Tvångstolerans

Major Björklund lär ut svenskt liberalt beteende: i Sverige har vi sex och pratar om det med våra barn, utan att det skulle vara känsligt. Dessutom badar vi i simbassänger. Det är inte bara en frihet, eller ens bara en rättighet. Det är ett tvång: alla MÅSTE göra det. För i ett liberalt demokratiskt samhälle kan man inte alltid dalta med tolerans och samförstånd.

EU-valet och miljön

Om man som väljare bryr sig om klimatförändringarna, utfiskningen, avskogningen, halten av miljögifter/giftiga partiklar, den ekologiska mångfalden, djurhållningen och andra miljörelaterade frågor som påverkar jordklotets och människans fortlevnad och överlevnad så bör man ta del av Naturskyddsföreningens ambitiösa sammanställning av de olika EU parlamentskandidaternas inställning i frågorna. De olika partierna och deras kandidater spretar en del över lag förutom att man kan urskilja en gradering av hänsyn till miljön längs den ideologiska skiljelinjen med högre hänsyn ju längre vänsterut man kommer på skalan (förutom Miljöpartiet som inte tar avstamp i någon ideologi, men de får ju ändå väldigt bra betyg; de heter ju ändå Miljöpartiet). Det enda parti som verkligen sticker ut är Moderaterna. Miljö och klimat är, oavsett deras retorik, inget de prioriterar. Eller som Åsa Westlund (S) sammanfattar det i dagens debatt mellan ett urval av kandidaterna som anordnades i samband med Naturskyddsföreningens presskonferens:

"Det Fjellner (nr 3 på Ms lista, min anmärkning) säger är att vi skall vänta på att människor skall dö innan vi gör något"

DN1, DN2, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, AB

Somalia, Afghanistan och... Eritrea?

Ali Esbati frågar sig idag hur de svenska "liberalerna" skall relatera till de nya förslagen om raslagar som diskuteras i Israel. Antingen väljer man att beskriva dem som rasistiska, eller så hoppar man på tåget och föreslår samma sak i Sverige. Att döma av det unisona hyllandet av Sveriges senaste koloniala piratjaktsbyte och MUFs förslag om att förklara krig mot Eritrea så lutar det åt det senare. 

Konservativa reformer

I dagens ledare i DN kan man inledningsvis läsa, apropå Moderaternas antydan att skattesänkningarna skall fortsätta in i nästa mandatperiod (min fetstil):

"Moderaternas vallöfte 2010 kommer att vara sänkt skatt. Om, om, om pengarna räcker. Inget fel i det, men torftigt som vision"

Torftigt eller inte, sänkt skatt ÄR Moderaternas vision, den ideologiska basen i Moderaternas komplicerade partibygge. Att lämna basen vore väl lite väl populistiskt, även för ett konservativt parti som kallar sig det nya arbetarpartiet. Däremot kan man som väljare rättmätigt få fråga sig om det är klokt att sänka skatterna ännu mer samtidigt som de flesta av välfärdens funktioner vittrar sönder och samtidigt som Moderaterna säger sig värna om samma söndervittrande välfärd. Eller iallafall fråga sig om det ens är möjligt att kombinera denna välfärdshyllande retorik med en realpolitik som går ut på att alltid sänka skatterna. Det är nämligen, föga förvånande, en omöjlighet. Då är SvDs P J Anders Linder mer uppriktig; han är öppen med att något så gammelsocialistiskt som välfärden är inget som är värt att försöka bevara. Även om han kallar sänkt skatt för en reform. En ovanligt konservativ reform isåfall. 

DN1, DN2, SvD1, Badlands Hyena

Varför krigar Sverige?

Jan Guillou ställer sig frågan som alla svenskar borde ställa sig: varför måste Sverige för första gången på 200 år gå i krig och vilka är målen vi vill uppnå med krigandet? Guillou fortsätter med att dra paralleller till Sovjetunionens krig i Afghanistan under 80-talet och hur ihåligt omvärlden tyckte deras motiv var (att befria den afghanska kvinnan). Idag medverkar Sverige i ett krig som motiveras på samma sätt. Och det är ett minst lika ihåligt motiv idag. Frågan återstår alltså: varför medverkar Sverige i detta krig? Vi har inte ens de åtminstone ärliga imperialistiska motiv som USA kan åberopa (men inte gör det offentligt). Vi skulle inte förlora någon prestige genom att dra oss ur, förmodligen tvärtom. För hur mycket finns det att vinna på att medverka i 200o-talets datoriserade korsriddarkrig? 

Politik och frustration

Aftonbladets ledare skruvar idag med självförtroende upp retoriken flera snäpp. Beskrivningen av den direkta kopplingen mellan den avreglerade bostadsmarknaden och integrationsproblematiken är enkel och logisk, men lyfts sällan fram av mainstreammedia. Självklart förklarar bostadspolitiken bara en del problematiken, men tillräckligt för att avslöja att politikernas ideologiska drivkraft är roten till ungdomarnas frustration. Som det uttrycks i ledaren:

"Och när ungdomarna får nog av trängsel och kackerlackor går de ut i natten, bränner och kastar sten på allt som representerar samhället. Till slut går det så långt att ambulans och brandkår inte vågar åka ut i förorten längre"

Ingen komplicerad analys men alltjämt väldigt sällsynt och framförallt: analysen är fullständig. Hela orsakskedjan från praktiserande politik ner till gatunivå inkluderas. Batongliberala och konservativa analyser slutar så att säga halvvägs och avslutas oftast med att man skall banka ungdomarna hårdare i huvudet så att de verkligen förstår allvaret. Eller helt enkelt låsa in drägget på nätterna och på så vis genom kosmetika "gömma" problemet. Alltså inte lösa det. För om man som högerpolitiker verkligen vill lösa problemet måste man göra hela analysen och det tillåter inte ideologin. Den vill bara halva vägen. 

Att ledarredaktionen har självförtroendet på topp avslöjas också genom att man i slutet av ledarsticket använder begreppet klassamhälle. Begreppet som beskriver verkligheten men som aldrig får uttalas. Sen är ju rubriken underbar: Kackerlackshögern.

Den tragiska klimatallmänningen

På bloggen RealClimate kan man läsa om en väldigt skrämmande men ovanligt upplysande parallell mellan klimathotet och utfiskningen med allmänningens tragedi som gemensam nämnare/förklaring. Tragisk nog när det gäller fiskebeståndet runt Newfoundland. Katastrofalt när det gäller klimatet. 

Välj att inte bli förvånad

Valtider. Dags för lite äkta och efterlängtad valfrihet för en gång skull. Valfrihet som gör skillnad. Valfrihet som kan förändra våra liv och dess villkor i grunden. Men kanske skall vi börja med att välja bort, istället för att bara tänka på att välja rätt. Kanske är det lättare att veta vad man inte vill i jämförelse med att hitta det absolut rätta. Kanske skall man börja med att välja att inte bli förvånad. 

I tidningar, tv och radio beskrivs det som olyckor eller misstag eller isolerade händelser. Förvisso med en upprörd ton, men det tongivande är att man låter förvånad. Förvånad över att det finns bonusar för sjuksköterskorna som jobbar på sjukvårdsupplysningen. Förvånad över att sjukhusmaten är industriproducerad skräpmat som sprängs i micron. Förvånad över att inkomstklyftorna ökar mer än de någonsin gjort innan. 

Men det finns inget förvånande med alla dessa till synes isolerade och beklagliga händelser. De är inte ens isolerade; de hålls ihop av en enkel logik: politik. Våra folkvalda politiker har valt allt detta. Helt medvetet och kalkylerat. Enkelt uttryckt: om man väljer att amputera välfärden så amputeras välfärden. Om man vill sluta bli förvånad måste man helt enkelt välja politiker som inte vill föra politik som konstant förvånar. Annars kommer vi aldrig sluta att förvånas. Så, låt oss börja med att välja något som inte förvånar!

SvD1, SvD2, SvD3, DN1, DN2, DN3, AB1

”Låt oss istället prata om makt och konflikter”

Professor i genusvetenskap Diana Mulinari analyserar händelserna och debatten om Rosengård i en lysande artikel i Sydsvenskan. Artikeln är delvis ett svar på en tidigare artikel i Sydsvenskan.

Några citat:
”Den form för maskulinitet som skapas i exempelvis Rosengård när pojkar och unga män utmanar polisen är, som Carlbom påpekar, utan tvekan problematisk men den är inte mindre ”svensk” än den som synliggörs i form av en mobb mot 40-tal försvarslösa flyktingar i Vännäs, i form av fotbollssupportrar på ett flyg mellan Malmö och Stockholm efter en match mellan Malmö och Djurgården, eller den manlighet som för det mesta göms i piketbussar med en jargong som normaliserat ord som apejävlar och hot om kastrering, för att ta några aktuella exempel.”

”Det går också att argumentera, med en mängd forskning som stöd, att ju större klyftorna blir, ju mer utsatt Rosengårds befolkning görs, och ju fler som instämmer i Carlbom sång om att Rosengård inte är Sverige, desto svårare blir det att stoppa och förebygga stenkastning och bränder på Rosengård.

Lätta analyser, lätta lösningar är ofta utgångspunkten för en auktoritär utveckling, men sällan svar på komplexa problem.”

Skatt på mat

Vänsterpartiet har dammat av en gammal paroll (bort med momsen på mat!), modifierat lite och kommit fram till ett genialt förslag som lyckas adressera flera olika viktiga politiska frågor i en enkel skattesänkning. Genom att halvera momsen på frukt och grönt (från 12% till 6 %) stimuleras förhoppningsvis till ökad vegetarisk kosthållning och minskat köttätande. Det leder till:

1. Bättre möjlighet till en rättvis(are) fördelning av världens odlingsbara areal.
2. Minskade koldioxidutsläpp.
3. Arbetarklassen får råd att äta bättre.

Från annat håll finns också förslag på att införa en köttskatt. Varför inte?