Hur man skapar frustrerade människor

Ove Sernhede skriver klokt på DN Kultur om hur europeiska politiker till stor del valt att skapa segregation mellan välbärgad innerstad och ytterstad genom en kombination av förd nyliberal politik och oförmågan till dialog med ungdomarna. Detta står i skarp kontrast till de senaste folkpartistiska utspelen om hårdare krav och lägre straffåldrar - alltså enligt Sernhede själva receptet på problemet, inte lösningen. Dialogen blir således det bärande. Att lyssna till de utsatta, de "grupper som mer eller mindre fjättras i utanförskap och ett icke fullvärdigt medborgarskap" som Sernhede uttrycker det. Låter helt rimligt, logiskt och framförallt humant. Men med den beröringsskräck stora delar av det politiska etablissemanget har för begreppet dialog och den ökande tendensen i samhällsdebatten att dela upp i "vi" och "dom" så kan man undra om någon makthavare tar åt sig av professor Sernhedes budskap.