En välkommen och skoningslös analys

Ammar Makboul gör idag på Aftonbladet Debatt en skoningslös analys av Folkpartiets rashetspolitik. Det har länge varit min egen åsikt att det är de etablerade partierna, just nu främst Folkpartiet, som själva skapar en rasistisk politik som dessutom banar väg för såna som SD och Ny demokrati.

Heja TV4

Jan Björklund kommenterar TV4 när de tar räknar upp några av Folkpartiets förslag till "integrationspolitik": nej till hederskultur och kvinnoförtryck, språktest för medborgarskap, automatisk utvisning av flyktingar som begår grova brott.
"De gick alldeles för långt, över alla gränser, det är helt oacceptabelt, de antydde att jag skulle vara främlingdsfientlig...vi måste kunna ha en avspänd diskussion om integrationsfrågor"

Om integrationspolitikens centrala förslag associerar till brister och illvilja bland migranter som orsak till marginalisering och segregation är det självklart att dessa både hämtar näring från och bidrar till att göda rasistiska föreställningar. Att ha en avspänd diskussion betyder tydligen enligt Björklund att kunna säga va fan som helst utan att någon undrar vad man menar egentligen.

Även i AB.

Två steg bakåt

Lawen Mohtadi i Expressen om migrationsminister Tobias Billström och hans senaste bidrag till rasismen. Sveriges regering har tillsammans med Italien och Frankrike flyttat tillbaka positionerna flera steg för romer i Europa genom att legitimera avvisning av romer från andra EU-länder. Jag bävar för vilka "folkliga" aktioner detta banar väg för i Sverige. Trakasserier? Bränder? eller kanske bara en förstärkning av den strukturella rasismen i form av t.ex. utestängning från lediga lägenheter som Diskrimineringsombudsmannen nyligen visat med Wallraffmetoder.

Mediernas roll för utvecklingen av rasismen

Statsvetaren Björn Johnson skrev en intressant artikel i DN i helgen som i stort går ut på att det är medierna som bär skulden för SD:s framgångar. Äntligen nån som fattar!

Tvångstolerans

Major Björklund lär ut svenskt liberalt beteende: i Sverige har vi sex och pratar om det med våra barn, utan att det skulle vara känsligt. Dessutom badar vi i simbassänger. Det är inte bara en frihet, eller ens bara en rättighet. Det är ett tvång: alla MÅSTE göra det. För i ett liberalt demokratiskt samhälle kan man inte alltid dalta med tolerans och samförstånd.

Somalia, Afghanistan och... Eritrea?

Ali Esbati frågar sig idag hur de svenska "liberalerna" skall relatera till de nya förslagen om raslagar som diskuteras i Israel. Antingen väljer man att beskriva dem som rasistiska, eller så hoppar man på tåget och föreslår samma sak i Sverige. Att döma av det unisona hyllandet av Sveriges senaste koloniala piratjaktsbyte och MUFs förslag om att förklara krig mot Eritrea så lutar det åt det senare. 

”Låt oss istället prata om makt och konflikter”

Professor i genusvetenskap Diana Mulinari analyserar händelserna och debatten om Rosengård i en lysande artikel i Sydsvenskan. Artikeln är delvis ett svar på en tidigare artikel i Sydsvenskan.

Några citat:
”Den form för maskulinitet som skapas i exempelvis Rosengård när pojkar och unga män utmanar polisen är, som Carlbom påpekar, utan tvekan problematisk men den är inte mindre ”svensk” än den som synliggörs i form av en mobb mot 40-tal försvarslösa flyktingar i Vännäs, i form av fotbollssupportrar på ett flyg mellan Malmö och Stockholm efter en match mellan Malmö och Djurgården, eller den manlighet som för det mesta göms i piketbussar med en jargong som normaliserat ord som apejävlar och hot om kastrering, för att ta några aktuella exempel.”

”Det går också att argumentera, med en mängd forskning som stöd, att ju större klyftorna blir, ju mer utsatt Rosengårds befolkning görs, och ju fler som instämmer i Carlbom sång om att Rosengård inte är Sverige, desto svårare blir det att stoppa och förebygga stenkastning och bränder på Rosengård.

Lätta analyser, lätta lösningar är ofta utgångspunkten för en auktoritär utveckling, men sällan svar på komplexa problem.”

Hur man skapar frustrerade människor

Ove Sernhede skriver klokt på DN Kultur om hur europeiska politiker till stor del valt att skapa segregation mellan välbärgad innerstad och ytterstad genom en kombination av förd nyliberal politik och oförmågan till dialog med ungdomarna. Detta står i skarp kontrast till de senaste folkpartistiska utspelen om hårdare krav och lägre straffåldrar - alltså enligt Sernhede själva receptet på problemet, inte lösningen. Dialogen blir således det bärande. Att lyssna till de utsatta, de "grupper som mer eller mindre fjättras i utanförskap och ett icke fullvärdigt medborgarskap" som Sernhede uttrycker det. Låter helt rimligt, logiskt och framförallt humant. Men med den beröringsskräck stora delar av det politiska etablissemanget har för begreppet dialog och den ökande tendensen i samhällsdebatten att dela upp i "vi" och "dom" så kan man undra om någon makthavare tar åt sig av professor Sernhedes budskap.

Liberal diplomati

Old-school diplomaten Jan Eliasson går nu ut och fördömer de 24 vita herrarnas utmarcheringen i FN tidigare i veckan. Han menar föga förvånande att det är viktigt att inte skapa prejudikat (skall alla alltid nu lämna lokalen när något obehagligt sägs?) och att det dessutom finns ett diplomatiskt system där man utnyttjar rätten till "right of reply" när man uppfattar något som stötande. Eliasson pratar också om att det är skillnad på vänskapliga och diplomatiska relationer. Tro fan det. Man skulle kunna tillägga att det inte är så att bara för att vissa ord ramlar in i öronen så håller man per automatik med om det som sagts. Man kan lugnt lyssna på allt även om man inte håller med. Det betyder alltså inte att du själv tycker samma sak. 

Debatter skulle bli väldigt torra annars. Tänk en debatt i riksdagen mellan M och V. M börjar med ett anförande. V stormar ut. Men enligt den senaste liberala diplomatiska skolan är detta kanske framtiden. Under hela veckan har ledarsidor och framstående liberala politiker påpekat att det är viktigt att sätta gränser och sätta ner foten. Att visa att nu får det vara nog. Som om man pratade om bångstyriga småungar som behöver veta var gränserna går (en liberal örfil visar var skåpet skall stå). Björklund-doktrinen applicerad på diplomatin. Hårdare regler, disciplin och isolering av de som inte "fattar". Är det verkligen så skrämmande med dialog?

Vem får säga vad Israel är?

Anders Johansson analyserar debatten om FN:s internationella rasismkonferens på ett intelligent och snyggt sätt i dagens Aftonbladet Kultur.

I flera medier har Irans president Ahmadinejads tal på konferensen kommenterats liksom varför de olika (främst) europeiska staternas representer lämnade mötet i protest under talet. På tidningen Manas hemsida har Pascual Serrano skrivit om saken. Där finns också hela talet återgivet. I Serranos artikel framgår att bojkotten var planerad i förväg. Om Israel omtalades som en rasistisk stat hade flera delegater gjort upp om att lämna lokalen. Varför då kan man undra? Särskilt med tanke på att ordföranden i FN:s generalförsamling Miguel d'Escoto den 24 november 2008 talade om "hur mycket Israels politik i de palestinska områdena liknar det apartheidssystem som existerade i en annan tid och på en annan kontinent".

Rasism: Nej tack (det vill vi inte diskutera)!

Den svenska regeringen och ett gäng andra västregeringar väljer alltså att bojkotta Durban II, den FN-regisserade rasismkonferensen i Genéve som börjar idag. Orsak: det finns risk för att riktig rasism kommer att diskuteras. Visst låter det fruktansvärt obehagligt. Riktig rasism såsom illegala ockupationer och dess strukturer och skuldbördan angående slavhandeln. Som sagt, extremt obehagligt; att den vita herren skall behöva undersökas, att vithet är det som skall analyseras. Att fokus skall skiftas från "de" till "oss". Låt oss diskutera hederskultur, stamkrig eller andra "icke-demokratiska" fenomen som vildar i syd befattar sig med men att prata och analysera den vita människans rasistiska beteende (finns det ens?), där går gränsen. Det går till och med rykten om att människor som utsätts för strukturell rasism skall "kapa" (för det håller ju "de" där på med, kapningar) konferensen för sina egna syften, dvs att diskutera att de utsätts för rasism. Nej, det är verkligen inte konstigt att USAs, Kanadas, Israels, Italiens och Sveriges regeringar inte vågar åka. Synd bara att de är för fega att berätta varför. Dessutom synd att västmakterna passar på att bete sig rasistiskt (igen) genom sina patetiska förklaringar. 

Socialdemokraterna bjuder in Sverigedemokraterna

Åsa Linderborg skrev igår på Aftonbladet Kultur om Sverigedemokraterna med anledning av Pontus Mattssons nya bok om desamma. Linderborg går utanför SD och ser Socialdemokraternas avradikalisering som en av orsakerna till SD:s framgångar. Jag håller med om att svaren till SD:s framgångar måste sökas utanför SD själva, men utöver sossarnas avradikalisering glömmer Linderborg att sossarna retoriskt bär en stor del av ansvaret. Tillsammans med de andra etablerade riksdagspartierna deklarerar de på officiell nivå avståndstagande från rasism samtidigt som ”invandrare” ständigt omtalas som hot mot välfärd och kultur. För den som vill läsa en gedigen analys av detta kan titta här.

Detta är samtidigt ett europeiskt fenomen. Av den utvecklingen borde vi bli än mer vaksamma eftersom de öppet uttalade rasisternas intåg i de parlamentariska församlingarna i dessa länder grundlades på ett liknande sätt. Läs t.ex. Teun van Dijk & Ruth Wodaks analys “Racism at the top: parliamentary discourses on ethnic issues in six European states” (2000) och Carlo Ruzzas “Frame Analysis, Migration Policy and the Discourse of Right Wing and Xenophobic Parties in Europe” (2005).

Det är således alltför enkelt att bara skylla på högerpopulisterna själva, även om det är bekvämt, titta t.ex. på LO:s upptagenhet med att bemöta SD istället för att (be)möta sig själva.

Till och med Migrationsverket emot Billström

Moderaternas kravpolitik, den här gången i form av förslaget på försörjningskrav vid familjeåterförening, får nu hård kritik av flera tunga myndigheter. Den del som kritiserats hårdast är migrationsminister Tobias Billströms (mfls.) förslag att minderåriga barn till asylsökande kan få vänta upp till fyra år i hemlandet innan de kan återförenas med den förälder som finns i Sverige. Till och med myndigheter som själva driver på misstroendehetsen mot asylsökande och i vanliga fall är fega medlöpare till sittande regeringars migrationspolitik, är emot förslaget. Jag syftar naturligtvis på Migrationsverket. Även Socialstyrelsen, Diskrimineringsombudsmannen och Barnombudsmannen är kritiska i sina remissvar enligt tidningen R&D.

Grön ungdom vänder upp och ner på världen

På SVD Brännpunkt idag gör Grön Ungdoms språkrör Maria Ferm en snygg manöver. Hon kastar tillbaka skiten som moderaternas Tobias Billström mfl. kastat på 'invandrarna'. I motsats till dem vill Grön Ungdom att alla (även flyktingar) ska få bosätta sig var de vill utan att förlora rätten till ekonomiskt stöd, men symboliskt viktigast är att de föreslår att kommunerna inte ska få bestämma om flyktingmottagande, (jag tolkar det som att) det ska vara en statlig eller individuell affär. Alltså inskränk rätten för kommunerna, istället för flyktingarna. Även sossarna får sig en korv. Snyggt kastat!

Billströms spel del 2

Förutom de insinuanta rasistiska delarna av Billström med fleras förslag finns åtminstone tre förslag som direkt strider mot lika rättighetsperspektivet:

1. Möjligheten att uppbära samhällets ekonomiska stöd oavsett var man väljer att bosätta sig vill moderaterna ta bort. Men inte för svenskar, bara för invandrare.

2. Kraven på att kunna svenska för att få medborgarskap ska inte gälla för svenskar, bara för invandrare.

3. Att införa möjligheten att fråntas medborgarskapet gör att det kommer finnas två sorters medborgarskap. Det ena lyxiga sorten är förbehållet människor födda i Sverige och kan inte fråntas dem, det andra B-varianten gäller i princip alla som inte är födda i Sverige och som är medborgare i något annat land. Det är ett villkorat medborgarskap. Kom också ihåg att människor som flyr undan förtryck inte sällan måste skaffa falska identitetshandlingar för att fly, alternativt helt saknar sådana vid flykttillfället (kan såklart vara farligt att bära sitt riktiga pass).

Att sedan hela programmet grundar sig på idén om att det finns ett ”vi” som ska integrera och ett ”dom” som ska integreras visar dels på en symbolisk tudelning av befolkningen och dels på att man tror att ”de” inte har samma intresse som ”oss” av att försörja sig och leva ett vanligt liv. Att rasismen i samhället är orsaken till lägre grad av sysselsättning bland vissa grupper människor tycks inte föresväva moderaterna. Istället måste det vara deras eget fel. Då blir den logiska (moderata) slutsatsen att ”vi” måste tvinga ”dem” till att jobba och hitta lämplig bostad.

Billströms spel

Det är något obehagligt uppfriskande med Billströms utspel på DN Debatt. Man är öppen med sin oförståelse för människors situation, behov och mänskliga värde. Eller enklare: man är öppet rasistisk.

Det finns ingen större uppsida i att analysera texten, speciellt som det är i stort sett en kopia på tidigare utspel, men det finns en röd tråd som kan vara värd att nämna. Man får nämligen känslan av att i Billströms värld är människor reducerade till spelpjäser med ett visst arbetskraftsvärde. Dessa pjäser skall sedan flyttas över spelbrädet till de rutor där de tjänar ett syfte, för att optimera sina egna värden. Men i det här spelet definieras värdet endast utifrån en arbetsköpares synpunkt och bygger på ett kravförhållande, för det finns ingen garanti att pjäsen stannar på rätt ruta. Människor är ju inget man kan lita på tänker Billström, speciellt inte invandrande människor från andra kulturer.

DN1, DN2, DN3, SvD, AB1, AB2

”Resultat av bristande omdöme”

”Resultat av bristande omdöme” säger rikspolischefen Bengt Svensson om poliserna i Rosengård som pratat om ”blattajävel” och hur de till sterilitet ska spöa ”den lille jävla apajäveln”. Mycket märklig beskrivning av öppet rasistiska uttalanden från poliser. ”Resultat av rasismen i poliskåren” borde väl ha varit en mer korrekt beskrivning. Men det förstås, det skulle aldrig en chef inom polisen tillstå, han kör på det gamla rötäggsförklaringen. Det är inget i polisorganisationen, det är enskilda rötägg. Med den förståelsen är det också begripligt att man nyligen lagt ner blocket med hatbrott och jämställdhet på polisutbildningen.

Nabila Abdul Fattah skriver om polisen på sin blogg: Jag har aldrig tänkt att “Gud vilken lättnad att polisen är här” Snarare har det varit en klump i magen, nervositet, väntan på att någon av dom blåklädda människorna bara ska få en flipp och börja slå, helt utan anledning. Och detta är när jag inte har gjort någonting!

Jag kommer att tänka på utredningen av det rasistiskt motiverade mordet på Stephen Lawrence i England på 90-talet. Där konstaterade utredaren MacPherson i sin rapport i efterhand att polisens slarv som lett till friande domar inte var utslag av enskilda fördomsfulla rötägg utan av en”institutionell rasism” i poliskåren. När får vi en sån analys här?

Ein volk, ein partei - Ett Folkparti

Folkpartiet fortsätter sin symbolladdade krav- och förbudspolitik mot ”invandrare” rapporterar SVD idag. En politik som bygger på att utmåla vissa som i behov av korrigering och hårdare tag. Det senaste är att man vill förbjuda nyanlända barn att läsa t.ex. matte på sitt förstaspråk, något som pedagogisk forskning visar är mer effektivt än att lära sig matte på svenska. Man lägger alltså ytterligare en sten i bygget av politiken som går ut på att ställa krav som både strider mot humanistisk ideologi och empirisk forskning.

Vilka hör hemma i Rosengård?

Förutom att nästan all nyhetsbevakning av händelserna i Rosengård är banal, fördomsfull och allmänt konsekvensbaserad (antalet brinnande bilar är tydligen mycket viktigare än orsakerna till varför de brinner) så lyckas nu även polisen vara duktigt fördomsfull. I dagens Metro (bara som pdf) kommenterar polisinspektören Andy Roberts:

"En del ser ut att höra hemma här, men andra ser ut att vara från den autonoma miljön"

Vad menas med "ser ut att höra hemma här"? 

Rasism i praktiken

Råkade igår gå förbi LO-borgen där sd:s Jimmie Åkesson stod utanför och talade. Det var en isande och kall upplevelse, och inte bara pga det ruttna vädret. För det första kan man undra om valet av plats för gatutalet, men förmodligen vill de på ett krystat sätt markera samhörighet med arbetarrörelsen. Något lyckas de med; det kändes uppgivet och tragiskt att se Jimmie tala framför August Palm-statyn. Det "nya" Sverige, på ett obehagligt vis.

Men Jimmie var jättenöjd, även om åskådarantalet inte var mer än ca 15 personer. Alla var män mellan 20 och 30 och de flesta verkade känna varandra sedan förut. Alla var propert klädda, men med en avslappnad stil. Speciellt Jimmie själv. Han såg alldagligt uppklädd ut i sina moderna glasögon med utmärkande plastbågar. Men som sagt: Jimmie såg nöjd ut och han har väl sina orsaker till att vara det, speciellt igår när senaste opinionsmätningen visade att sd skulle fått 4.5% och således nått riksdagsnivå.

Men det var faktiskt inte det Jimmie i första hand pratade sig varm om. Det som verkligen fick igång Jimmie var att den politiska retoriken runt invandringen och invandrare hade utvecklats så positivt. För som Jimmie sa: nu pratar ju moderaterna snart som vi. Det är ingen större skillnad. Retoriken är anammad, nu gäller det bara att genomföra politiken i praktiken. Och där kommer Jimmie med sitt sd in i bilden om mindre än 2 år. Så nära är vi, att få ett rasistiskt parti i Sveriges riksdag. Och Jimmie tackar moderaterna, helt öppet framför LO-borgen. Samtidigt fortsätter etablissemanget att kratta manegen för sd med en totalt icke-konstruktiv men rabiat kritik av oppositionen. Kanske skulle det vara mer givande att samarbeta över gränserna? Inte konstigt att Jimmie ser så nöjd ut.