Det är ännu en dag med syrligt ironisk ton på SvD. För hur redaktörerna på SvD Brännpunkt tänker när de publicerar Bo Ekman från Tällberg foundation OCH skojarna på Stockholmsinitiativet SAMTIDIGT är en obehaglig gåta. Vill man medvetet totalhaverera sin journalistiska heder? Och isåfall varför? Vad ligger det för värde i att bedra allmänheten med osanningen att det finns en debatt om klimathotet? För det är just så det ser ut.
Bo Ekman och hans Tällberg Foundation är en av de få institutioner i Sverige som sett allvaret i klimat- och tillväxtproblematiken. Och alla seriösa opinionsbildare inser att det är både allvarligt och bråttom. Samtidigt har Tällberg Foundation ett starkt internationellt och nationellt stöd från både näringsliv och forskarkår. Bo Ekman har dessutom en uppfriskande egenskap: han vågar säga obekväma sanningar. Det kan låta patetiskt, men det är just på den patetiska nivån klimat/tillväxt-debatten ligger på i Sverige. Som Bo Ekman säger:
"Ekonomisk tillväxt blev det globalt förenande målet för praktiskt taget alla nationer oavsett politiska system. Instrumentet för tillväxt är marknad och näringsliv. Tillväxt och jobb skulle säkra politikers återval och maktinnehav.
Tillväxt och ökat marknadsvärde skulle säkra bolagsstyrelsers och företagsledares återval vid bolagsstämman. Politik och ekonomi har förenats i armkrok."
Och fortsätter:
"Regeln är att ekonomisk tillväxt får prioritet över miljön. Kyotoprotokollet är inte ett misslyckande, utan ett fiasko. Mycket prat, lite verkstad. "
Egentligen inga starka ord, bara uppenbara och banala sanningar. Om fler makthavare inom politik och näringsliv hade haft den inställningen hade världen förmodligen sett annorlunda ut. Och då väljer SvD att publicera de uppenbara skojarna Stockholmsinitiativet, som inga seriösa opinionsbildare någonsin skulle lyssna på, på samma dag. Tragiskt.
Mer om tillväxt/klimatproblemet här och här.
I närheten av Bonn 1925
4 år sedan
