Maktens logik

I det medialandskap där förnedring, förnekelse och dubbelspråk blivit det normala är det enkelt att gå vilse och tro på den maktdefinierande strukturens uppdiktade semi-propaganda och halvsanningar. Det kan kännas tröstlöst att sålla ut verkligheten i den gigantiska flodvåg av välregisserade och pr-trimmade informationsflöden som säljs som fakta. Men en sak kan iallafall vara viktig att hålla fast vid: även om media paketeras annorlunda och mer hårdnackat idag så är mycket av retoriken gammal och återanvänd. Till exempel har begreppet terrorism alltsedan det som begrepp uppfanns alltid rättfärdigat medlen. Eller snarare: det uppfanns för att rättfärdiga medlen. Nir Rosen skriver i The Guardian angående det senaste massmordet i Gaza och hur de som definierar makten kan, genom att vrida på begreppen, försvara ett folkmord som i realiteten självklart är ett fasansfullt brott mot mänskligheten:

"Terrorism is a normative term and not a descriptive concept. An empty word that means everything and nothing, it is used to describe what the Other does, not what we do. The powerful – whether Israel, America, Russia or China – will always describe their victims' struggle as terrorism, but the destruction of Chechnya, the ethnic cleansing of Palestine, the slow slaughter of the remaining Palestinians, the American occupation of Iraq and Afghanistan – with the tens of thousands of civilians it has killed … these will never earn the title of terrorism, though civilians were the target and terrorising them was the purpose.

Counterinsurgency, now popular again among in the Pentagon, is another way of saying the suppression of national liberation struggles. Terror and intimidation are as essential to it as is winning hearts and minds.

Normative rules are determined by power relations. Those with power determine what is legal and illegal. They besiege the weak in legal prohibitions to prevent the weak from resisting. For the weak to resist is illegal by definition. Concepts like terrorism are invented and used normatively as if a neutral court had produced them, instead of the oppressors. The danger in this excessive use of legality actually undermines legality, diminishing the credibility of international institutions such as the United Nations. It becomes apparent that the powerful, those who make the rules, insist on legality merely to preserve the power relations that serve them or to maintain their occupation and colonialism."

Media: DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, SvD1, SvD2, SvD3, AB1, AB2, Schlaug, Anna Wester

Medmänsklighet

Fredrick Federley träffar förmodligen rättare än han tror i sitt försvar för de israeliska massmorden i Gaza på Newsmill. Avhumanisering. Det är precis det som krävs för att försvara den kakafoni av slakt och förnedring vi nu bevittnar (min fetstil):

"Men hundratals skadade och dödade får det också min mage att mullra. Men varför så många skadade och dödade? Är det för att israelisk trupp är synnerlig en dåliga på att träffa? Nej tvärtom och det vet de mördande hundarna som sänder sina missiler från Gazaremsan. Därför placerar de sig alltid i civila områden."

Genom att degradera invånarna i Gaza till något annat än människor försöker Federley lösa hela problemet med medmänsklighet och empati för ett folk rent semantiskt: de är helt enkelt inte människor som mördas. En absurd retorisk kullerbytta för att rättfärdiga en av vår tids största katastrofer skapad av människan.

Media: DN1, DN2, DN3, DN4, SvD1, SvD2, SvD3, Esbati

Att rättfärdiga slakt

När gick vi egentligen över gränsen? Över den gräns där ett försvarslöst, statslöst folk kan slaktas av ett av världens modernaste och mest högteknologiska arméer samtidigt som vi försöker rättfärdiga det.

Ett folk som förnedrats, förödmjukats, torterats och trakasserats kontinuerligt och i ökad takt i 60 år. Ett folk som lever utan stat, utan officiellt erkänd mark att bo på, utan möjlighet till att resa och utan möjligheter till dialog med omvärlden. Men framförallt: ett folk som försöker leva utan el, utan vatten, utan fungerande sjukvård och utbildningen och den senaste tiden: utan mat.

Sen har vi det här med proportioner. Att jämföra. Att statistiskt jämföra blir en lek med kalla siffror men berättar ändå en historia på grund av dess totala ojämlikhet. En på fyra. Israeliska dödsfall på palestinska dödsfall. Ett på sju. När det gäller barn. För varje dödat israeliskt barn går det 7 dödade palestinska barn. Att sedan jämföra andra mått känns meningslöst men de visar alla samma absurditet: BNP, utbildningsnivå, sjukvård, vattentillgång, militära utgifter. Listan kan göras hur lång som helst men visar till slut ändå bara samma sak. Att palestinierna lever på en ynka fraktion av vad israelerna gör. Att palestinierna lever på samma nivå som många utvecklingsländer.

Men nu skall det betalas tillbaks för raketskjutningar över gränsen. För att man inte klarar att hålla ordning och reda i de egna leden. För att man skall visa att man KAN. Det är en tragisk, sorglig och otroligt ledsam utveckling. Att omvärlden tittar på när ett folk slaktas framför våra ögon utan att ingripa; tvärtom ger det sitt stöd, både politiskt och ekonomiskt. Men som människa, västlänning och i slutändan svensk är det också otroligt ledsamt att vi försöker rättfärdiga detta absurda. Att vi försöker rättfärdiga en etnisk rensning, och försöker anpassa ockupationens dynamik till något logiskt. När gick vi egentligen över gränsen att vi tillät oss behandla andra människor så förnedrande?

Media: DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, AB1, AB2

Gott nytt år alla sjukskrivna

Från årsskiftet skärps kraven på långtidssjukskrivna. Redan efter 180 dagar skall alla sjukskrivna som det heter "prövas mot den reguljära arbetsmarknaden". Det handlar om ca 75,000 personer. Om man då inte kan gå tillbaks till sin gamla arbetsplats men om det bedöms att man kan arbeta med annat har man inte längre rätt till sjukpenning. Efter ett s.k. överlämningsmöte förs man över till Arbetsförmedlingen. Försäkringskassan står för bedömningen. Vad som menas med "annat" är inte klart definierat. Men man kan nog vara ense om att de flesta, även sjukskrivna, skulle kunna jobba med "något". I praktiken betyder det att det till arbetsgivaren överförs en betydande maktposition. Makt som innebär att man kan slingra sig runt arbetsrätten. 

Idag beskriver arbetsrättsjuristen Åsa Erlandsson i DN (ej ännu publicerad) ännu en konsekvens av de nya reglerna kring sjukskrivningen. För om man efter 180 dagar uppmanas av Försäkringskassan att leta andra jobb betyder det i praktiken att Försäkringskassan anser att man inte kan göra något jobb på den nuvarande arbetsplatsen. Det ger i sin tur arbetsgivaren ett argument för uppsägning. Som Åsa Erlandsson säger:

"De arbetsgivare som vill säga upp personal får indirekt hjälp av Försäkringskassan"

Den nya sjukskrivningslagen är en öppen ideologisk strategi i arbetslinjens tecken. Den borgerliga regeringen hymlar inte med den nya lagens konsekvenser, tvärtom. Men dessutom ter det sig högst osannolikt att de konsekvenser som Åsa Erlandsson nu lyfter fram inte skulle ha uppmärksammats i någon av de förarbeten, studier eller arbetsgrupper som föranlett det praktiska genomförandet av lagen. Men en maktförskjutning från arbetstagare till arbetsgivare är förmodligen något som alliansen rent ideologiskt kan leva med. 

Intressant: Idag kom flygräderna mot Gaza. Den upptrissade Israeliska hökretoriken blev verklighet och världen står bredvid och tittar på när ett illegalt ockuperat landområde bombas sönder. Ett område som redan kan uppfattas som ett koncentrationsläger pga av omvärldens och Israels blockader av basförnödenheter. 

Rättigheter blev extrema

Åsa Linderborg knyter ihop den borgeliga säcken i Aftonbladet och reflekterar välbehövligt över den senaste tidens obehagliga utveckling med "extremism"-jakt. 2008, året när fackliga rättigheter, demonstrationsrätt och yttrandefrihet blev uttryck för något extremt. En sakta nermontering av demokratin:

"Sedan en tid är demokratin utsatt för systematiska övergrepp från både polis, politiker och arbetsgivare. Till och med klasskamp inom ramen för arbetslagstiftningen stämplas som ”extremism”. Fackföreningsledare avskedas, i Malmö går polisen lös med pepparsprej mot strejkvakter och nyligen dömdes 26 syndikalister för störande av allmän ordning efter en korrekt hanterad blockad. Malmö, Salem och Vaxholm hänger ihop. Borgarna vet att Salemdemonstrationen – som med några undantag samlade antirasister som fredligt ville manifestera idén om alla människors lika värde – bara är en smekning av de konflikter en kapitalism i kris kan föda. Det är därför regeringen nu ”ska ta i med krafttag mot all extremism” och gläds med Laval-domen som sätter kniven i den svenska strejkrätten."

Vilka hör hemma i Rosengård?

Förutom att nästan all nyhetsbevakning av händelserna i Rosengård är banal, fördomsfull och allmänt konsekvensbaserad (antalet brinnande bilar är tydligen mycket viktigare än orsakerna till varför de brinner) så lyckas nu även polisen vara duktigt fördomsfull. I dagens Metro (bara som pdf) kommenterar polisinspektören Andy Roberts:

"En del ser ut att höra hemma här, men andra ser ut att vara från den autonoma miljön"

Vad menas med "ser ut att höra hemma här"? 

Obehagliga orsaker

Stefan Jonsson har definitivt en poäng när han i DN frågar sig varför det är tabu bland svenska ekonomijournalisterna att konstruktivt undersöka orsaken till den pågående ekonomiska krisen. De svenska journalisterna koncentrerar sig istället uteslutande på de privatekonomiska konsekvenserna (kommer du ha råd att köpa lika många julklappar, vad händer med bolåneräntan). Antagligen är orsakerna minerat område. Det är känsligt att prata om strukturella orsakssamband, speciellt när man unisont hyllat den nu kraschande mainstreamideologin - nyliberalismen.

Men man behöver inte vara marxist (om man nu skulle tycka det är känsligt) för att erkänna att åtminstone en del av Marx idéer har visat sig ha en hög förklaringsgrad. Man behöver inte vara revolutionär eller kommunist heller. Det enda man gör är att man pratar om orsakerna. Inget annat. 

God trygg jul, från Fredrik

Vi befinner oss mitt i en brinnande ekonomiska kris; inte bara finansiell utan realekonomisk. Nästan 10% arbetslöshet nästa år. Vi har inte sett något liknande sedan 30 talet och konsekvenserna av den krisen vet vi alla: fascism och ett nytt krig. Ett samhälle som sätts i gungning med många människor på kanten av tillvaron skapar osäkerhet och social misär. Effekterna kan bli katastrofala, inte bara för individen utan för samhället som sådant.

Samtidigt befinner sig mänskligheten i ett parallellt ekologiskt kristillstånd. Vi lever över våra naturliga tillgångar och ökningen av koldioxidkoncentrationen är bara ett symptom på en och samma sjukdom: överutnyttjande av resurser. Men effekterna är katastrofala. Man räknar med hundratals miljoner klimatflyktingar inom 40 år. 

Samtidigt håller Sveriges statsminister jultal i Stockholm. Och väljer att prata om "trygghetspaketet". Man måste kunna känna sig trygg, tycker Fredrik Reinfeldt, därför vill han ge alla svenskar ett paket med trygghet i. Så, i dessa tider skall det satsas på mer poliser och skärpta straff. Hårdare tag helt enkelt. Tack, tack för det paketet Fredrik. Undrar bara om det är någon som känner sig tryggare?

"Vi mördar och ockuperar för världsfreden"

”En avskedskyss, din hund. Det här får du från änkorna, de föräldralösa barnen och dem som har dödats i Irak” ropade den irakiske journalisten Muntadar al-Zaidi när han kastade sina båda skor mot president George Bush. Den avgående Bush var i Bagdad för att manifestera för USA:s ockupation (nu med ca 150 000 soldater) och visa stöd för den irakiska marionettregeringen, rapporterar Yelah, DN, SVD1 och SVD2.

Bush säger sig dock inte ha blivit besvärad av skokastningen utan försöker skämta bort det: ”Det är tecken på ett fritt samhälle” (sic!) Bush påstår också att ockupationen är nödvändig för USA:s säkerhet, för Iraks hopp och för världsfreden. Det är konstigt att han inte fått fler saker kastade mot sig.

Journalisten al-Zaidi fick en bruten arm, några brutna revben och ett sår vid ögat. Han riskerar också fängelse (sitter nu fängslad) för den vackra symbolhandlingen. Klippet finns här. Ett Facebook-upprop för al-Zaidi någon? Enligt Aftonbladet har många uttalat sitt stöd för al-Zaidi. Jinge föreslår på sin blogg att man ska skicka skor till Vita huset. En utmärkt idé.

Ecuadors skuld illegitim

Hoppfullt att se att Ecuador drar in återbetalningen av utlandsskulden. Skulden bör ses som illegitim eftersom den härstammar från tidigare korrupta regeringar, menade president Correa i fredags. Jag håller med. Det är de rika länderna som måste ta på sig ansvaret för den oansvariga utlåningen till korrumperade regeringar som medborgare i fattiga länder får betala.

The Guardian och The Indypendent för mer.

Rasism i praktiken

Råkade igår gå förbi LO-borgen där sd:s Jimmie Åkesson stod utanför och talade. Det var en isande och kall upplevelse, och inte bara pga det ruttna vädret. För det första kan man undra om valet av plats för gatutalet, men förmodligen vill de på ett krystat sätt markera samhörighet med arbetarrörelsen. Något lyckas de med; det kändes uppgivet och tragiskt att se Jimmie tala framför August Palm-statyn. Det "nya" Sverige, på ett obehagligt vis.

Men Jimmie var jättenöjd, även om åskådarantalet inte var mer än ca 15 personer. Alla var män mellan 20 och 30 och de flesta verkade känna varandra sedan förut. Alla var propert klädda, men med en avslappnad stil. Speciellt Jimmie själv. Han såg alldagligt uppklädd ut i sina moderna glasögon med utmärkande plastbågar. Men som sagt: Jimmie såg nöjd ut och han har väl sina orsaker till att vara det, speciellt igår när senaste opinionsmätningen visade att sd skulle fått 4.5% och således nått riksdagsnivå.

Men det var faktiskt inte det Jimmie i första hand pratade sig varm om. Det som verkligen fick igång Jimmie var att den politiska retoriken runt invandringen och invandrare hade utvecklats så positivt. För som Jimmie sa: nu pratar ju moderaterna snart som vi. Det är ingen större skillnad. Retoriken är anammad, nu gäller det bara att genomföra politiken i praktiken. Och där kommer Jimmie med sitt sd in i bilden om mindre än 2 år. Så nära är vi, att få ett rasistiskt parti i Sveriges riksdag. Och Jimmie tackar moderaterna, helt öppet framför LO-borgen. Samtidigt fortsätter etablissemanget att kratta manegen för sd med en totalt icke-konstruktiv men rabiat kritik av oppositionen. Kanske skulle det vara mer givande att samarbeta över gränserna? Inte konstigt att Jimmie ser så nöjd ut.

Överraskad någon?

Fiffigt sätt att spara pengar. Synd bara att man sparar på fel människor. På dagens DN Debatt visar TCO:s ordförande Sture Nordh att a-kasseavgiften fortsätter att öka i takt med att fler blir arbetslösa. Borde man inte kunna dra åt svångremmen på de som har gott om pengar istället? Men så är det ju också den borgerliga alliansen som ligger bakom. Överraskad någon?

Människans återkomst

Att slå på den stora trumman och basunera ut nyliberalismens död känns något förhastat. Tyvärr, känns korrekt att tillägga. Men dess förespråkare är kända för en stark och övertygande överlevnadsinstinkt, och nyliberalisternas obehindrade framfart har skapat ett spårberoende. Det spåret går fortfarande åt samma håll. Över 30 års formering av samhället och dess individer med karriärer och stoltheter på spel raderas inte ut utan kamp.

Frågan blir istället: vad är orsaken till denna kamp, förutom att rädda ansiktet på en hel radda nyliberaler? För det är ingen nobel orsak på något vis. Finns det något att överhuvudtaget rädda, utifrån samhällets och individens synpunkt? Är det inte mer fruktsamt att rasera hela bygget och börja på nytt, istället för att försöka laga väggar som rämnar och tak som faller in? Troligtvis, är mitt enkla och kanske naiva svar. För mycket av det nyliberalistiska fundamentet har visat sig direkt felaktigt; exempelvis minskade inte obehindrad ekonomisk tillväxt i sig (som i sin tur skulle bero på avreglerade marknader) fattigdomen. Det sipprade aldrig ner. Tvärtom, det mesta stannade på toppen, och gapet blev större mellan de som har och de som inte har.

Göran Rosenberg beskriver svepande nyliberalismens uppgång och fall idag i DN. Det är ingen iögonfallande analys men den fyller ändå en funktion då den publiceras i den liberala gammelmedians stolta hemvist. Det skall inte underskattas. Rosenberg pratar om samhällets återkomst men kanske är det förhoppningsvis mer än så. Kanske är det människans återkomst. Den mänskliga individen som blev lovad så mycket från nyliberalt håll men istället knappt fick plats i det nya smarta samhällsbygget. För är det något som verkligen har fått sig en ordentlig smäll så är det den nyliberala människosynen; humanismen som från början var en grundstomme i den gammelliberala samhällssynen. Förhoppningsvis får nu människan plats igen. Men som sagt, innan dess blir det nog en kamp ändå.

Och hungern ökade

Idag meddelade FAO, FNs livsmedels- och jordbruksorgan, att ytterligare 40 miljoner människor nu hungrar, det totala antalet undernärda människor globalt blir därmed 963 miljoner, jämfört med 923 miljoner förra året. Siffran kan stiga ännu mer till följd av den pågående ekonomiska krisen, varnar FAO.

I morgon, 10 december, firas människorättsdagen världen över. Extra mycket då det i år är 60 år sedan FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna lades fram av generalförsamlingen. Extra mycket då generalförsamlingen i morgon kommer att anta ett tilläggsprotokoll till konventionen om de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna så att människor kan kräva sina rättigheter i internationell domstol. Ett viktigt verktyg, ett komplement till strukturella förändringar. Om en stat fälls för kränkningar av rätten till mat och vatten, borde det ge eko. Och denna klagomekanism har ju länge funnits till konventionen om de medborgerliga och politiska rättigheterna, så det är på tiden.

Men först behövs det att 10 stater ratificerar för att det ska börja gälla. Tyvärr känns det som att den svenska regeringen inte kommer att vara snabbast här, då det här med sociala och ekonomiska rättigheter inte är deras hjärtefrågor precis. Surprise me Alliansen...

Bloggat: Röda Malmö

Polisen i Salem JO-anmäls

Stockholms Fria skriver idag att Journalisten Ülkü Holago (också tidigare känd för att ha en rak rygg när hon som ensam journalist kritiserade en sjukt rasistisk artikel av rikskrimchefen Therese Mattsson (se sid 6)) JO-anmäler polisen för deras ingripande vid Salemdemonstrationen i lördags. Främst är artikeln en nyanserad beskrivning av händelserna från någon som var där och som har också har tillgång till medier. Yelah har också skrivit om polisens våld och kränkning av demonstrationsrätten. Liksom Roya.

Formulera innehållet

Erik Berg reflekterar över det rödgröna samarbetet och menar att man inte skall bli deprimerad över att skalet (partipolitiken) kan ses som rörigt:

"Så, fokusera på att bygga upp det utomparlamentariska trycket. Partierna är - som sagt - bara slutsteget i politiken. Det är fack och folkrörelser, hyresgästföreningar och miljöorganisationer, pensionärsorganisationer och studentförbund som utgör basen. Sätt fart på idédebatten för ett progressivare Sverige, formulera krav... se till att fylla det identitetsförvirrade rödgröna skalet med rätt innehåll."

Tänk om vänster inte är något negativt?

Så kom det väntande utspelet om vänsterpakten. Till vilket pris är frågan. Ohly fick kompromissa där flera sakfrågor fick sig en smäll. Olyckligt men strategiskt.

Den intressanta iakttagelsen är hur fel i tiden många av reaktionerna på samarbetet ligger. DN viftar med "vänsterspöket". SvD känns mest dammiga och frustrerade och målar upp en i deras uppfattning galen värld där Ohly är statsråd. Jan Björklund börjar hota med k-ordet. Reinfeldt nöjer sig med att fundera runt hur vänster pakten kommer bli. Som om att det är en sjuk väg att gå. Som att vänsterstigen är en obskyr förtrollad stig i en hemsk saga som leder till den onda häxans slott.

Alla verkar har missat att begreppet vänster inte är ett skällsord. Att hata-vänster-propagandans era känns passé. Att v är tredje största parti. Större än fp. Nästan dubbelt så stort som c. Nu gäller det egentligen bara att förvalta opinionsläget och inte lyssna på ihålig och vettskrämd mobbing-propaganda.

Gradering av hat

Bara en fragmentarisk notering angående det kontextuella politiska etablissemang som krävs för att extremflyglarna skall få näring och brisera vilket vi sett bevis på den senaste veckan med upptrissad stämning på 30 november, syndikalist-mordförsöket och Cyklopenbranden. Att det krävs en smygande urvattning av rasismens retorik från "etablerade" och "rumsrena" grupperingar som i förlängningen rättfärdigar rasismens själva existens.

Som sagt, bara ett fragment som visar på riktningen. Men ändå. På sin blogg skriver Timbro/Svenskt Näringsliv/Den Nya Välfärd-medarbetaren Fredrik Segerfeldt om att sd-väljarna härstammar från arbetarrörelsen, och driver samtidigt tesen att vänstern skall beskyllas för Sverigedemokraternas uppgång, vilket är iögonfallande i sig. Men mer intressant är en av Fredrik Segerfeldts kommentarer till samma inlägg där han kommenterar "sd-hatare":

"Fredrik Segerfeldt svarade 17 november 2008 klockan 09:38:
Jag är också en "rabiat sd-hatare", och en än mer rabiat v-hatare. Det är egentligen värre att Eva Björklund sitter i riskdagen, än att Jimmie Åkesson kanske kommer att göra det."

Det är en sak att inte hålla med, en annan att hata. Annars två intressanta påståenden i ett: 1) en etablerad liberal opinionsbildare hatar den parlamentariska vänstern 2) om han kunde välja skulle han föredra den öppet främlingsfientliga partiet Sverigedemokraterna framför vänsterpartiet i riksdagen

Börjar gränssnittet mellan de "rumsrena" borgeliga grupperingarna och de öppet icke-rumsrena sakta suddas ut? Dessutom börjar man undra om Per Gudmundson har rätt när han avslutar dagens okritiska allianshyllning i SvD: "Folk litar på borgerlig­heten igen."

Hur man skapar en reservarmé

Företrädare för Antirasistiska Akademin analyserar i dagens nummer av Arbetaren moderaternas svenskkontrakt. Ett kontrakt där vissa som invandrar avkrävs diverse löften om "viktiga svenska värderingar om bl.a. jämställdhet" (f.ö. undrar jag hur moderaterna tänker göra med de värderingar som ligger bakom misshandel och våldtäkt). ARA går dock lite längre i analysen än vad som tidigare gjorts. Ofta konstateras just att denna politik symboliskt delar befolkningen i ”svenskar” och ”invandrare” och att det leder till/är rasism. Få analyserar varför. ARA sätter skillnadsskapandet i ett sammanhang. Orsaken är enligt ARA kapitalets behov av en reservarbetskraft, ett B-lag, för att kunna spela ut arbetare mot varandra så att man kan stärka makten över arbetarna och deras organisationer.

Den rasistiska kriminalpolitiken

Det är roligt när de stora medierna uppmärksammar samhällskritiska inlägg i mindre medier. I dagens Aftonbladet refereras till min artikel om den fascistoida och rasistiska kriminalpolitiken i senaste numret av Mana. Man önskar dock att drakarna kunde skriva lite mer om sådant själva istället för att förvånas.

Äntligen några vettiga förslag

Josefin Brink (v), Nalin Pekgul (s), Esabelle Dingizian (mp) gör gemensam sak kring frågorna om föräldraförsäkringen och barnomsorgen på debattsajten Newsmill. DN skriver också om saken. De vill framförallt förbättra barnomsorgen och lagstadga krav på kommunerna att ordna barnomsorg på natten. Mycket bra förslag då ensamstående föräldrar som jobbar oregelbundna tider också ska ha rätt till kvalificerad barnomsorg. Även på kvällen, natten och helgen. I över hälften av Sveriges kommuner saknas detta i dagsläget.

De går också ut med att de vill kvotera föräldraförsäkringen. Det står tyvärr inget om hur mycket som de vill ska kvoteras åt varje förälder men själv så hoppas jag innerligt på en 50-50 delning.

Dubbeltänk

"Dubbeltänk betyder förmågan att hysa två motstridiga åsikter på samma gång och godta dem båda. Den intellektuelle partimedlemmen vet i vilken riktning hans minnen måste ändras; han vet därför att han lurar verkligheten, men genom att tillämpa dubbeltänk övertygar han sig även om att han inte gör våld på den"

Uttrycket härstammar från George Orwells roman 1984 som på ett dystopiskt sätt skildrar det slutgiltigt auktoritära och odemokratiska samhället. Dubbeltänk används där som ett redskap för att övertyga folket om att de politiska besluten är de rätta, när man inser att sanningen aldrig skulle kunna användas för att få reformer genomförda. Sanningen skulle vara för impopulär. 

Men dubbeltänksbegreppet används nu även flitigt inom den svenska politiken. Språket har skrivits om; ord har tappat sin betydelse. Moderaterna pratar om rättvisa och sänker skatten för höginkomsttagare. Gräsrotsrörelser är nu slipade PR-maskiner. Effektivt bistånd betyder mindre bistånd. Uttrycklig främlingsfientlighet såsom "svenskkontraktet" blir en integrationsfråga. Att sänka A-kassan betyder att man driver arbetslinjen, och vem vill inte ha ett arbete? Och det mest uppenbara exemplet är givetvis: moderaterna som det nya arbetarpartiet.

Men vad händer när ett begrepps egentliga innebörd gör sig påmind (oj, sänkt skatt för de som tjänar mest var visst inte rättvist)? Antingen får politiker retirera och se dumma ut. Eller så står man på sig och blir alltmer auktoritär (för det krävs en hel del energi att gömma sanningen). Frågan är hur demokratiskt det blir i längden. 

Normalisera det provocerande

Tällberg Foundation släpper idag en rapport om klimathotet och dess konsekvenser som de kallar "a provocation", en provokation. Det är en talande rubrik. För innehållet (som förkortat beskrivs på DN Debatt) är egentligen inte alls radikalt, det reflekterar bara klimatforskningens slutsatser: Att läget är väldigt allvarligt och att praktiskt taget INGET görs åt det. Med största sannolikhet betyder en 2 graders uppvärmning katastrof för väldigt många och för ekosystemet som sådant. Och mänskligheten är just nu på väg mot mer än så, om business-as-usual-linjen fortsätter att regera. Att koldioxidutsläppen har accelererat från att öka 1.3% årligen på 90-talet till hela 3.3% mellan 2000 och 2006 är fakta, inga värderingar. Men ändå uppfattas detta som otroligt provocerande. 

Så all heder till Tällberg Foundation och Stockholm Environmental Institute (SEI) och kristdemokraten Anders Wijkman som visar vägen för en progressiv klimatpolitik. Och för att de visar att politiken kommer inte att behöva vara progressiv för att progressivitet har ett värde i sig, utan för att den måste vara det. För vår överlevnads skull.

Samtidigt gör DNs ledarredaktion allt för att låta som att man brytt sig om klimatet och insett allvaret hela tiden. Det blir lite krystat, men bättre sent än aldrig. 

Bloggat: Arbetarens klimatblogg, Roya

Den amerikanska farsen en förebild för vissa

Sofia Nerbrand, Chefredaktören och vd för det liberala samhällsmagasinet Neo jämför i dagens SvD det svenska och det amerikanska valsystemen och kommer fram till att ”Den amerikanska demokratin fungerar väl. Folket bestämmer.” Att bara hälften röstar, att personkulten och smutskastningen är mycket viktigare än sakfrågorna och framförallt att den med mest pengar vinner, verkar inte vara något problem för en liberal som Nerbrand. Märkligt ändå.

Jobba är frihet

Jobba mer. Jobba längre. Jobba mer effektivt. Jobba hårdare. Börja jobba tidigare. Förskjut pensionsåldern så vi kan jobba senare i livet. Vi jobbar mer än vi någonsin gjort, men mer kan vi. Jobba ÄR frihet. På dagens DN Debatt:

"Långtidsutredningens huvudbetänkande som presenteras i dag förordar fler arbetade timmar: Unga måste komma ut tidigare på arbetsmarknaden och äldre måste stanna kvar längre om den ekonomiska tillväxten ska räddas."

Arbetslinjen upphöjt till ideologiskt maxim. Och man har slutat att hymla om varför: ekonomisk tillväxt. Detta samhällets slutgiltiga mål. Låt oss kollektivt strunta i sociala och ekologiska barriärer. Ifrågasätt inte, jobba istället. Men det finns vissa bieffekter av tillväxt:














(Kurvorna beskriver från vänster till höger och uppifrån och ner från 1750 (de linjer som börjar allra längst bort till vänster): northern hemisphere average surface temperature, population, CO2 concentration, GDP, loss of tropical rainforest and woodland. Från 1900: water use, species extinction, paper consumption, motor vehicles och från 1950: fisheries exploited, foreign investment, ozone depletion.)

Apropå inget: Ali Esbati om rasism.

Finns demokratisk socialism i Sverige?

Under de senaste dagarna har det pågått en bloggdebatt som på ett klarsynt sätt belyser den socialdemokratiska identitetskrisen. Hur svårt det socialdemokratiska partiet har att hitta sin gemensamma värdebas; egentligen hur grumlig den ideologiska värdekärnan är för partiets olika medlemmar och hur olika medlemmarna ser på sitt socialistiska arv.

Det var den flitiga socialdemokratiska bloggaren och opinionsbildaren Erik Laakso som reagerade på flera inlägg från en socialdemokratisk bloggare i Oxelösund, Björn Andersson, där Björn Andersson försöker reda ut vilken idébas socialdemokratin egentligen står på. För Björn är det uppenbart att denna ideologiska kärna är socialismen, såsom det beskrivs i det socialdemokratiska partiprogrammet:

"Socialdemokratin vill forma ett samhälle grundat på demokratins ideal och alla människors lika värde. Fria och jämlika människor i ett solidariskt samhälle är den demokratiska socialismens mål."

Och:

"Ekonomisk demokrati kan lika litet som politisk bygga på lösningar som samlar det mesta av makten hos några få centrala instanser. Ekonomisk demokrati måste handla lika mycket om de arbetandes och konsumenternas inflytande som om medborgarnas rätt och möjlighet att bestämma de samhälleliga villkoren för produktionen."

Detta reagerar Erik Laakso instinktivt på och säger:

"Socialdemokrati är inte socialism. Men det är inte heller liberalism. Därom är jag och Björn eniga. Dock finns det starka drag av mycket inom liberalismen i det socialdemokratiska tankegodset och eftersom vårt parti är sprunget ur idén om socialismen så går det att se mycket tydligt att Socialdemokrati är en mix av såväl Socialism som Liberalism."

Där sätter Erik Laakso fingret på den ömma punkten. Han vägrar att se att socialdemokraterna (som per partiprogrammet erkänner sig som demokratiska socialister) är i grunden ett socialistiskt parti. Dessutom knyter han liberalismen till det socialdemokratiska partiet. Det ger ett ovanligt förvirrat intryck och bevisar att många socialdemokrater skäms för att kalla sig socialister. Detta som är den självklara ideologiska basen i partiet. Som varit den drivande idémotorn sedan dess födelse. Som skall definiera den socialdemokratiska identiteten.

Om socialdemokraternas egna medlemmar skäms för att kalla sig socialister (vilket är ett bevis för att man köpt den (ny)liberala propagandan att alla socialister är diktaturkramare), då är det inte svårt att förstå att väljarna inte förstår partiets budskap. Budskapet är nämligen inte bara spretigt, det är irrationellt och ologiskt. Det är inte heller svårt att förstå varför partiet är så splittrat angående samarbetet med mp och v. Många av medlemmarna ser ju t.o.m. v som ett extremparti, som Erik Laakso säger:

"vänsterpartiet på riksnivå är ett litet extremparti på vänsterkanten och dem ska vi inte sätta oss i regering med. Det finns ingen som tjänar på att ha Lars Ohly som någon slags minister i någon form."

Om socialdemokraterna inte vill vara demokratiska socialister bör man vara klar med det budskapet till väljarna. För liberala val finns det redan. Kanske bör man utkristallisera var den ideologiska kärnan ligger, annars finns det bara ett enda genuint vänsteralternativ kvar i partipolitiken. Fram tills dess får svenska folket leva med att liberala debattörer såsom SvDs ledarredaktion hycklar hela vänsterblocket. Självklart ingen grogrund för ett sunt debattklimat, men det har propaganda aldrig varit.

Bloggat: Bengt Silfverstrand, Erik Laakso

Minimera kostnader

Vissa dagar fascineras man mer än vanligt över hur bra människan är på att förnedra sig själv. I Dagens DN har vi tre konkreta exempel:

- Frukt och grönsaker som produceras inom EU är rena giftcocktailen. I vissa fall överskrids gränsvärden för barn med 900%

- Städning och renhållning på våra sjukhus har i vissa fall totalhavererat sedan städningen för några år sedan började drivas från privata bolag

- Sedan resebeställningen för färdtjänst i Stockholm flyttats till Estland, Lettland och Moldavien har kvalitén sjunkit. Cp-skadade har svårt eller kan inte göra sig förstådda.

Det är inte svårt att inse varför dessa situationer uppstår. Kostnader. Som skall minimeras till varje pris. Det finns självklara uppsidor med att driva vissa företag efter den enkla ekvationen: minimera kostnader & maximera intäkterna. Men kommer det någonsin att vara intelligent att driva ett samhälle efter denna enkla princip? Har inte människan behov som aldrig kan besvaras med en enkel ekvation?

Svenskkontraktet del 2

Moderaternas rasistiska utspel om ett svenskkontrakt kring vissa värderingar för vissa invandrare (läs: inte personer från länder inom EU) är ett hett ämne på ledar- och debattsidor just nu. På den borgerliga sidan är man inte oväntat positiva. Idag och igår försvaras Moderaternas mod och initiativförmåga i Expressen, SvD 1, Svd 2 samt DN 1 och DN 2, även om man i vissa fall är lite skeptiska till själva effekten. Som om man vill vänta med att välja fot innan röken lagt sig. Expressen är dock snabbt ute och påstår att förslaget i alla fall inte är främlingsfientligt, hur man nu kan tycka det eftersom bara invandrare ska omfattas av testet och dessutom bara från vissa länder. Att 'svenska värderingar' rymmer både utbrett mäns våld mot kvinnor, klassamhälle, alkoholmissbruk och etnisk diskriminering är tydligen inget hinder för att tala om det storartat Svenska som ska läras ut. Främst tolkar jag utspelet som ett sätt att driva en rasistisk politik och att skapa en självbild där man symboliskt kan skriva över det dåliga på någon Annan. Jag minns Dilsa Demirbag Stens förslag om körkort i svenska värderingar för några år sedan. Då var det nåt vi kunde håna för att det var så naivt och så trångsynt och fördomsfullt. Det var inget vi trodde skulle tas på allvar. Nu är det partipolitik.

Det som ändå gör mig mest orolig är att det från vänsterhåll bara kommer lite tafatta försök att liksom hålla emot i diskussionen, dvs. inget framåtsyftande och inget eget. Ingen offensiv antirasistisk politik. Från sossehåll kommer förvisso välformulerad kritik av Åsa Petersen på ledarplats i Aftonbladet och av Katrine Kielos på Dagens Arena. Ändå är det röster som är i minoritet, som lite pliktskyldigt kritiserar vad som kommer ur borgerliga rassemunnar. Också Expo sågar förslaget. Det som jag blir mest rädd för är alltså egentligen att vänstern, och då menar jag inte främst socialdemokrater, inte väljer att driva, eller har kunskap att driva, en mer offensiv politik som motverkar rasism. Istället kommer sporadiska enskilda röster mot borgerlighetens allt öppnare rasism. Det måste till nåt nytt!

Roya har också bloggat om skiten.

Det omöjliga "svenskkontraktet"

Man får göra som man vill (valfrihet), ha vilka åsikter man vill och se ut som man vill, så länge man håller sig inom de rättsliga ramarna. Helt vanliga liberala utgångspunkter och förmodligen något fler än bara liberaler skulle skriva under på. Men lägg till att man också måste göra det på ett svenskt sätt, vilket är vad Moderaterna nu föreslår genom sitt "svenskkontrakt". Denna kombination blir tyvärr omöjlig; man kan inte vilja allt ovan i en och samma åsikt. Det blir lite som: du får göra som du vill, men bara på ett visst sätt. Det är alltså inte bara schizofrent, det är omöjligt. Den liberala bloggaren Dick Erixon skriver:

"om inte vi i Sverige värnar om svensk kultur, seder och värderingar är det ingen annan som gör det. Det betyder inte att svensk kultur är bättre än andra, men den är vår! Och den har lika stort berättigande här som varje annan kultur har på andra håll i världen. Just här, just i Sverige har det svenska företräde framför allt annat."

Erixon verkar mena att egentligen är det inget speciellt med svensk kultur, men det faktum att den är vår gör den speciell och därför har den företräde. Vad ingår i den definitionen? Att vår hud är vit (det är en ovanligt aggressiv fråga men det sluttande planet kräver den)? Att vi inte bär bhurka? Att vi alltid tar i hand?

Ett "svenskkontrakt" är tyvärr inget annat än rasism (ok, kalla det kulturrasism om du vill). Hur gärna man än vill att det inte skall vara det. Att föreslå ett "svenskkontrakt" betyder att man anammar SDs retorik och det är förmodligen en del av strategin: att närma sig SDs väljarbas till valet 2010. Tyvärr, pratet om ett sluttande plan är en underdrift, vi faller snabbt ner i rasismens djupa, mörka underjord.

Blondinbella säger ett sanningens ord om Janne Josefsson

Blondinbella analyserar i Expressen problemet med Janne Josefssons och sätter ord på det mesta som för mig framkallat obehag, ilska och att jag sträcker mig efter en skämskudde att hålla upp framför spektaklet.

Löwengrip menar att programmet Debatt är osmaklig cirkusunderhållning eftersom Janne Josefsson ”alltid på förhand bestämmer hur programmet ska sluta och att hans metoder inte ens borde få kallas för journalistik”

Jag klarar personligen av att se ungefär 12 sekunder av JJ:s fars innan jag MÅSTE byta kanal. Grundproblemet är enligt Löwengrip att ”Han förenklar verkligheten likt en tonåring som ser världen i svart och vitt och han får allt att passa in i hans egen verklighet. Jag hoppas innerligt att denna säsongen av 'Debatt' blir Janne Josefssons sista”

Josefsson är på ett sätt en journalistisk gåta, som en lite sinnesslö bulldogg som skäller både åt myggor och inbrottstjuvar, liksom spöken som inte finns. Jag minns hans rasistiska alarmistiska låtsasjournalistik i Fittja Paradiso där han försökte få förortens bruna ungdomar att framstå som Chicagomaffia. Han orerade något om att de gillade bilar och tjejer. Oj vad unikt. Sen blev han rättmätigt hyllad för valstugereportaget där han satte dit rasistiska politiker med olika politiska färger. Sen föll han i rassespåret igen och gjorde ett program om invandrares bidragsfusk, där han hade mage att samla en grupp slumpmässigt utplockade ”invandrare” som utgjorde nån slags panel. Panelen fick tycka till om invandrarnas bidragsfusk, men det underliggande stämningen var att de ställdes till svars för nåt som inte hade ett piss med dem att göra. Löwengrip säger sanningen!

Stoppa imbecilla pirat-analyser!

Stoppa piraterna! Nu får de ändå sluta hålla på, dessa vildar! Tänk om man en enda gång skulle fråga sig vad orsaken är att det finns somaliska s.k. pirater? Troligtvis kommer svaret på den frågan göra folk för obekväma, och det vill man ju inte att folk skall bli.

Den nya kolonialismen

Vi ser en ny era av kolonialism födas. Präglad av klimatkrisen och en upptrissad jakt på de alltmer knappa naturresurserna. Det är inte metaller, kol och olja den här gången utan de mer basala tillgångarna land och vatten. Land att leva drägligt på och odla mat på. Det är inte heller bara nationalstater som jagar tillgångar i denna nya fas, utan även företag.

Idag meddelade det sydkoreanska företaget (och observera: företaget) Daewoo att man hyrt jordbruksmark på Madagaskar stort som halva Belgien. Detta för att säkra sin jordbruksproduktion och bli mindre beroende av den amerikanska importen av majs. Arbetskraften skall importeras från Syd-Afrika. För några veckor sedan kom nyheten att Maldiverna köper land på fastlandet p.g.a. att klimatförändringarna troligtvis kommer att översvämma de nuvarande öarna.

Jakten har börjat. Företag och stater med möjligheten (d.v.s. pengar) att leta efter nya jordplättar med drägligt klimat, vatten och brukbar mark kommer i framtiden att konkurrera om dessa i högre grad. Frågan är vad länder som inte har möjligheten att leta efter nytt land kommer att göra?

Halal-TV-effekten?

De reaktioner som Halal-TV fått, säger enligt de ansvariga utgivarna i en artikel på Aftonbladet Debatt i förrgår ”en del om tillståndet i Sverige” . Intressant är att spekulera över vad effekten blir av reaktionerna kring att uppdra åt tre kvinnor med slöja att göra TV om olika aktuella frågor (tex klassamhället).

Om det sedan tidigare fanns hinder för att erbjuda medialt utrymme åt andra än den vita manliga medelklassen, kan man undra hur det ser ut nu. Är det lättare för att någon gått i bräschen eller svårare för att detta motstånd så att säga skapade ordning i leden och att ingen vågar sticka ut hakan som följd av det?

Om man ska tro de ansvariga på SVT så gjorde man programmet ”efter ett medvetet journalistiskt och programpolitiskt beslut.” och att de ”tror att det är nyttigt, roligt och viktigt för oss som inte i allt delar deras referensramar att få ta del av deras erfarenheter och reflexioner.”

Jag hoppas att fler tycker det.

Konsumentmakt?

Det förblindande konsumentmaktsargumentet. Upprört uppmanar Hanne Kjöller svenska folket att inte bara välja, utan också att välja bort viss mat efter att ha insett hur avskyvärd den industriella matindustrin är efter att hon läst Mats-Eric Nilssons bok "Äkta vara".

Konsumentmakt. Detta sista försvar för valfriheten. Om vi bara väljer att inte köpa denna transfetts- och glykos-uppblåsta låtsasmat så kommer det snart bara finnas bra och näringsrik mat i våra butiker. Eller? Missar man inte att det var valfriheten och slapp lagstiftning (för inget får ju störa marknaden) som skapade dessa industriella "mat"-produktsmissfoster? Missar man inte att människan är en del av sin sociala kontext som skapas av en rad olika faktorer: klass, arbetsförmåga, geografi, demografi, ålder, utbildning etc och att detta inverkar på den individuella valfriheten? Den dubbelarbetande singelmamman i en förort har helt enkelt varken tid, pengar eller ork att kunna välja bort skitmaten. Det är förmodligen t.o.m. så att den tvärtom är en del av hennes basföda. För systemet tvingar henne. Inte för att hon väljer.

Så istället för detta patetiska prat om konsumentmakt: lagstifta bort skitmaten. Politiker kan faktiskt styra så medborgarna slipper äta transfetter och konserveringsmedel. Om det relativt höjer matpriserna, så ta bort momsen på frukt och grönt. Detta är enkla styrmedel. Sånt som politiker brukade använda sig av. Fram tills valfrihet och konsumentmakt blev mantrat.

Att söndra och härska

Även om EUs handelskommissionär Peter Mandelson har lämnat skutan, ångar EU-kommissionen vidare nu med ledning av baronessan Catherine Margaret Ashton i Julius Caesar och Machiavellis spår. Förra veckan meddelande Kommissionen att EU fortsätter förhandlingar om ett frihandelsavtal enbart med Colombia och Peru och lämnar Bolivia och Ecuador utanför. Kanske lika väl för dessa två, men den Andinska gemenskapen hade bara en månad tidigare enats om att fortsätta förhandlingarna som block. Förhandlingarna har legat på is sedan i våras eftersom de andinska länderna inte kunnat komma fram till en gemensam ståndpunkt som EU kräver. Medan Peru och Colombia är för snabba liberaliseringar motsätter sig Bolivia och Ecuador fortfarande delar av avtalet som tex patentlagstiftning som innefattar patent på grödor och privatisering av tjänstesektorn som tex vattnet.

Den Andinska Gemenskapen har under 50 års tid arbetat för att stärka sitt samarbete. Nu bidrar EU till att slå sönder den regionala integrationen. EU väljer också att fortsätta förhandlingar med två länder som ständigt begår brott mot mänskliga rättigheter och bryter mot internationella konventioner. Så sent som nu i november mördades ett 20-tal människor i Colombia under den stora marsch som ursprungsfolken genomförde för att protestera mot president Álvaro Uribes politik.

Det är intressant att det här handelsavtalet egentligen ska vara något mycket mer, ett associeringsavtal, som också inkluderar utvecklingssamarbete och politisk dialog. Enligt EU-kommissionens förhandlingsmandat skulle avtalet också stärka den regionala integrationen...hmmmm. Men så blir det ändå till att söndra och härska i stället av gammal vana.

Socialistiskt forum

Några höjdpunkter från ett överfullt, inspirerande och välplanerat forum:

- Ali Esbatis enkla men effektfulla inkomstgapsanalys och gapets skrämmande utveckling de senaste 20 åren i seminariet om fondsocialism. Göran Greiders parallell till dagens fondkapitalism, med tillhörande galna effekter, och löntagarfonderna i samma seminarium. Intressant påpekande att löntagarfonderna förmodligen var det mest reformistiska förslag ett socialdemokratiskt parti någonsin försökt jobba igenom i Europa. Den massiva kritiken baserades på att det skulle vara dåraktigt att låta ett fåtal högre tjänstemän bestämma över så stora kapital som fonderna över tid skulle bygga upp. Idag bygger det svenska pensionssystemet på precis den logiken, fast i det fondkapitalistiska systemet, och det är inte svårt att se konsekvenserna.

- Andreas Malms analys av det industriella användandet av de massiva lagren av fotosyntes. Hur väl naturvetenskapen klarar av att förklara effekterna av att man gräver fram "gamla" lager som byggts under miljontals år (dvs det är inte så konstigt att temperaturen ökar), medans samhällsvetenskaperna ligger långt efter med att förklara orsakerna (och Malm förklarar det utifrån kapitalackumulationen och dess spårberoende). Effekten av att orsakerna inte kritiskt granskas gör att vägen ut ur det fossila bränsleberoendet blir desto längre och smärtsammare. Den gigantiska fossila infrastrukturen är fast i sitt destruktiva spår och det krävs en väldigt stark folkopinion för att byta till ett nytt hållbart spår.

Mer: Roya, Arvid Falk, AB

Sparka bort stegen

Det är uppvisning i den klassiska grenen man-får-ta-till-alla-medel-för-att-driva-sin-övertygelse. För man kan verkligen prata om att greppa efter halmstrån när DNs ledare måste referera till kandidat-uppsatser för att hitta bevis för sin idélinje. Men känns det inte lite väl desperat; avslöjar man inte det ensidiga i argumentationen? Dagens ämne handlar om frihandelsavtal för en rad länder i Afrika, både internt och gentemot länderna i nord. Ledarredaktionen har på något vis lyckats hitta en kandidatuppsats där man påvisar att frihandelsavtalen skulle ha "handelsalstrande effekter". Inget fel på c-uppsatser, men skulle man inte kunna hitta något med lite mer akademisk tyngd?

Varför inte t.e.x referera till den syd-koreanske ekonomen Ha-Joon Chang. En av världens tyngsta auktoriteter på utvecklingsekonomiska frågor och som jobbat som konsult åt Världsbanken, FN och en rad andra organisationer och dessutom hyllad av Nobelpristagaren och ex-Världsbanksekonomen Joseph Stiglitz. Ha-Joon Changs forskning visar nämligen något helt annat: att alla utvecklade länder initialt använde sig av protektionistiska metoder för att skydda sina unga och fragila inhemska industrier och att detta var själva förutsättningen för att kunna utvecklas. En poäng han drev i sin bok "Kicking away the ladder" och där Världsbanken, WTO och IMF får stark kritik och där han t.o.m. hävdar att dessa "sparka bort stegen"-åtgärder (där man tvingar utvecklingsländerna till att avreglera sina marknader, till privatiseringar och till att ta bort tullarna) är själva orsaken till att fattigdomen inte minskar (artikel i Prospect). Frågan är vad som är mest skrämmande: att DN inte känner till denna forskning eller att man vägrar att ta den till sig?

Hyckleri med djursexförbud

Antropologiprofessorn Don Kulick analyserar i Expressen det massiva stödet för en djursexlag. Han tolkar stödet som ett alibi för den industriella uppfödningen och slakten av miljoners miljarders djur varje år. Ett sätt att visa solidaritet med djur utan att egentligen göra det . Det verkar som att Kulick har rätt eftersom artikeln fått över 300, mestadels arga, kommentarer på ett dygn.

Priset för en uppriktig politik

Tydligen haltar samarbetsplanerna fortfarande efter några dagars samtal mellan oppositionspartierna. Orsaken är att v står på sig angående de ekonomiska ramarna för samarbetet. Då återstår egentligen bara frågan om ett samarbete överhuvudtaget är något eftersträvansvärt. För om ett samarbete innebär att partierna skall kompromissa bort sin idébas, då är det svårt att se någon uppsida.

Det är en uppfriskande fläkt av politiskt mod och ideologisk uppriktighet från v att i detta läget inte bli för sugna på makten (som just nu verkar vara mps problem), utan istället välja att sända signaler till väljarna att detta är det unikt vänsterinriktade alternativet. Speciellt efter årtionden av politiskt hårklyveri och likriktad partipolitik från i stort sett alla partilinjer där man glidit mot den nyliberala mittfåran med rättfärdigandet: Det finns inget alternativ.

Priset för uppriktigheten är uppenbart: oppositionen ser splittrad ut. Men låt den isåfall se splittrad ut. Hellre en ärlig och utbenad ideologisk partipolitik än en mindre trovärdig allianskopia från vänstersidan. Mångfald och alternativa lösningar borde vara eftersträvansvärt i dessa tider av liberalt flaxande och reflekterar förmodligen väljarbasen bättre än blockpolitik i vilket fall. Vad som händer efter valet är en annan sak, det är inte det som nu diskuteras. Ge väljarna en chans att välja av utkristalliserade alternativ och diskutera sen hur makten skall delas, om så blir fallet. Om ärlighet kostar, so be it.

Att hälsa civiliserat II

Aftonbladets krönikör Lisa Magnusson kommenterar Hamiltons fadäs i AB.

Att hälsa civiliserat

Idag vill DNs ledare räta ut ett och annat frågetecken. Man verkar anse att debatten antagit fel proportioner eller börjat handla om fel och ovidkommande saker. Debatten ifråga är diskussionerna runt Halal-tv som kokat i media och bloggar de senaste veckorna.

DN väljer att anamma den styvmoderliga tonen för att visa att nu sätter man definitivt ner foten; den här debatten har spårat ur. Nu skall det berättas hur man beter sig när man befinner sig i Sverige, November, 2008. Och det är inte de luddiga formuleringarna man använder, deras tid är förbi. I Sverige beter man sig helt enkelt civiliserat, med andra ord svenskt:

"Att ta i hand, säga hej och titta den mötande människan i ögonen är ett sätt att etablera kontakt. Att vägra ta emot en utsträckt hand är att skapa distans. Att i Sverige vägra hälsa enligt majoritetssamhällets normer är således något som diskvalificerar människor från yrken där kontakt och förtroende är en förutsättning för att kunna göra ett bra arbete, som exempelvis reporter eller läkare. Då får man välja ett annat yrke. Eller hitta någon som vill försörja en."

Man kan fråga sig om DN tycker det är ok för "icke-svenskar" (DN definierar inte närmare vilka som skall lära sig att bete sig enligt "majoritetssamhällets" regler, vilket i Sverige borde betyda att bete sig "svenskt", inte heller vad som anses som "svenskt") att städa, laga mat eller utföra annan s.k. pigtjänstgöring. Eller är det inte yrken där "kontakt och förtroende är en förutsättning för att kunna göra ett bra arbete"?

Badlands Hyena bloggar.

Krig är fred och frihet är slaveri

I det nyligen utkomna numret av tidningen Mana kan man läsa om två danskar som nu kastas i fängelse för att de sålt T-shirts till förmån för den palestinska organisationen PFLP och den colombianska FARC-gerillan. Politikernas löften om att man skulle skilja på frihetskamp och terrorism inför stiftandet av lagen visade sig som befarat vara helt tomma.

Det har därför varit förvånande tyst kring nästa steg i den fortsatta inskränkningen av yttrandefriheten, eller som det kallas ”kriget mot terrorismen”. Idag torsdag kommer nämligen riksdagen att debattera och besluta om en utvidgning av EU:s rambeslut mot terrorism. Detta innebär att nu också uppmaning till terrorism ska bli straffbart i hela EU. Om detta rapporterar tidningen Riksdag och departement.

George Orwells bok 1984 måste helt enkelt refereras här för nu är vi vansinnigt nära den dystopi som där utmålas. I boken kontrollerar staten vad som är sant och falskt genom att bl.a. förbjuda kriminella tankar (krimtänk), deklarera att krig är fred och att frihet är slaveri. Man inför ”nyspråk”, speciellt framtaget för att minska möjligheten att tänka fritt och kritiskt. Propagandan sprids genom teleskärmen som finns i varje hem.

Att det idag inte brinner bilar i varje gathörn bekräftar propagandans effektivitet eller vad Gramsci kallade borgerlighetens hegemoni.

Statens ägande ÖKAR

Carnegie. Mats Odells favorit. SvD Brännpunkt 10/9-2007:

"För att ytterligare kvalitetssäkra processen att minska statens ägande tillsätter regeringen nu också ett Råd för försäljning av aktier i statliga bolag. (...). Rådet är sammansatt av väl kvalificerade ledamöter med bakgrund i näringslivet. (...). Ordförande i rådet blir Karin Forseke, min rådgivare och före detta vd för investmentbanken Carnegie."

Idag ökar staten sitt ägande av företag. Undra om den processen också var kvalitetssäkrad?

Uppdatering: Ett unisont hyllande av det statliga ingripandet från media och politiker. Man är tydligen alltid överens när det händer, men inte innan. Då är det förvånande få som ens nämner möjligheten. Mats Odell försäkrar att det handlar om att att rädda skattebetalarnas pengar, inte aktieägarnas. Men orsaken till förstatligandet är i sig meningslöst, så länge banken vet att de kommer att komma till undsättning. Sen kan man fråga sig hur svenska folkets pengar egentligen kommer att räddas när flera AP-fonder har spekulerat i Carnegie, med andra AP-fonden i topp. De har över 5% (runt 400 miljoner) och utmärker sig genom att kraftigt öka sitt innehav under det senaste året. Är detta verkligen det bästa sättet att få pensionspengarna att växa?

Hårdare tag nu också i kollektivtrafiken

I fredags kunde man i Fria Tidningen läsa att SL:s (behöver jag säga det: borgerligt ledda) styrelse vill införa nya spärrar för att minska plankningen. Biljettkontroller kommer av SL att läggas ut på entreprenad till privata väktarbolag. Man tänker också minska antalet trafikvärdar, höja straffavgifterna och dra fuskåkarna som inte betalar sina böter inför domstol. Lars Dahlberg (s), andre vice ordförande i SL:s styrelse säger dock: ”det finns inga fakta om hur mycket fusket egentligen kostar. ” Han tror snarare att förslaget främst leder till sämre kvalitet i kollektivtrafiken. SL-politikerna i oppositionen är unisont emot den nya politiken. Miljöpartiet och vänsterpartiet vill istället ta bort spärrarna och satsa på fler trafikvärdar och kontrollanter.

"Förbjud Ebba von Sydow"

Senaste numret av tidsskriften Anti innehåller en kul och tänkvärd kritik av Systembolagets senaste kampanj:

"Tillslut blir det för mycket: Bratnörden Ebba von Sydow sitter i klippta jeans och hyllar sin stränga uppväxt där det verkar som om barnen fick stryk av läkarföräldrarna om de som mycket som sneglade på de dyra vinpavorna. Tack vare den uppväxten har Ebba gett oss något som hon dock glömmer att ta upp i salongsfåtöljen: en "journalistik" som "undersöker" och "befäster" den ytliga livsstil som bidrar till ett ännu större samhällsproblem än ungdomsfyllorna; dålig självkänsla, anorexia, dyra SMS-lån, modenoja, indelning i "bra" och "dåliga" människor, könsroller, plånböcker och prislappar."Förbjud Ebba von Sydow!" eller "Våga vägra köpa ut hårspray åt olyckliga svenska tonåringar!" är betydligt samhällsnyttigare kampanjer."

Klimatet, livsstil och en ny ekonomi

I mitten av förra veckan såg vi det första initiativet till ett konstruktivt samtal runt två sammanflätade symptom på samma systemorsak - klimathotet och den ekonomiska krisen. Det var folkrörelsen Klimataktion och anställda från Volvo som anordnat ett möte för att diskutera gränssnittet mellan dessa två världar, och vad som behöver göras för att hitta en dialog mellan näringsliv, fack och politiker för att hitta en lösning på båda problemen. Det är ett uppfriskande och för Sverige unikt initiativ. Frånvaron av politiker är talande för varifrån lösningarna initial kommer ifrån: de anställda och gräsrotsrörelser såsom Klimataktion. Men det är uppenbart att lösningarna måste lyftas fram med hjälp av politiska styrmedel, och däri ligger förmodligen ett av de största uppgifterna kortsiktigt. Som Gunnar Falkemark, docent i statsvetenskap säger till Arbetaren:

"Vilken politiker blir omvald med ett program som går ut på att ingen får köra mer än 300 mil per år och aldrig flyga till Thailand? Bush sade för några år sedan att den amerikanska livsstilen inte är förhandlingsbar och då måste man fråga sig: Är den svenska livsstilen förhandlingsbar? Jag tror inte det."

Han har en såklart en poäng. Men skall en envis och naiv inställning till den västerländska livsstilen verkligen kunna stoppa utvecklingen? Det står mycket mer på spel än så.

Varför är Obama svart?

Frågan kanske låter fånig för att svaret är självklart. ”För att han ÄR svart”. Men hans mamma är ju vit. Varför ”är” han inte då lika gärna vit? Varför blir han inte historisk för att han är den första vita presidenten?

Svaret finns i det vida spridda rasistiska sättet att betrakta hudfärger och ’raser’. En droppes-regeln. Principen är en gammal rasistisk praktik som innebär att en person med en droppe svart blod i sin släkt betraktas om svart. Bland annat baserades de nordamerikanska segregationslagarna på denna princip. Principen innebar ett sätt att hålla isär befolkningen och ”skydda” den vita ’rasen’. Även om endroppesregeln i USA officiellt dömdes som olaglig 1967 (i samband med att blandäktenskap upphörde att vara förbjudet) verkar principen lika fullt med samma styrka på det symboliska planet. Obama är ju svart! Detta konstateras bland annat på ledarplats i dagens DN och gårdagens Expressen.

Frihetens pris

Göran Rosenberg filosoferar i sin kolumn runt liberalismens kärnproblem. Personen vs det kollektiva. Individen vs samhället. En ekvation som kan kan te sig frustrerande, om inte omöjlig. Frihetens dilemma har många nyanser, men den politiska nyansen är förmodligen mest uppenbar i dessa tider. Det blir helt enkelt väldigt svårt att föreställa sig en långsiktig och hållbar samhällskonstruktion utan tillit och förtroende till kollektiva strukturer. Rosenberg skriver:

"Vi har behov som individer och vi har behov som samhällsvarelser och det är inte nödvändigtvis samma sak.

Det där med beroendet är inte en självklarhet. Vem vill vara beroende när man kan vara fri? Särskilt i en tid som dominerats av idén att våra behov som samhällsvarelser (i den mån vi är samhällsvarelser) bäst kan tillgodoses när vi tillgodoser våra behov som individer. En tid när samhället (i den mån det finns) sköter sig bäst när individen sköter sig själv. En tid när långsiktiga samhällsförpliktelser blivit beroende av kortsiktiga marknadskalkyler.

Det är en tid som därmed gravt underskattat vårt behov av samhälle, liksom vad som krävs för att bygga och upprätthålla det."

Rosenberg ifrågasätter försiktigt om vi är samhällsvarelser. Kanske beror det på att kolumnen publiceras i DN där det kan vara känsligt att erkänna sitt beroende av det kollektiva. För samhällsvarelser är vi per definition. Vi lever ändå i ett samhälle.

von Holsteins sossespöken

I dagens metro kämpar Johan Staël von Holstein som vanligt mot sina sossespöken. I sin kolumn beskriver han två filippinska invandrares väg till Sverige, deras uppstartande av en "enkel men trevlig" restaurang. Här får von Holstein något fuktigt i blicken och skriver att "de kämpar oavbrutet vidare mot drömmar och förhoppningar". Något han själv förmodligen inte behövt göra.

Så plötsligt i nästa mening är allt socialdemokratins fel. Som alltid med lika ivrig klagan skriver von Holstein att "jag tittar mig runt i vårt land och jag läser sossarnas klagosånger, ser fackens förtryck, och jag undrar med vilken rätt har de tagit vår glöd, vårt mod ifrån oss?" 

Som vanligt förundras jag över hans alltid lika självklara slutsatser; på vilket sätt utövar fackföreningarna förtryck? Och hur har socialdemokraterna bestulit vår glöd? 

Tror han verkligen att svaga och mindre välbesuttna människor skulle klara sig bättre i ett än mer kapitalistiskt samhälle, där inga socialdemokratiska reformer någonsin gjorts? Tror han på fullaste allvar att de två filippinska invandrare han skriver om, Bea och Dimpel, skulle haft det bättre om moderaterna, med en politik som inte direkt gynnar låginkomstagare, styrt landet de senaste decennierna?

Skrämmande i så fall. Och ofattbart verklighetsfrånvarande.

Integration

Lars Linder i DN gör en viktig reflektion i dessa tider av Halal-tv, islamofobi och allmän massmedial och politisk personifiering av brottslingar:

"Den detaljerade rapporteringen kring enstaka, uppseendeväckande fall som inbjuder till identifikation blir till ett slags oändliga realityserier med en förenklad tv-dramaturgi. Här det stackars offret, där monstret som gjorde det. Slutsats: Lås in den jäveln, ut med namn och helst adress. Kriminalitet är inte ett samhällsproblem, utan en rad ondskefulla gärningar som kräver hämnd och långa straff.

Medan de fall som "inte säljer" trängs allt längre utom synhåll. En ihjälskuren 23-åring med arabiskt namn i Husby väcker inte oro och intresse hos läsarna. Inte som mördade vita medelklassbarn eller en ihjälsparkad innerstadspojke från välbärgad familj."

Liberalismens misstag

Igår var Nina Björk på ABF och pratade om begreppet frihet. Hon berättade att hon hade under en längre period lidit av att den gängse uppfattningen av vad som var frihet inte var möjlig. Att liberalismens definition av individuell frihet klingade falskt. Vi kan nämligen inte som individer totalt frigöra oss från de strukturer som samhället bygger runt oss i form av ideologiska och kulturella ramverk. Människan är en social varelse. Ändå utgår all diskussion runt frihet utifrån individen. Att det är individens ansvar. 

Om man t.e.x. ogillar reklam kan man välja att inte exponera sig för den (även om det är svårt). Men reklamens budskap skapar ändå samhället runt dig så även om du som individ väljer att inte "använda" reklam kommer du ändå vara fast i reklamens ramverk. Hur mycket är då valfriheten och den fria viljan värd? Och varför diskuteras inte frihetsbegreppet utifrån vad det egentligen är, utan beskrivs endast utifrån individens ansvar? Om man tror blint på individens frihet ur det liberala perspektivet och inte inbegriper det kollektivas roll kommer människan alltid att bli frustrerad. För hon/han kan aldrig nå målet.

Det går att dra en ekonomisk parallell till ett snarlikt problem med liberalismen. Karl Polanyi skrev 1944 boken "Den stora omdaningen" som beskriver det liberala marknadssamhällets uppgång och fall från slutet av 1700-talet till andra världskriget. För honom är det stora misstaget med liberalismen att man antog att de frikopplade marknaderna är ett naturligt socialt tillstånd. Han skriver (s.43):

"Den ekonomiska liberalismen feltolkade den industriella revolutionens historia eftersom den envisades med att bedöma sociala händelser ur en ekonomisk synvinkel"

Och fortsätter (s.86):

"En marknadsekonomi måste omfatta alla industriella element, inklusive arbete, jord och pengar. (...) Men arbete och jord är inget annat än de människor som varje samhälle består av och de naturliga miljöer som det existerar i. Att inordna dem under marknadsmekanismen innebär att själva samhällets substans underkastas marknadslagarna"

Liberalismen underskattar alltså människan som social varelse. Själva antagandet att sociala varelser kan inordnas under strikta externa lagar (som marknadsmekanismerna är) är direkt felaktigt. 

Så, vi kan göra till synes "fria val" men utan det sociala erkännandet av dem är de inget värda. Därför blir pratet om den individuella friheten ihåligt. Däremot är den liberala definitionen av individuell frihet väldigt passande för människor som har uppnått en viss materiell och kulturell status och anser sig gjort "fria val". De kan nämligen rättfärdiga att det finns människor som inte uppnått samma sak genom att säga att de får göra bättre val. Och borde kämpa bättre.

Intressant: Borg och de andra inser till slut att A-kassans avgifter måste sänkas på DN Debatt; SvDs ledare vurmar för McCain eftersom han står för frihandel och starkare militär (och varför har vi finanskris och ett meningslöst krig i mellanöstern nu igen?); Ekonomikommentarer om att lägga om Volvos produktion till spårbilar; Tre liberaler diskuterar just liberalismens problem i Sydsvenskan

Vi hade fel

De senaste veckorna har vi kunnat bevittna två oberoende av varandra spektakulära erkännanden. Från två män som varit några av världens mäktigaste. 

Bill Clinton var först ut den 23 oktober och säger angående den pågående matkrisen och att den uppstod p.g.a. att mat behandlades som vilken annan råvara som helst och inte som en rättighet för de fattiga i världen:

"We all blew it, including me when I was a president"

Och fortsätter:

"Food is not a commodity like others. We should go back to a policy of maximum food self-sufficiency. It is crazy for us to think we can develop countries around the world without increasing their ability to feed themselves"

Detta diskuterades även i P1 i Konflikt igår den 1/11 2008.

Alan Greenspan, f.d. chef för amerikanska centralbanken, uttryckte att den globala finansiella krisen har avslöjat ett "misstag" i den fria marknadsideologin. På frågan om han hade gjort fel, svarade Greenspan:

"Partially... I made a mistake in presuming that the self-interest of organisatons, specifically banks, is such that they were best capable of protecting shareholders and equity in the firms... I discovered a flaw in the model that I preceived is the critical functioning structure that defines how the world works. I had been going on for 40 years with considerable evidence that it was working exceptionally well."

Dessa båda erkännanden är minst sagt otroliga. OK, det är lättare att erkänna att man gjort fel när man lämnat makten, men ändå. Dessa två män erkänner ärligt att den nyliberala politik de trodde blint på inte fungerar. 

Men i svensk media ingenting. Inga kritiska analyser om orsakerna till krisen. Inte ens en nyhetsrapportering om ovanstående uttalanden. Förmodligen är svensk liberal media för insnörjd i de liberala orsaksförklaringarna för att kunna rapportera en verklighet som inte baseras på dem.

Mer: DNs ledare gör ett luddigt försvarstal till de svenska styrkorna i Afghanistan. Man försöker övertala svenska folket att de svenska trupperna är viktiga för att upprätthålla "en skör demokrati". Det skulle inte kunna vara så att "demokratin" är skör p.g.a. truppernas närvaro? Man har tydligen köpt den något dammiga amerikanska retoriken att demokrati är något man krigar sig till.