En röst på M

Moderaterna är i vissa opinionsmätningar det största partiet i Sverige. Kanske bör man fråga sig hur vårt samhälle skulle sett ut idag om M och dess allierade skulle varit statsbärande de senaste 100 åren. Skulle vi känna igen oss? Vad skulle varit annorlunda? Vilka värderingar skulle präglat vårt samhälle? En vägvisare på hur vårt samhälle skulle sett ut är att titta på vilken politik M har förespråkat. Nedan följer ett axplock. M har i stort sett konsekvent röstat emot alla progressiva förslag som tagit oss till det välfärdssamhälle som förmodligen en majoritet av det svenska folket idag uppskattar. Kanske något att fundera över innan man röstar?

M) röstade:
1904–1918: Nej till allmän rösträtt.
1916: Nej till allmän olycksförsäkring i arbetet.
1919: Nej till åtta timmars arbetsdag.
1919: Nej till kvinnlig rösträtt.
1921: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige.
1923: Nej till åtta timmars arbetsdag.
1923: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige.
1927: Nej till folkskolereform.
1931: Nej till sjukkassan.
1933: Nej till beredskapsarbete.
1934: Nej till a–kassa.
1935: Nej till höjda folkpensioner.
1938: Nej till två veckors semester.
1941: Nej till sänkt rösträttsålder.
1946: Nej till fria skolmåltider.
1946: Nej till allmän sjukvårdsförsäkring.
1947: Nej till allmänna barnbidrag.
1951: Nej till tre veckors semester.
1953: Nej till fri sjukvård.
1959: Nej till ATP.
1960–talet: Ja till apartheid. Moderaterna tog avstånd från alla sanktioner mot apartheidregimen i Sydafrika och var emot det svenska stödet till ANC.
1963: Nej till fyra veckors semester.
1970: Nej till 40–timmars arbetsvecka.
1973: Nej till möjligheten till förtidspensionering vid 63.
1974: Nej till fri abort. Den 29 maj 1974 röstade riksdagen ja till fri abort, vilket resulterade i den svenska abortlagen som låter kvinnan själv besluta om abort upp till den 18 graviditetsveckan. Moderaterna röstade nej.
1976: Nej till femte semesterveckan.
1983: Nej till löntagarfonderna.
1994: Nej till partnerskapslag för homosexuella.
1998: Nej till erkännande av homosexuellas rättigheter inom EU. EU–parlamentet röstade för ett erkännande av homosexuellas rättigheter, men de moderata ledamöterna röstade nej.
2003: Ja till Irakkriget. Alla riksdagspartier demonstrerade mot och kritiserade Irakkriget utom just moderaterna.
2004: Ja till sänkt a–kassa och sjukpenning.
2006: Nej till gröna jobb.
2006: Nej till sex timmars arbetsdag.
2006: Nej till upprustning av offentliga sektorn.
2006: Nej till höjd a- kassa.
2006: Ja till sänkt a-kassa.
2006: Nej till höjd sjukersättning.
2007: Ja till sänkt sjukersättning.
2008: Ja till FRA-lagen
2009: Ja till IPRED-lagen

DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6

Två steg bakåt

Lawen Mohtadi i Expressen om migrationsminister Tobias Billström och hans senaste bidrag till rasismen. Sveriges regering har tillsammans med Italien och Frankrike flyttat tillbaka positionerna flera steg för romer i Europa genom att legitimera avvisning av romer från andra EU-länder. Jag bävar för vilka "folkliga" aktioner detta banar väg för i Sverige. Trakasserier? Bränder? eller kanske bara en förstärkning av den strukturella rasismen i form av t.ex. utestängning från lediga lägenheter som Diskrimineringsombudsmannen nyligen visat med Wallraffmetoder.

Moderaternas budskap ifrågasätts

När intressanta reflektioner angående den svenska välfärden och Moderaternas nedmontering av densamma letar sig in på DNs ledarsida, då måste något ha hänt. Har opinionssiffrorna rätt, månne? Lena Anderssons analys träffar rätt, mitt i prick, på den känsliga punkten: deras politik är densamma, det är bara språket som ändrats. Att säga en sak men göra en annan, det tycker ingen väljare är trovärdigt. Kan insikten nått borgarnas ledarsidor?

"Om man säger att man vill häva utanförskapet när man menar att man vill sänka skatterna blir det vid någon punkt fel, eftersom de två inte är samma sak."

och:

"De retoriska figurerna arbetslinjen och utanförskapet handlar helt uppenbart om samma sak som det alltid handlat om för Moderaterna, att statens utgifter ska sänkas och individens beroende av dem minska."

Vad betyder en röst på högern?

Inför valet kan det behövas lite inspiration för osäkra väljare. Eller bara en påminnelse om vad en röst kan betyda. Nedan ett axplock av högerpolitik bara de senaste åren (inspirationstack till Mat och Politik):

- "Svenskkontraktet". Det ultimata "vi och dem"-kontraktet. Invandrare skall skriva under på att det är de fantastiska svenska värderingarna som gäller och inget annat ociviliserat (gäller det alla eller bara muslimer?)

- Papperslösa skall inte ha tillgång till sjukvård

- Medvetet blanda ihop Israel-kritik med antisemitism för att tysta debatten om Israels massmord

- Möjlighet att återkalla medborgarskap från kriminella invandrare

- Beställa Islamofobiska rapporter från Försvarshögskolan

- Anti-biståndskampanj

- Införande av vårdnadsbidrag, dvs göra samhället lite mer ojämställt

- Nysatsning på utbildning: alla skall INTE få tillgång till högre utbildning (och här förklaras varför)

- Strunta i folkomröstningen och öppna för nybyggnad av kärnkraft

- Utökat samarbete med nyfascisterna i Europa

- Vårdval Stockholm. Vård enligt klass. Systemet som dessutom gynnar resistenta bakterier.

Som sagt bara ett axplock av politisk vilja från alliansen. Och avslutningsvis kan det vara bra att ännu en gång påminnas om hur vårt nya arbetarparti har röstat:

M) röstade:
1904–1918: Nej till allmän rösträtt.
1916: Nej till allmän olycksförsäkring i arbetet.
1919: Nej till åtta timmars arbetsdag.
1919: Nej till kvinnlig rösträtt.
1921: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige.
1923: Nej till åtta timmars arbetsdag.
1923: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige.
1927: Nej till folkskolereform.
1931: Nej till sjukkassan.
1933: Nej till beredskapsarbete.
1934: Nej till a–kassa.
1935: Nej till höjda folkpensioner.
1938: Nej till två veckors semester.
1941: Nej till sänkt rösträttsålder.
1946: Nej till fria skolmåltider.
1946: Nej till allmän sjukvårdsförsäkring.
1947: Nej till allmänna barnbidrag.
1951: Nej till tre veckors semester.
1953: Nej till fri sjukvård.
1959: Nej till ATP.
1960–talet: Ja till apartheid. Moderaterna tog avstånd från alla sanktioner mot apartheidregimen i Sydafrika och var emot det svenska stödet till ANC.
1963: Nej till fyra veckors semester.
1970: Nej till 40–timmars arbetsvecka.
1973: Nej till möjligheten till förtidspensionering vid 63.
1974: Nej till fri abort. Den 29 maj 1974 röstade riksdagen ja till fri abort, vilket resulterade i den svenska abortlagen som låter kvinnan själv besluta om abort upp till den 18 graviditetsveckan. Moderaterna röstade nej.
1976: Nej till femte semesterveckan.
1983: Nej till löntagarfonderna.
1994: Nej till partnerskapslag för homosexuella.
1998: Nej till erkännande av homosexuellas rättigheter inom EU. EU–parlamentet röstade för ett erkännande av homosexuellas rättigheter, men de moderata ledamöterna röstade nej.
2003: Ja till Irakkriget. Alla riksdagspartier demonstrerade mot och kritiserade Irakkriget utom just moderaterna.
2004: Ja till sänkt a–kassa och sjukpenning.
2006: Nej till gröna jobb.
2006: Nej till sex timmars arbetsdag.
2006: Nej till upprustning av offentliga sektorn.
2006: Nej till höjd a- kassa.
2006: Ja till sänkt a-kassa.
2006: Nej till höjd sjukersättning.
2007: Ja till sänkt sjukersättning.
2008: Ja till FRA-lagen
2009: Ja till IPRED-lagen

DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, SvD1, SvD2, SvD3, AB1, AB2, AB3

EU-valet och miljön

Om man som väljare bryr sig om klimatförändringarna, utfiskningen, avskogningen, halten av miljögifter/giftiga partiklar, den ekologiska mångfalden, djurhållningen och andra miljörelaterade frågor som påverkar jordklotets och människans fortlevnad och överlevnad så bör man ta del av Naturskyddsföreningens ambitiösa sammanställning av de olika EU parlamentskandidaternas inställning i frågorna. De olika partierna och deras kandidater spretar en del över lag förutom att man kan urskilja en gradering av hänsyn till miljön längs den ideologiska skiljelinjen med högre hänsyn ju längre vänsterut man kommer på skalan (förutom Miljöpartiet som inte tar avstamp i någon ideologi, men de får ju ändå väldigt bra betyg; de heter ju ändå Miljöpartiet). Det enda parti som verkligen sticker ut är Moderaterna. Miljö och klimat är, oavsett deras retorik, inget de prioriterar. Eller som Åsa Westlund (S) sammanfattar det i dagens debatt mellan ett urval av kandidaterna som anordnades i samband med Naturskyddsföreningens presskonferens:

"Det Fjellner (nr 3 på Ms lista, min anmärkning) säger är att vi skall vänta på att människor skall dö innan vi gör något"

DN1, DN2, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, AB

Konservativa reformer

I dagens ledare i DN kan man inledningsvis läsa, apropå Moderaternas antydan att skattesänkningarna skall fortsätta in i nästa mandatperiod (min fetstil):

"Moderaternas vallöfte 2010 kommer att vara sänkt skatt. Om, om, om pengarna räcker. Inget fel i det, men torftigt som vision"

Torftigt eller inte, sänkt skatt ÄR Moderaternas vision, den ideologiska basen i Moderaternas komplicerade partibygge. Att lämna basen vore väl lite väl populistiskt, även för ett konservativt parti som kallar sig det nya arbetarpartiet. Däremot kan man som väljare rättmätigt få fråga sig om det är klokt att sänka skatterna ännu mer samtidigt som de flesta av välfärdens funktioner vittrar sönder och samtidigt som Moderaterna säger sig värna om samma söndervittrande välfärd. Eller iallafall fråga sig om det ens är möjligt att kombinera denna välfärdshyllande retorik med en realpolitik som går ut på att alltid sänka skatterna. Det är nämligen, föga förvånande, en omöjlighet. Då är SvDs P J Anders Linder mer uppriktig; han är öppen med att något så gammelsocialistiskt som välfärden är inget som är värt att försöka bevara. Även om han kallar sänkt skatt för en reform. En ovanligt konservativ reform isåfall. 

DN1, DN2, SvD1, Badlands Hyena

Till och med Migrationsverket emot Billström

Moderaternas kravpolitik, den här gången i form av förslaget på försörjningskrav vid familjeåterförening, får nu hård kritik av flera tunga myndigheter. Den del som kritiserats hårdast är migrationsminister Tobias Billströms (mfls.) förslag att minderåriga barn till asylsökande kan få vänta upp till fyra år i hemlandet innan de kan återförenas med den förälder som finns i Sverige. Till och med myndigheter som själva driver på misstroendehetsen mot asylsökande och i vanliga fall är fega medlöpare till sittande regeringars migrationspolitik, är emot förslaget. Jag syftar naturligtvis på Migrationsverket. Även Socialstyrelsen, Diskrimineringsombudsmannen och Barnombudsmannen är kritiska i sina remissvar enligt tidningen R&D.

Grön ungdom vänder upp och ner på världen

På SVD Brännpunkt idag gör Grön Ungdoms språkrör Maria Ferm en snygg manöver. Hon kastar tillbaka skiten som moderaternas Tobias Billström mfl. kastat på 'invandrarna'. I motsats till dem vill Grön Ungdom att alla (även flyktingar) ska få bosätta sig var de vill utan att förlora rätten till ekonomiskt stöd, men symboliskt viktigast är att de föreslår att kommunerna inte ska få bestämma om flyktingmottagande, (jag tolkar det som att) det ska vara en statlig eller individuell affär. Alltså inskränk rätten för kommunerna, istället för flyktingarna. Även sossarna får sig en korv. Snyggt kastat!

Moderaternas historia

En återanvändning (från Motvallsbloggen och Jinge), men en lista som är väl värd att upprepas. Tidigare Allmänna valmansförbundet, Högerns riksorganisation samt Högerpartiet. Idag de Nya moderaterna, men vill gå för vår tids arbetarparti:

(M) röstade:
1904–1918: Nej till allmän rösträtt.
1916: Nej till allmän olycksförsäkring i arbetet.
1919: Nej till åtta timmars arbetsdag.
1919: Nej till kvinnlig rösträtt.
1921: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige.
1923: Nej till åtta timmars arbetsdag.
1923: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige.
1927: Nej till folkskolereform.
1931: Nej till sjukkassan.
1933: Nej till beredskapsarbete.
1934: Nej till a–kassa.
1935: Nej till höjda folkpensioner.
1938: Nej till två veckors semester.
1941: Nej till sänkt rösträttsålder.
1946: Nej till fria skolmåltider.
1946: Nej till allmän sjukvårdsförsäkring.
1947: Nej till allmänna barnbidrag.
1951: Nej till tre veckors semester.
1953: Nej till fri sjukvård.
1959: Nej till ATP.
1960–talet: Ja till apartheid. Moderaterna tog avstånd från alla sanktioner mot apartheidregimen i Sydafrika och var emot det svenska stödet till ANC.
1963: Nej till fyra veckors semester.
1970: Nej till 40–timmars arbetsvecka.
1973: Nej till möjligheten till förtidspensionering vid 63.
1974: Nej till fri abort. Den 29 maj 1974 röstade riksdagen ja till fri abort, vilket resulterade i den svenska abortlagen som låter kvinnan själv besluta om abort upp till den 18 graviditetsveckan. Moderaterna röstade nej.
1976: Nej till femte semesterveckan.
1983: Nej till löntagarfonderna.
1994: Nej till partnerskapslag för homosexuella.
1998: Nej till erkännande av homosexuellas rättigheter inom EU. EU–parlamentet röstade för ett erkännande av homosexuellas rättigheter, men de moderata ledamöterna röstade nej.
2003: Ja till Irakkriget. Alla riksdagspartier demonstrerade mot och kritiserade Irakkriget utom just moderaterna.
2004: Ja till sänkt a–kassa och sjukpenning.
2006: Nej till gröna jobb.
2006: Nej till sex timmars arbetsdag.
2006: Nej till upprustning av offentliga sektorn.
2006: Nej till höjd a- kassa.
2006: Ja till sänkt a-kassa.
2006: Nej till höjd sjukersättning.
2007: Ja till sänkt sjukersättning.
2008: Ja till FRA-lagen
2009: Ja till IPRED-lagen

DN1, DN2, SvD1, SvD2, SvD3, AB

Rasism i praktiken

Råkade igår gå förbi LO-borgen där sd:s Jimmie Åkesson stod utanför och talade. Det var en isande och kall upplevelse, och inte bara pga det ruttna vädret. För det första kan man undra om valet av plats för gatutalet, men förmodligen vill de på ett krystat sätt markera samhörighet med arbetarrörelsen. Något lyckas de med; det kändes uppgivet och tragiskt att se Jimmie tala framför August Palm-statyn. Det "nya" Sverige, på ett obehagligt vis.

Men Jimmie var jättenöjd, även om åskådarantalet inte var mer än ca 15 personer. Alla var män mellan 20 och 30 och de flesta verkade känna varandra sedan förut. Alla var propert klädda, men med en avslappnad stil. Speciellt Jimmie själv. Han såg alldagligt uppklädd ut i sina moderna glasögon med utmärkande plastbågar. Men som sagt: Jimmie såg nöjd ut och han har väl sina orsaker till att vara det, speciellt igår när senaste opinionsmätningen visade att sd skulle fått 4.5% och således nått riksdagsnivå.

Men det var faktiskt inte det Jimmie i första hand pratade sig varm om. Det som verkligen fick igång Jimmie var att den politiska retoriken runt invandringen och invandrare hade utvecklats så positivt. För som Jimmie sa: nu pratar ju moderaterna snart som vi. Det är ingen större skillnad. Retoriken är anammad, nu gäller det bara att genomföra politiken i praktiken. Och där kommer Jimmie med sitt sd in i bilden om mindre än 2 år. Så nära är vi, att få ett rasistiskt parti i Sveriges riksdag. Och Jimmie tackar moderaterna, helt öppet framför LO-borgen. Samtidigt fortsätter etablissemanget att kratta manegen för sd med en totalt icke-konstruktiv men rabiat kritik av oppositionen. Kanske skulle det vara mer givande att samarbeta över gränserna? Inte konstigt att Jimmie ser så nöjd ut.

Hur man skapar en reservarmé

Företrädare för Antirasistiska Akademin analyserar i dagens nummer av Arbetaren moderaternas svenskkontrakt. Ett kontrakt där vissa som invandrar avkrävs diverse löften om "viktiga svenska värderingar om bl.a. jämställdhet" (f.ö. undrar jag hur moderaterna tänker göra med de värderingar som ligger bakom misshandel och våldtäkt). ARA går dock lite längre i analysen än vad som tidigare gjorts. Ofta konstateras just att denna politik symboliskt delar befolkningen i ”svenskar” och ”invandrare” och att det leder till/är rasism. Få analyserar varför. ARA sätter skillnadsskapandet i ett sammanhang. Orsaken är enligt ARA kapitalets behov av en reservarbetskraft, ett B-lag, för att kunna spela ut arbetare mot varandra så att man kan stärka makten över arbetarna och deras organisationer.

Svenskkontraktet del 2

Moderaternas rasistiska utspel om ett svenskkontrakt kring vissa värderingar för vissa invandrare (läs: inte personer från länder inom EU) är ett hett ämne på ledar- och debattsidor just nu. På den borgerliga sidan är man inte oväntat positiva. Idag och igår försvaras Moderaternas mod och initiativförmåga i Expressen, SvD 1, Svd 2 samt DN 1 och DN 2, även om man i vissa fall är lite skeptiska till själva effekten. Som om man vill vänta med att välja fot innan röken lagt sig. Expressen är dock snabbt ute och påstår att förslaget i alla fall inte är främlingsfientligt, hur man nu kan tycka det eftersom bara invandrare ska omfattas av testet och dessutom bara från vissa länder. Att 'svenska värderingar' rymmer både utbrett mäns våld mot kvinnor, klassamhälle, alkoholmissbruk och etnisk diskriminering är tydligen inget hinder för att tala om det storartat Svenska som ska läras ut. Främst tolkar jag utspelet som ett sätt att driva en rasistisk politik och att skapa en självbild där man symboliskt kan skriva över det dåliga på någon Annan. Jag minns Dilsa Demirbag Stens förslag om körkort i svenska värderingar för några år sedan. Då var det nåt vi kunde håna för att det var så naivt och så trångsynt och fördomsfullt. Det var inget vi trodde skulle tas på allvar. Nu är det partipolitik.

Det som ändå gör mig mest orolig är att det från vänsterhåll bara kommer lite tafatta försök att liksom hålla emot i diskussionen, dvs. inget framåtsyftande och inget eget. Ingen offensiv antirasistisk politik. Från sossehåll kommer förvisso välformulerad kritik av Åsa Petersen på ledarplats i Aftonbladet och av Katrine Kielos på Dagens Arena. Ändå är det röster som är i minoritet, som lite pliktskyldigt kritiserar vad som kommer ur borgerliga rassemunnar. Också Expo sågar förslaget. Det som jag blir mest rädd för är alltså egentligen att vänstern, och då menar jag inte främst socialdemokrater, inte väljer att driva, eller har kunskap att driva, en mer offensiv politik som motverkar rasism. Istället kommer sporadiska enskilda röster mot borgerlighetens allt öppnare rasism. Det måste till nåt nytt!

Roya har också bloggat om skiten.