Hårdare tag

Folkpartiet utmärker sig återigen med att vara det mest repressiva och fascistoida partiet på 2000-talet. Förutom att de vill drogtesta barn under 15 år, vilket redan är på gång i en utredning, framför Folkpartiet idag på DN Debatt att barn under 15 år kunna dömas i domstol. Varför? Eftersom ungdomsbrottsligheten inte ökar och hårdare straff inte fungerar avskräckande blir man undrande inför Folkparitets skäl. Alla förslag i artikeln handlar om hårdare tag, inte om stödinsatser. Ändå skriver artikelförfattaren Johan Pehrsson: ”Det handlar inte om att straffa, utan om att inte släppa taget om de barn som är ute på hal is.” Delvis kan man tolka detta i ljuset av vilka ungdomar det implicit handlar om. Ett spår av Folkpartiets numera bärande idéer –rasismen– syns nämligen i diskussionen om förorten. Där sägs majoritetssamhällets värderingar vara på väg att suddas ut och unga allt oftare dras in i den grova organiserade brottsligheten. Undrar när epitetet liberal försvinner ur Volkpartiets namn?

Alliansens kriminalpolitik pulveriseras

På DN Debatt idag fullkomligt pulveriserar kriminologiprofessornerna Henrik Tham och Hans von Hofer regeringens beställningsutredning om skärpta straff för våldsbrott, den s.k. straffnivåutredningen. Utredningen som föreslår hårdare straff för våldsbrott gör det inte för att våldsbrotten ökat eller för att man tror att hårdare straff fungerar avskräckande (forskningen stödjer inte något av detta) utan för att offren för våldsbrott sägs lida mer idag än förr. Tham och von Hofer konstaterar först att straffen redan i praktiken skärpts avsevärt och undrar sen på vilket sätt hårdare straff för förövaren innebär ett minskat lidande eller bättre stöd för brottoffren? Om man vill satsa resurser på brottsoffer och brottsförebyggande arbete, borde pengarna hellre satsas på exempelvis stöd till brottsofferjourer, målsägandebiträden, brottsskadeersättning eller psykiatrisk vård för gärningsmän?

Den rasistiska kriminalpolitiken

Det är roligt när de stora medierna uppmärksammar samhällskritiska inlägg i mindre medier. I dagens Aftonbladet refereras till min artikel om den fascistoida och rasistiska kriminalpolitiken i senaste numret av Mana. Man önskar dock att drakarna kunde skriva lite mer om sådant själva istället för att förvånas.

Integration

Lars Linder i DN gör en viktig reflektion i dessa tider av Halal-tv, islamofobi och allmän massmedial och politisk personifiering av brottslingar:

"Den detaljerade rapporteringen kring enstaka, uppseendeväckande fall som inbjuder till identifikation blir till ett slags oändliga realityserier med en förenklad tv-dramaturgi. Här det stackars offret, där monstret som gjorde det. Slutsats: Lås in den jäveln, ut med namn och helst adress. Kriminalitet är inte ett samhällsproblem, utan en rad ondskefulla gärningar som kräver hämnd och långa straff.

Medan de fall som "inte säljer" trängs allt längre utom synhåll. En ihjälskuren 23-åring med arabiskt namn i Husby väcker inte oro och intresse hos läsarna. Inte som mördade vita medelklassbarn eller en ihjälsparkad innerstadspojke från välbärgad familj."

De gälla ropen efter hårdare straff fortsätter

De gälla ropen efter hårdare straff fortsätter. Nu senast SvD:s Maria Abrahamsson, en notorisk straffivrare, som tolkar utgångspunkterna för straffskärpningsutredningen: "Ett tecken på den kriminologiska forskningens kris är att riksåklagaren Anders Perklev inte kunde leta fram ett enda forskningsrön att hänga upp straff­skärpningarna på som han föreslog häromveckan." Eller så beror bristen på den borgerliga ideologins oförmåga att förankras i nån som helst form av empirisk forskning. Tidigare inlägg i frågan finns här och här.

Öga för öga, tand för tand

Igår presenterades en statlig utredning som syftar till att skärpa straffen för våldsbrottslighet. ”Straff i proportion till brottets allvar” (SOU 2008:85). Brottsligheten har inte ökat, och man vet att hårdare straff inte verkar avskräckande sägs det i utredningens inledning. Orsaken sägs istället vara att ”straffet ska stå i proportion till brottets allvar” Det kan man inte tolka på annat sätt än att man vill komma närmare principen om ett öga för ett öga, en tand för en tand.

Kriminalpolitiken fortsätter alltså i samma riktning som den gjort under de senaste 25 åren – mot hårdare tag och en tydligare hämndinriktning. Expressens ledare jublar. Liksom Svenska Dagbladets. Dagens nyheter skriver dock torrt och nyanserat på nyhetsplats.

Man säger i utredningen att misshandelsbrotten halkat efter andra brott. Men det är en konsekvens av att straffen för andra brott skärpts successivt. Narkotikabrott, skadegörelse, vållande till annans död och rattfylleri för att nämna några exempel. Utöver dessa straffskärpningar syns också en tydlig praxisskärpning. För 25 år sedan renderade ett mord 10 år i fängelse. Idag är det 20 år. Att skärpa straffen för vissa brott, leder rimligen till en devalvering av de andra straffen. Då måste alla straff skärpas. Och så börjar visan om igen.

Att brottsligheten inte ökat och att hårdare straff inte fungerar avskräckande leder Svenska dagbladet till det enda argumentet att skärpningen ligger i linje med folkets åsikter. Men också där finns en bristande logik. En av de få experter i utredningen som var aningen kritisk – Petter Asp – menar att empiriska undersökningar visar att folket inte alls är de blodtörstiga kreatur som Abrahamsson på SvD vill låta påskina.

Uppdaterat 18/10: Fria Tidningen analyserar utredningens förslag.

Vem behöver alliansen?

Alliansen kritiseras rättmätigt för att driva linjen om mindre daltande och hårdare tag mot brottslingar. Men Rapport berättar att tendensen under de senaste tio åren med sossestyre är att allt fler dömts till fängelse och färre dömts till psykiatrisk vård för mord. Vård utdömdes i 39% av fallen år 1997, medan siffran sjunkit till 19% år 2007. Att alliansen med lag vill besluta att ingen ska få dömas till vård och istället kastas i fängelse mötte stark kritik, bl.a av mig. Men vem behöver alliansen när vi har de lömska socialdemokraterna som driver samma politik utan att det märks utåt?