Liberal diplomati

Old-school diplomaten Jan Eliasson går nu ut och fördömer de 24 vita herrarnas utmarcheringen i FN tidigare i veckan. Han menar föga förvånande att det är viktigt att inte skapa prejudikat (skall alla alltid nu lämna lokalen när något obehagligt sägs?) och att det dessutom finns ett diplomatiskt system där man utnyttjar rätten till "right of reply" när man uppfattar något som stötande. Eliasson pratar också om att det är skillnad på vänskapliga och diplomatiska relationer. Tro fan det. Man skulle kunna tillägga att det inte är så att bara för att vissa ord ramlar in i öronen så håller man per automatik med om det som sagts. Man kan lugnt lyssna på allt även om man inte håller med. Det betyder alltså inte att du själv tycker samma sak. 

Debatter skulle bli väldigt torra annars. Tänk en debatt i riksdagen mellan M och V. M börjar med ett anförande. V stormar ut. Men enligt den senaste liberala diplomatiska skolan är detta kanske framtiden. Under hela veckan har ledarsidor och framstående liberala politiker påpekat att det är viktigt att sätta gränser och sätta ner foten. Att visa att nu får det vara nog. Som om man pratade om bångstyriga småungar som behöver veta var gränserna går (en liberal örfil visar var skåpet skall stå). Björklund-doktrinen applicerad på diplomatin. Hårdare regler, disciplin och isolering av de som inte "fattar". Är det verkligen så skrämmande med dialog?