Stoppa utsläppen vid källan, inte i atmosfären

Det är egentligen en otroligt enkel lösning. Om det nu visat sig att mer koldioxid i atmosfären kan resultera i en katastrof för ekosystemet borde det vara logiskt att stoppa utsläppen redan vid den ursprungliga källan. Alltså innan "utsläppen" de blir utsläppta. Man gräver helt enkelt inte upp det fossila bränslet ur marken. Alla dagens lösningar ser till hur vi skall reducera efterfrågan på utsläpp, inte hur utbudet skall minskas. Jonas Vlachos skriver vist om det på Ekonomistas, och Andreas Brynh nämner det på bloggen Vänsterekonomi. SvD rapporterar att Ecuador har bjudit ut ett potentiellt oljefält på just detta sätt: vi får betala dem för att inte gräva upp oljan och vi slipper 400 miljoner ton koldioxid i atmosfären. Förmodligen det enda seriösa sättet att reducera utsläppen, om vi på allvar vill rädda planeten från uppvärmning. Eller som Jonas Vlachos säger:

"För nog vore det enormt mycket enklare att låta kolet bli kvar i marken än att försöka fånga in det när det redan är ute i atmosfären."

EU-valet och miljön

Om man som väljare bryr sig om klimatförändringarna, utfiskningen, avskogningen, halten av miljögifter/giftiga partiklar, den ekologiska mångfalden, djurhållningen och andra miljörelaterade frågor som påverkar jordklotets och människans fortlevnad och överlevnad så bör man ta del av Naturskyddsföreningens ambitiösa sammanställning av de olika EU parlamentskandidaternas inställning i frågorna. De olika partierna och deras kandidater spretar en del över lag förutom att man kan urskilja en gradering av hänsyn till miljön längs den ideologiska skiljelinjen med högre hänsyn ju längre vänsterut man kommer på skalan (förutom Miljöpartiet som inte tar avstamp i någon ideologi, men de får ju ändå väldigt bra betyg; de heter ju ändå Miljöpartiet). Det enda parti som verkligen sticker ut är Moderaterna. Miljö och klimat är, oavsett deras retorik, inget de prioriterar. Eller som Åsa Westlund (S) sammanfattar det i dagens debatt mellan ett urval av kandidaterna som anordnades i samband med Naturskyddsföreningens presskonferens:

"Det Fjellner (nr 3 på Ms lista, min anmärkning) säger är att vi skall vänta på att människor skall dö innan vi gör något"

DN1, DN2, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, AB

Klimataktivisterna borde (och kommer att) hyllas

Idag dömdes de åtta aktivisterna från Klimax som stått åtalade i Solna tingsrätt för grovt olaga intrång i samband med en klimatprotest på Bromma flygplats 2007. En aktion som Miljöförbundet Jordens Vänner (MJV) beskrev i ett pressmeddelande:

"Aktivisterna genomförde en öppen icke-våldsaktion, en opinionsyttring med banderoll och blommor. Inga flyg hindrades från att lyfta eller landa, och aktivisterna lät sig gripas utan motstånd."

Självklart skulle åtalet lagts ner, eller de åtalade friats. Vilka signaler skickas till svenska folket när de människor som vågar/orkar/visar mod att visa vägen i klimatfrågan nu blir fällda och dömda till villkorlig dom och böter? Om det nu finns beundransvärda människor som insett allvaret i klimatfrågan och inser att civil olydnad är den enda vägen för att pressa oss ur det fossila samhället så borde de väl tvärtom hyllas, inte dömas i en rättegång. Det är uppenbart att det juridiska inte har anpassats till den naturvetenskapliga utvecklingen; det akuta klimathotet ses ännu inte som en "akut fara". Men dagens dom avslöjar bara att vi inte har tid att vänta på att den officiella samhällsapparaten skall hinna anpassa sig. Tvärtom måste vi skruva upp tempot. Om det betyder att rättssalarna blir fulla är ingen ursäkt. Det kanske i längden tvingar juristerna att inse allvaret också. 

Alliansen inser inte allvaret

Det är hedersamt att alliansen tar initiativ till ekonomiska styrmedel för att styra Sverige bort från det destruktiva fossilbränslesamhället. Men man skall akta sig för att klappa sig själv för mycket på axeln. En höjning av koldioxid- och dieselskatten är nödvändigt men långt ifrån tillräckligt. Att samtidigt hävda att detta är ett steg "mot att göra Sverige till ett föregångsland i klimatarbetet" är mest förmätet. Och när man nöjt säger att "Sverige står dock bara för 0,2 procent av världens samlade utsläpp av växthusgaser" avslöjar man att man inte inser allvaret. Sverige ligger fortfarande i toppskiktet i CO2-per-capita listan och har en extremt låg utbyggnad av vind- och solkraft. Och vi sitter fortfarande på en bilpark som släpper ut mest i Europa. Dessutom bygger alliansens klimatåtgärdspaket fortfarande till skrämmande hög del på utsläppssänkningar i andra länder. Det är inte trovärdigt att sälja in sig som en klimatprogressiv nation, och samtidigt inte sänka sina utsläpp på hemmaplan. Det är ändå vi i väst som skapar de flesta utsläppen genom vår livsstil, det hjälper inte att vi exporterar problemen till utvecklingsländerna.

Men för att peka på allvaret kan man alltid citera en rapport som forskare i Bristol lanserar idag i Köpenhamn, där man drar slutsatsen att CO2-utsläppen skapade av människan kommer att höja surhetsgraden i haven till en nivå vi inte sett på 65 miljoner år:

"The choice to continue emitting carbon dioxide means that we will be an agent of biological change of a force and magnitude exceeded only by the causes of the great mass extinction events. If we do not cut carbon dioxide emissions deeply and soon, the consequences of ocean acidification will stand out against the broad reaches of geologic time. Those consequences will remain embedded in the geologic record as testimony from a civilisation that had the wisdom to develop high technology, but did not develop the wisdom to use it wisely."

DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, AB

Klimatet, livsstil och en ny ekonomi

I mitten av förra veckan såg vi det första initiativet till ett konstruktivt samtal runt två sammanflätade symptom på samma systemorsak - klimathotet och den ekonomiska krisen. Det var folkrörelsen Klimataktion och anställda från Volvo som anordnat ett möte för att diskutera gränssnittet mellan dessa två världar, och vad som behöver göras för att hitta en dialog mellan näringsliv, fack och politiker för att hitta en lösning på båda problemen. Det är ett uppfriskande och för Sverige unikt initiativ. Frånvaron av politiker är talande för varifrån lösningarna initial kommer ifrån: de anställda och gräsrotsrörelser såsom Klimataktion. Men det är uppenbart att lösningarna måste lyftas fram med hjälp av politiska styrmedel, och däri ligger förmodligen ett av de största uppgifterna kortsiktigt. Som Gunnar Falkemark, docent i statsvetenskap säger till Arbetaren:

"Vilken politiker blir omvald med ett program som går ut på att ingen får köra mer än 300 mil per år och aldrig flyga till Thailand? Bush sade för några år sedan att den amerikanska livsstilen inte är förhandlingsbar och då måste man fråga sig: Är den svenska livsstilen förhandlingsbar? Jag tror inte det."

Han har en såklart en poäng. Men skall en envis och naiv inställning till den västerländska livsstilen verkligen kunna stoppa utvecklingen? Det står mycket mer på spel än så.

Problemet med debatten om klimat och tillväxt

Det är ännu en dag med syrligt ironisk ton på SvD. För hur redaktörerna på SvD Brännpunkt tänker när de publicerar Bo Ekman från Tällberg foundation OCH skojarna på Stockholmsinitiativet SAMTIDIGT är en obehaglig gåta. Vill man medvetet totalhaverera sin journalistiska heder? Och isåfall varför? Vad ligger det för värde i att bedra allmänheten med osanningen att det finns en debatt om klimathotet? För det är just så det ser ut.

Bo Ekman och hans Tällberg Foundation är en av de få institutioner i Sverige som sett allvaret i klimat- och tillväxtproblematiken. Och alla seriösa opinionsbildare inser att det är både allvarligt och bråttom. Samtidigt har Tällberg Foundation ett starkt internationellt och nationellt stöd från både näringsliv och forskarkår. Bo Ekman har dessutom en uppfriskande egenskap: han vågar säga obekväma sanningar. Det kan låta patetiskt, men det är just på den patetiska nivån klimat/tillväxt-debatten ligger på i Sverige. Som Bo Ekman säger:

"Ekonomisk tillväxt blev det globalt förenande målet för praktiskt taget alla nationer oavsett politiska system. Instrumentet för tillväxt är marknad och näringsliv. Tillväxt och jobb skulle säkra politikers återval och maktinnehav.

Tillväxt och ökat marknadsvärde skulle säkra bolagsstyrelsers och företagsledares återval vid bolagsstämman. Politik och ekonomi har förenats i armkrok."

Och fortsätter:

"Regeln är att ekonomisk tillväxt får prioritet över miljön. Kyoto­protokollet är inte ett misslyckande, utan ett fiasko. Mycket prat, lite verkstad. "

Egentligen inga starka ord, bara uppenbara och banala sanningar. Om fler makthavare inom politik och näringsliv hade haft den inställningen hade världen förmodligen sett annorlunda ut. Och då väljer SvD att publicera de uppenbara skojarna Stockholmsinitiativet, som inga seriösa opinionsbildare någonsin skulle lyssna på, på samma dag. Tragiskt.

Mer om tillväxt/klimatproblemet här och här.

"En stark ekonomi är bra för både Sverige och miljön"

Dagens debattinlägg i SvD skall man egentligen inte lägga energi på att ens kommentera för det säger mer om svensk media (och om SvD i synnerhet) än om klimatet. Men det var förmodligen en ovanligt bra timing, såhär dagen efter partiledardebatten där klimatfrågan reducerades till en 5 minuters diskussion om bensinskatten. Samtidens största utmaning någonsin.

Man kan undra om miljön håller med om att en stark ekonomi är bra. Miljön verkar må sådär.

Dagens citat

...står Per Gudmundson för på SvDs ledarredaktion:

"Det bästa med finanskrisen är att vänstern äntligen slutat bry sig om klimatet."

Måste vara skönt att veta att om man letar riktigt, riktigt noga kan man hitta något positivt med den rådande finanskrisen. Tänk att det skulle behövas en finansiell härdsmälta för att Gudmundson skulle visa något intresse för klimatet.

Regeringens megafon

Två reflektioner i en:

1. Varför erbjuder Sveriges två enda nationella dagstidningar sina debattsidor som megafon för regeringens politik? Detta är en relativt ny företeelse, men förvränger debattklimatet rejält och skapar ett ensidigt och icke-kritiskt "sannings"-maskineri. Som bloggaren Jinge beskrev det för ett tag sedan:

"DN/SvD får tidvis fungera som regeringens annonsblad, och det får de göra på egen bekostnad. Motsvarande annonsplats skulle kosta hundratusentals kronor, men när det gäller de borgerliga morgontidningarna tycks det vara helt gratis. De som förlorar på detta är givetvis tidningsläsarna. I slutändan är det lösnummerköpare och tidningarnas abonnenter som får läsa vad regeringen anser att de ska läsa, den debatt som man har förväntat sig få ta del av uteblir helt."

Regeringen (vilken färg den än har) har per definition redan den mest solida plattformen för att basunera ut sina budskap: den har makten. Poängen med debattsidor har iallafall historiskt sett varit att det budskapet skall diskuteras. Det har varit en kanal för folket att få en nyanserad bild av verkligheten.

2. I dagens DN får infrastrukturminister Åsa Torstensson exemplifiera genom att presentera regeringens infrastrukturproposition. Kanske just eftersom debattsidorna inte är designade att presentera propositioner så blir det ännu ett icke-budskap med floskler och upprepningar utan direkta och konkreta förslag.

Men en sak kan man urskilja: att regeringen uppmärksammat klimatet. Man säger nämligen att man skall åstadkomma "säkrad infrastruktur för att klara klimatförändringar". Regeringen erkänner alltså att klimatet kommer att påverka oss, men vill inte anpassa, utan istället "säkra". Man vägrar att förebygga, men erkänner dess existens. En obehaglig kombination. Detta samtidigt som de konservativa i Storbritannien fortsätter att lägga fram progressiva klimatförslag. Nu föreslår man ordentliga satsningar på snabbtåg OCH ingen utveckling av flygkapaciteten, se the Guardian. En smått otrolig utveckling att Sveriges regering måste lära sig progressivitet från de konservativa leden i Europa.

Uppdatering: DNs ledare håller med om att infrastrukturproppen är vag, men nämner inget om klimatet. Och SvDs Cleas Arvidsson klagar över att det går så sakta när han åker bil in till jobbet.

Alliansen och klimatet

För snart ett år sedan klättrade en grupp klimataktivister upp i en skorsten på kolkraftverket Kingsnorth i Kent, England, för att visa sitt missnöje med den brittiska regeringens klimatpolitik. Sex personer blev åtalade och igår kom domen: de blev friade från alla åtalspunkter. Detta är första gången någonsin som klimatförändringar har använts som en "laglig ursäkt" för ett försvar i en rättegång. Nu är det inte bara domen i sig som är häpnadsväckande. Även det faktum att under rättegången användes professor James Hansen, en av världens ledande klimatforskare, och Tories miljöförhandlare Zac Goldsmith som uppbackning av försvaret talar sitt tydliga språk: klimatdebatten ligger på en helt ny nivå i Storbritannien. Man har insett hur allvarlig klimatfrågan är.

I Sverige däremot kör vi på i gamla hjulspår och fortsätter att förneka utvecklingen. Idag på DN Debatt presenterar alliansen sin nya infrastruktur satsning där 8 miljarder skall satsas på vägar och järnvägar. Nu står det i stort sett inget nytt alls i artiklen; det är i runda slängar en kopia av en debattartikel skriven tidigare i år (delvis skriven av Anders Borg som aldrig försökt dölja sin inställning till järnvägssatsningar, se här och här). Möjligtvis har man ändrat tonen och nämnt ordet "tåg" fler gånger för att låta mer miljövänlig. Men om man synar förslagen lägger alliansen allt krut på vägarna: E 18, E 22, E 6 skall alla byggas ut och en nysatsning på en sammanhängande motorväg mellan Göteborg och Stockholm är de största prioriteringarna.

Satsningen på järnvägarna summeras:

"För att komma till rätta med problemen har regeringen tagit initiativ till Kraftsamling Mälardalen som syftar till att göra tågresandet mer attraktivt."

Det skall alltså bli mer attraktivt att åka tåg i Mälardalen. Det är så alliansen beskriver sin storsatsning på järnvägar i Sverige hösten 2008. Samtidigt som man i Storbritannien använder klimatet som en ursäkt för att få ockupera kraftverk och där de konservativa stödjer miljöaktivister. Men i alliansens Sverige är alltjämt tillväxten det enda mål som är värt att sträva efter. Klimatet skrämmer inte alliansen det minsta. Och det är just det som är så skrämmande.

Politik, livsstil och klimat

Väldigt sällan beskrivs klimathotet utifrån ett livsstilsperspektiv. Men det blir svårare och svårare att undvika om debatten skall vara givande. Katrine Kielos nämner det i förbigående, medvetet eller omedvetet, i sin ledare i Dagens Arena. Ämnet är egentligen Göran Perssons tal på den Socialdemokratiska klimatkonferensen och att Görans buffelbeteende slår till igen, men Katrine blir intvingad i ett resonemang om hur väljarna skall ställa sig till tillväxt och välfärd när klimatet ställer sig på tvären:

"När de mindre priviligerade får möjligheten att konsumera, ja då är det plötsligt fel med konsumtion! När tillväxten precis börjar bli så stor att den har en chans att komma flertalet till del, ja då ska den plötsligt ifrågasättas som sådan!"

Det känns väldigt talande för hur debatten (eller avsaknaden av den) förs; klimathotet är ruskigt nog som det är, måste vi diskutera en omställning av hur vi lever våra liv OCKSÅ? Vi har nu en generation 70-talister i Sverige, födda av 40-talister som fick kämpa efter krigsåren, som för första gången i mänsklighetens historia kan ta många materiella saker för givet. De har tillgång till flyg, kan äta billigt kött och lever på stora uppvärmda ytor och ser det mer eller mindre som en rättighet.

Debatten är förmodligen icke-existerande för att den är en politisk bomb: vad är det vi säger när vi frågar oss om vi borde äta kött, flyga mindre eller köra bensinsnåla bilar? Kanske ifrågasätter vi det ekonomiska systemet som lät detta hända. Kanske finns lösningarna utanför det existerande systemet. Vilken politiker vill kliva ut i det minfältet och röja?

Klimatet ansvarar vi inte för

Erland Källén, professor i dynamisk meterologi uttalar sig i DN angående orkaners (och Gustav i synnerhet) relation till den globala uppvärmingen och om det beror på mänsklig påverkan:

"Man kan inte säga att Gustav beror på mänsklig klimatpåverkan. Däremot har vi under de senaste 35 åren sett att tropiska cykloner blivit allt vanligare i takt med stigande temperaturer och varmare ytvatten"

Om man lägger till att den etablerade klimatforskar/expertkåren är enig att människans utsläpp av växthusgaser har påverkat temperaturen så blir det uttalandet inte bara lamt, utan direkt felaktigt. Men det är väldigt talande för hur människan fungerar; saker som är jobbiga vill ingen ta ansvar för.

LO och miljön

Det är svårt att klaga på att ett politiskt parti, vilket det än är, lanserar en konkret plan att möta klimathotet. Det blir lite som att avslöja att man inte förstått allvaret. Att man inte tagit åt sig informationen; kanske för att man inte vill men oftast för att det är fruktansvärt skrämmande och då är det skönare att aktivera försvarsmekanismer. Nu gick Sossarna i fronten och släppte ett ambitiöst klimatprogram (det visar iallfall på en ambition, även om det behövs ännu mer kraftfulla tag). Även om man jämför internationellt. Nu måste alla med. Låt oss börja med resten av arbetarrörelsen och speciellt fackrörelsen. För detta handlar i första hand om att klara av klimathotet och människans drägliga överlevnad, men också om den svenska samhällsekonomin. Och då kan inte LO gå i pakt med näringslivet som historiskt har arbetat emot i stort sett alla miljölagstiftningar. LO borde inte gå på anti-klimatlobbyn som hävdar att Sveriges utsläpp är så små så små och att vi skall bara jämföra oss med resten av i-världen (ja de är ju uppenbart små i totala siffror globalt, men gigantiskt stora sett per person helst när man inkluderar konsumtionen). Sverige som har en historia full av progressiva beslut där man gått i bräschen internationellt. Vågat gå en ny och egen väg. Låt oss göra det med klimatet också.