Så kom det väntande utspelet om vänsterpakten. Till vilket pris är frågan. Ohly fick kompromissa där flera sakfrågor fick sig en smäll. Olyckligt men strategiskt.
Den intressanta iakttagelsen är hur fel i tiden många av reaktionerna på samarbetet ligger. DN viftar med "vänsterspöket". SvD känns mest dammiga och frustrerade och målar upp en i deras uppfattning galen värld där Ohly är statsråd. Jan Björklund börjar hota med k-ordet. Reinfeldt nöjer sig med att fundera runt hur vänster pakten kommer bli. Som om att det är en sjuk väg att gå. Som att vänsterstigen är en obskyr förtrollad stig i en hemsk saga som leder till den onda häxans slott.
Alla verkar har missat att begreppet vänster inte är ett skällsord. Att hata-vänster-propagandans era känns passé. Att v är tredje största parti. Större än fp. Nästan dubbelt så stort som c. Nu gäller det egentligen bara att förvalta opinionsläget och inte lyssna på ihålig och vettskrämd mobbing-propaganda.
I närheten av Bonn 1925
3 år sedan
6 kommentarer:
Jo vänstern tredje största parti, nästan 8%! Moderaterna är bara ynka 3,8 gånger större.
Annars kan vi kolla lite i historieboken. Vad blev det av vänstern i Sovjet, Kina, Kambodja, Nordkorea, Kuba....
Eller, var lyckades den skapa annat än massmord och misär?
Surgubben: Nu pratade jag om vänstern och inte om kommunistdiktaturer, men det känns mest patetiskt, och framförallt tragiskt, att år 2008 ens behöva påpeka det.
Det finns gott om eurokommunister i Europa. Även om nu inte v kallar sig det.
Kollar man lite mer i historieböckerna så ser man högerstyrda och understödda militärdiktaturer, fascister, totalitära nationalistpartier, massutrotning av antifascister och socialister tillsammans med kommunister. Utöver det krig och elände. Det förekommer än idag mord av människor med vänstersympatier eller demokrati- och människorättskämpar.
Mitt problem med etiketterna vänster och höger är att de så dåligt fångar in de verkliga konflikterna som snarare handlar om över/under än höger/vänster. Dvs mer handlar om positioner i klassamhället än om ideologier.
I synnerhet är vänsterkonceptet förvirrat - under hela 1900-talet har det handlat om att folkrörelser och stat ska samarbeta, på ett eller annat sätt. Det har i samtliga fall lett till att statsfunktionärer har tagit kommandot och folkrörelerna har kvävts. Allt fler känner sig därför obekväma med den etiketten.
Så tala gärna om visioner, om strategier, om vem man är och vem man är solidarisk med. Men vänster- och högeretiketterna döljer mer än de upplyser.
Jan: håller med om att vänster/höger-etiketterna inte alltid är så talande eller tom kan stjälpa mer än hjälpa.
Samtidigt finns det en tydlig vänster/högerstruktur i den politiska debatten, speciellt på riksdagspolitisk nivå, och även om det kan ses som övervägande negativt så måste man relatera sig till det faktumet för att utöva makt.
Men som sagt, den klassiska uppdelningen mellan höger och vänster känns illa uppdaterad och demokratin skulle må mycket bättre om folk- och gräsrotsrörelser fick större del av makten. Förhoppningsvis kan de grupper med "under"-positioner mobilisera sig iochmed de kriser vi nu genomlider.
Åtminstone tycker jag att många folkrörelser - mest tydligt kanske freds- och miljörörelser - genom åren i ganska stor grad har kunnat strunta i höger- och vänsteretiketter och gjort sig gällande ändå.
Särskilt när de har kunnat bryta också med nisch- och sektorstänkande och hävdat allmänmänskliga krav på grundval av solidaritet och demokrati.
Jag tror att det är försvagande att anpassa sig till andras problemdefinitioner. Man måste hävda sina egna.
Skicka en kommentar