finns här.

Politik, livsstil och klimat

Väldigt sällan beskrivs klimathotet utifrån ett livsstilsperspektiv. Men det blir svårare och svårare att undvika om debatten skall vara givande. Katrine Kielos nämner det i förbigående, medvetet eller omedvetet, i sin ledare i Dagens Arena. Ämnet är egentligen Göran Perssons tal på den Socialdemokratiska klimatkonferensen och att Görans buffelbeteende slår till igen, men Katrine blir intvingad i ett resonemang om hur väljarna skall ställa sig till tillväxt och välfärd när klimatet ställer sig på tvären:

"När de mindre priviligerade får möjligheten att konsumera, ja då är det plötsligt fel med konsumtion! När tillväxten precis börjar bli så stor att den har en chans att komma flertalet till del, ja då ska den plötsligt ifrågasättas som sådan!"

Det känns väldigt talande för hur debatten (eller avsaknaden av den) förs; klimathotet är ruskigt nog som det är, måste vi diskutera en omställning av hur vi lever våra liv OCKSÅ? Vi har nu en generation 70-talister i Sverige, födda av 40-talister som fick kämpa efter krigsåren, som för första gången i mänsklighetens historia kan ta många materiella saker för givet. De har tillgång till flyg, kan äta billigt kött och lever på stora uppvärmda ytor och ser det mer eller mindre som en rättighet.

Debatten är förmodligen icke-existerande för att den är en politisk bomb: vad är det vi säger när vi frågar oss om vi borde äta kött, flyga mindre eller köra bensinsnåla bilar? Kanske ifrågasätter vi det ekonomiska systemet som lät detta hända. Kanske finns lösningarna utanför det existerande systemet. Vilken politiker vill kliva ut i det minfältet och röja?

lördag 6 september 2008

Fel blir rätt

Jag minns språkpolisen Ebba-Witt Brattström för ett par år sedan. Då hon förfasades över att ungdomar från förorten med utländsk bakgrund pratade så dålig svenska – miljonsvenskan. Hon undrade om de inte lärde sig nåt i skolan längre. Hon sa: "Regeringen signalerar till våra nya svenskar att det räcker om de lär sig lite lagom blattesvenska så att de kan slå upp ett stånd och sälja bananer i Rosengård". Att de hon talade om inte höll med var givet, men deras röster vägde lätt mot litteraturprofessorns. I dagens SvD får hon dock svar på tal från de egna leden. Där omtalas en färsk avhandling av Natalia Ganuza som visar att förortssvenskans "fel" i själva verket är medvetna felsägningar. Orsaken? Identitetsmarkörer så klart. De medvetna felsägningarnas medvetenhet hade man dessutom kunnat gissa sig till på förhand genom att lyssna på svarta i USA. Där är ’felsägningar’ legio. Där heter det t.ex. I aint got no money (inte I dont have any money, vilket vita säger). Eller You is gonna… (och inte You are gonna). Felsägningarna i miljonsvenskan kan man därför betrakta som borta. Eftersom de är avsiktliga är de således rätt. Mer info om avhandlingen finns här.

onsdag 3 september 2008

Hur förklarar man det som inte kan förklaras

Vilken absurd pseudo debatt. På ledarsidan i Expressen frågar sig Sakine Madon varför så många tjejer är vänster. Det har nämligen visat sig från opinonsmätningar att bland unga kvinnor mellan 18 och 29 så röstar så många som 70% på något av oppositionspartierna. För det första kan man fråga sig hur vänster (mp) eller (s) är i många frågor men det är en annan fråga. Det intressanta är när man sätter en liberal/konservativ debattör att tolka situationen, och hur idiotiska slutsatser man får dra. Sakine säger, angående att hon tidigare hade kritiserat studenter som klagade på att det var svårt att leva på studiemedlet:

"Samma kvinnor som hör av sig kämpar och sliter med betyg och matlådor, de planerar väl och sköter sig. De dricker måttligt, röker knappt, städar väl, tränar mycket och äter mycket grönsaker. De tar sina poäng, de betalar hyran i tid och tar ansvar för grupparbeten. Men ändå försvarar de studenterna som jag tycker borde skärpa sig och hushålla med studiemedlet. "

Sakine pratar alltså om "vänsterfolk" när hon refererar till människor som inte kan hushålla med studiemedlet. Dessutom måste man anta att Sakine menar att man måste vara höger om man tränar, äter grönsaker och allmänt sköter sig. Men denna bizarra analysen av ideologiska beteenden räcker inte:

"Det är fullständigt obegripligt. De här unga kvinnorna borde naturligtvis ställa samma krav på andra som de ställer på sig själva. Varför de gillar den samhällsmodell som menar att duktiga kvinnor ska ha samma lön som slarvpellarna som försover sig inför tentan, är en gåta."

Det är nästan svårt att ens kommentera, men i Sakines underbara värld är en vänsterorienterad samhällsmodell lika med att man låter folk som slarvar och är slappa (slöddret kanske?) få en massa pengar, t.o.m lika mycket som de som är duktiga och äter grönsaker. Hur skulle det se ut?

Det finns fler som försökt analysera det uppenbart oförklarliga (alltså att kvinnor kan rösta vänster, detta sjuka fenomen).

Klimatet ansvarar vi inte för

Erland Källén, professor i dynamisk meterologi uttalar sig i DN angående orkaners (och Gustav i synnerhet) relation till den globala uppvärmingen och om det beror på mänsklig påverkan:

"Man kan inte säga att Gustav beror på mänsklig klimatpåverkan. Däremot har vi under de senaste 35 åren sett att tropiska cykloner blivit allt vanligare i takt med stigande temperaturer och varmare ytvatten"

Om man lägger till att den etablerade klimatforskar/expertkåren är enig att människans utsläpp av växthusgaser har påverkat temperaturen så blir det uttalandet inte bara lamt, utan direkt felaktigt. Men det är väldigt talande för hur människan fungerar; saker som är jobbiga vill ingen ta ansvar för.

Meritokratin var ju aldrig tänkt för alla

Petter Larsson på Aftonbladet har gjort en suverän analys av Björklunds väderkvarnspolitik. Han menar att alliansen förstorat problemen i skolan för att motivera repressiva åtgärder. Med detta skapar man en lydig och välsorterad arbetskraft. Det här hade iofs Jennie Jonsén redan räknat ut.

Det är när Larsson går ett steg längre i analysen som det blir riktigt briljant. Jag tar ett långt citat: ”Kanske är det de senaste decenniernas massutbildning de fruktar, det som ledarsidorna föraktfullt brukar kalla utbildningsinflationen. En sammanhållen utbildning för alla betyder därför att borgerlighetens barn inte automatiskt tillförsäkras höga positioner i samhället, utan tvingas konkurrera med fler. Men just när den meritokrati som liberaler alltid hyllat i teorin är på väg att slå igenom, ska eleverna nu sorteras tidigare och hårdare. Meritokratin var ju aldrig tänkt för alla."

tisdag 2 september 2008

Hur man rättfärdigar problem

Mäns otrohet sitter i generna enligt en studie på råttor som presenteras på DN idag. Man kan undra vad som ”styr” kvinnors otrohet. För jag har i alla fall hört talas om att det tydligen tycks förekomma också, ibland.

Om man ska lita på den ”fria” forskningen så är det ju också farligt om pappan tar hand om sitt barn (på grund av dålig känsel i fingertopparna och dålig hörsel) och att män, rent biologiskt inte kan städa så bra. Män ser nämligen inte dammtussarna i hörnen på grund av att de har grundare ögonhålor än kvinnor. Dessa "fakta"har rapporterats om i Aftonbladet och Expressen. Så då är det ju helt OK, ja helt enkelt naturligt att vi har den maktordningen och arbetsfördelningen i samhället.

Att män är aggressiva och kåta på grund av testosteron och kvinnorna inte är det, är ju en gammal etablerad biologistsanning som rättfärdigar mansvåld, våldtäkt och kvinnors undertryckta sexualitet. Var så säker att det kommer nån råttrapport om det också inom kort.

måndag 1 september 2008

Björklunds chockdoktrin

Det är inte helt lätt att hänga med i Alliansens nycker. På DN Debatt idag presenterar dom ett nytt utbildningspolitisk paket: ”Vi satsar 1,8 miljarder på stärkt yrkesutbildning”. Detta efter att under de två första åren vid makten ägnat sig åt att spara in på Komvux, närmare 600 miljoner kronor, motsvarande 20 000 platser. Nedskärningen var så klart en del i Alliansens arbetslinje: arbetslösa lågutbildade ska jobba (varsågod – här skapar vi två, tre jobb åt er var), inte läsa vidare. Men arbetskraftsutbudet svänger tydligen snabbt, så hepp hepp, ”en unik satsning!” Men satsningen som presenteras idag är kanske lagom ”unik”, då det fram till år 2010 främst handlar om att lägga tillbaka de 600 miljonerna man tidigare dragit bort. Resten av paketet levereras efter nästa riksdagsval 2011 med vissa reservationer... Man kan så klart ändå glädjas åt denna satsning. Med vissa reservationer...

Så här säger Alliansen:
”Vi vänder oss mot inställningen att teoretisk utbildning är mer värd än yrkesutbildning. Vår syn är att alla måste ges möjlighet att växa och utvecklas utifrån sina egna förutsättningar [...] Ett tydligt exempel är kravet på att alla gymnasieelever måste läsa in behörighet till högskolan”.

Det kan ju låta fint. Men ifrågasätter ju en av arbetarrörelsens viktigaste framgångar: att alla oavsett social bakgrund ska ha möjlighet att läsa vidare, oavsett stöd hemifrån. Alliansens och Folkpartiets mål tycks vara ett universitet reserverat för eliten. Och strategin för att nå målet: 1) ljuga och skapa (fiktiv) kaos och oordning. 2) Snabbt implementera nya reformer utan djupare förankring. Björklunds chockdoktrin...