Den tragiska klimatallmänningen

På bloggen RealClimate kan man läsa om en väldigt skrämmande men ovanligt upplysande parallell mellan klimathotet och utfiskningen med allmänningens tragedi som gemensam nämnare/förklaring. Tragisk nog när det gäller fiskebeståndet runt Newfoundland. Katastrofalt när det gäller klimatet. 

Klimatflyktingar

För två veckor sedan hände något historiskt: den första evakueringen någonsin av ett samhälle på grund av effekterna av den antroprogena växthuseffekten. George Monbiot summerar:

"The disaster has begun, but so far hardly anyone has noticed"

GO GAF!

Den goa gruppen Gula Arméfraktionen fortsätter att inspirera i klimatfrågan och framförallt i fråga om kreativ aktivism. Tidigare i år bildades GAF genom en djärv fritagning av kärntruppen plastfigurer som satt fängslade i lobbyfönstret på Vattenfalls kontor. De bröt sig fria i protest mot att Vattenfall hade tillverkat dem, drygt 200.000 plastfigurer som symbolhandling för att de tar klimatfrågan på allvar (sic!). Häromdan kastade GAF färg och framförde högljudda protester på Vattenfalls årsstämma, rapporterar Stockholms Fria. Klimax var också där. De hade banderollrar och försökte framföra ett tal. På Klimax hemsida kan du se klipp från kalabaliken. Hur kommenterar VD:n kritiken? "Vi är fullständigt trygga i vårt enormt positiva bidrag till världens utveckling." Läs vad Klimax säger om aktionen här.

Ekosystemet menar allvar

Ett stressat ekosystem hittar ständigt nya sätt att uttrycka sig på, finner nya vägar att nästla sig fram på. Uppvärmingen har skapat sig sin egna nisch med fler och mer extrema väderhändelser såsom torka, orkaner och översvämningar. Ett bevis på utvecklingen är att april i år var den varmaste april någonsin. Men det finns också andra effekter av ett stressat ekosystem. Människans ihärdiga uttag av råvaror i kombination med industriell djuruppfödning och industriellt monojordbruk skapar också nya konsekvenser. Och ju mer det ekologiska systemet pressas desto mer tryck blir det också på de sociala strukturerna; människans press på naturen får sociala konsekvenser. De urfiskade vattnen utanför Somalia som skapar en ny generation av "pirater", dvs fiskare som blev rånade på sitt levebröd som uppfinner nya sätt att överleva, är ett exempel. Ett ökat antal pandemier ett annat.

Samtidigt ser vi en utveckling där protester mot denna utveckling slås ner allt hårdare. I England slog polisen till mot över hundra klimataktivister, allt från skolungdomar till pensionärer, redan innan de hade protesterat. Det har också visat sig att polisen försöker infiltrera klimataktivistgrupper och dessutom samarbetar med energibolagen. Frustrationen från folket över att väldigt lite görs för att möta dessa massiva utmaningar möts alltså med alltmer auktoritära beteenden från makthavare. Och polisens handlingsutrymme har ökat dramatiskt de senaste åren iochmed jakten-på-terrorismen-nojjan. Men det är ingen orsak att inte protestera. Tvärtom. Våra makthavare har uppenbarligen inte förstått att ekosystemet menar allvar.

Klimatet och hur det prioriteras

Igår avslutades en internationell klimatkongress i Köpenhamn. 2,500 forskare och experter från 80 länder hade samlats för att summera de senaste forskningsrapporterna och prognoserna angående klimatet i god tid inför det monumentalt viktiga FN-mötet, COP15, i början av december i samma stad. Denna summering skall sedan presenteras för politiker och beslutsfattare och ligga till grund för diskussionerna vid COP15 (ett dokument har sammanställts med kongressens slutsatser uppdelade i 6 specifika avdelningar). En otroligt viktig milstolpe i klimatdebatten således, och dessutom ett ypperligt tillfälle för press och klimatintresserade att få den senaste uppdateringen om klimatets förändringar och de hot och risker dessa förändringar innebär.

Och slutsatserna från en i stort sett enig expertkår är (och vi borde börja vänja oss snart) allt annat än optimistiska. Bland annat talade igår kväll ekonomen Nicholas Stern, författare till den legendariska Sternrapporten, och hans budskap var allt annat än oklart: politiker har totalt misslyckats att ta till sig den senaste klimatforskningen och om inget görs väldigt snart finns stor risk att vi går mot en ekologisk katastrof, och allt vad det innebär för planeten och dess invånare. Dessutom säger Stern:

"Looking back, the Stern review underestimated the risks and underestimated the damage from inaction."

Problematiken runt klimathotet har så att säga blivit dubbelsidigt. Det är inte bara så att riskerna är högre än man först trodde, dessutom har vi gjort alldeles för lite för att möta riskerna och förebygga dem. Och ju längre vi väntar desto mer katastrofala blir följderna, och desto mer ökar kostnaderna.

Men om de nedslående slutsatserna från kongressen är uppseendeväckande i sig, så är även den svenska pressens rapportering något att uppmärksamma. Den var nämligen nära nog obefintlig. Om man ville följa kongressen fick man istället vända sig till utländsk press, bl.a. rapporterade brittiska The Guardian uttömmande varje dag. Det samlades alltså 2,500 klimatexperter 15 minuter från svenska gränsen och erbjöd ett perfekt tillfälle för journalister att få ta del av och förmedla de senaste rönen angående klimatet för det svenska folket. Men det tillfället tog man alltså inte. Det säger en hel del om de stora mediernas prioriteringar, och bekräftar vad Stern uttryckte i sitt tal: vi fortsätter att underskatta klimatförändringars konsekvenser.

DN1, DN2, DN3, AB1, AB2, Arbetaren, SvD1, SvD2,

Stöd till gröna gräsrötter

Man får som vanligt välja att läsa rätt del av DN för att hitta texter med upplysningsvärde. På ledarsidan hyllas alliansens klena och för sena klimatpaket och på kultursidorna fortsätter Sverker Lenas sitt klimatkorståg mot handlingsförlamade politiker. För hur lugn blir man när regeringens svar på klimathotet är att "skatten på diesel skall chockhöjas. Med 40 öre. Om fyra år", som Lenas uttrycker det. Han har såklart en poäng. Och det är inte den enda klarsynta slutsatsen Lenas drar. Han sätter dessutom sitt hopp till de sociala rörelserna, till gräsrötterna. Och föreslår en grön demokratifond där sociala rörelser, fackförbund, kyrkliga initiativ och andra gröna hållbarhetsinitiativ kan söka ekonomiskt stöd. Ett mycket intressant förslag, som skulle skapa en direktdemokratisk och grön medborgarrörelse utan förlamande toppstyrning. Men det känns tyvärr väldigt främmande att alliansen skulle haka på det förslaget.

DN1, SvD1

Autonoma klimatrörelsens logiska uppsving

Sverker Lenas beskriver idag i DN kultur den olyckliga men intressanta diskrepansen mellan naturvetenskap och samhällsvetenskap när det gäller att kartlägga klimathotet. Från naturvetenskaplig synvinkel är den kritiska frågan redan besvarad (om människan har skapat klimatförändringarna: ja!), men den samhällsvetenskapliga klimatdiskussionen är obehagligt icke-konstruktiv eller snarare icke-existerande. Samma sak påpekade Andreas Malm på Socialistiskt forum i höstas. För samhällsvetenskaperna borde nu på allvar driva en livsviktig debatt om orsaker, effekter, diagnoser, prognoser och framförallt vad som måste göras för att förhindra kaos pga klimatet.

Avsaknaden av konstruktiva samhällsvetenskapliga lösningar på klimathotet gör nu att de flesta politiker står handfallna. Eller politiserar klimathotet. Politiker som ideologiskt ligger nära näringslivets lobby tenderar att underskatta klimathotet och levererar få lösningar. Näringslivets spårberoende till de fossila bränslena blir uppenbart och trögheten illavarslande när det gäller att byta till ett mer hållbart spår. Vänsteralternativen gör egentligen vad de alltid har gjort: analyserar utifrån makt/klassperspektiv och levererar solidariska lösningar. Alla måste hjälpa till, och speciellt de som skapade problemet (väst/nord). Men mer måste göras från alla politiska läger.

Men avsaknaden av politiska och samhällsvetenskapliga lösningar skapar andra effekter. Det är exempelvis inte konstigt att det i Sverige skapas progressiva klimatrörelser såsom Klimax och det nystartade Autonoma rötter när den svenska regeringen står handlingsförlamad inför klimathotet. Gårdagens klimatpaket erbjuder osedvanligt få långsiktiga lösningar (inga satsningar på järnväg, inga åtgärder mot lastbilstrafiken och flygtrafiken, inga satsningar på kollektivtrafik etc). För klent och för sent, kan den summeras. Det borde inte förvåna att dessa progressiva rörelser uppstår. De ryggradslösa politikerna har ju egentligen själva skapat dem när de inte letar efter konstruktiva samhällsvetenskapliga lösningar. Förmodligen får vi alltmer lita till att folkrörelserna levererar dessa lösningarna framöver.

DN1, DN2, DN3, SvD1, SvD2, AB, Guardian, Arbetarens klimatblogg

Gula Armén Fraktionen GAF

Innovativ och fyndig klimataktivism. Nyhet publicerad på Vattenfalls interna intranät (kan ej hitta något i media):

"Vid lunchtid i dag onsdag den 4 mars skedde ett intrång på Vattenfalls Kundcenter på Humlegårdsgatan i Stockholm då ett antal aktivister tog sig in på kundcentret och stal Vattenfalls gula plastfiguriner, totalt 44 stycken, som var placerade i fönstret mot Humlegårdsgatan. Aktivisterna hällde även kol på golvet och lämnade en affisch med följande budskap:

"Vattenfall! Ni skapade oss. Ni tvingade oss att tyst stödja er. Aldrig mer! Vi har vaknat. Vi tänker berätta vad vi sett: Ni håller på att driva jorden mot undergång. Nu tänker vi slåss. Vi är 237 944 stycken och väldigt arga. Idag fritar vi 44 av våra fängslade kamrater.

Gula Armén Fraktionen GAF! "

En av aktivisterna filmade hela händelsen med videokamera. Ingen av de anställda vid kundcentret kände sig hotad eller kom till skada. Group Security utreder händelsen."

Tänk att Vattenfalls patetiska klimatplastgubbar skulle slå tillbaks.....

DN1, DN2, SvD1, SvD2

Svenskt Näringslivs klimatpropaganda till skolbarn

Svenskt Näringsliv har släppt en ny bok om miljö, energi och klimatfrågor som riktar sig till 9-12 åringar. Tydligen har efterfrågan varit över förväntan. Låter lovande; tänk om barn och ungdomar fick lära sig allt om miljö- och klimathotet i tidig ålder. Sverige skulle gå en lysande och hållbar framtid till mötes.

Enda problemet med Svenskt Näringslivs bok är att den sågas totalt av flera miljö/klimatexperter. Man underskattar speciellt klimathotet och bokens budskap är att klimatförändringar kan få effekter, men i så fall inte förrän i framtiden, och effekterna kommer att både vara bra och dåliga utan någon antydan till att det skulle vara något hot. Dessutom presenteras kärnkraft som en i stort sett ofarlig och ren energikälla. Thomas B Johansson, professor i miljö- och energisystem i Lund säger i Arbetaren angående hur boken relaterar till klimatförändringarna:

"Man framställer det som att det egentligen inte är något större problem, medan FN:s klimatpanel IPCC menar att det är ett stort problem som kräver snabba åtgärder."

Författare till boken är Frida Demervall, aktiv inom det nyliberala nätverket Stureplanscentern som bland annat gör lobbying för en utbyggnad av kärnkraften i Sverige. Frida har dessutom passat på att krydda boken med en antal ideologiskt uppbyggda "sanningar", bl.a. klämmer hon in:

"Att vi handlar med andra länder gör också världen till en rikare och bättre plats att leva på. Man brukar säga att länder som handlar med varandra inte krigar med varandra"

Det är något svårt att förstå vad ovanstående citat har med energi/klimat/miljöfrågan att göra, men förmodligen passar man på att indoktrinera skolbarnen med lite frihandelspropaganda när man ändå håller på att halvt förneka klimathotet för dem. Är detta verkligen objektivt skolboksmaterial?

Uppdatering: Fredrick Federley upprörs tydligen över Arbetarens artikel och ger illustrativa exempel på hur man skall beskriva andra energikällor på samma sätt. Skönt när ledamöter i riksdagen för en konstruktiv debatt.

Mer: Arbetarens klimatblogg, DN1, DN2, DN3, DN4

Normalisera det provocerande

Tällberg Foundation släpper idag en rapport om klimathotet och dess konsekvenser som de kallar "a provocation", en provokation. Det är en talande rubrik. För innehållet (som förkortat beskrivs på DN Debatt) är egentligen inte alls radikalt, det reflekterar bara klimatforskningens slutsatser: Att läget är väldigt allvarligt och att praktiskt taget INGET görs åt det. Med största sannolikhet betyder en 2 graders uppvärmning katastrof för väldigt många och för ekosystemet som sådant. Och mänskligheten är just nu på väg mot mer än så, om business-as-usual-linjen fortsätter att regera. Att koldioxidutsläppen har accelererat från att öka 1.3% årligen på 90-talet till hela 3.3% mellan 2000 och 2006 är fakta, inga värderingar. Men ändå uppfattas detta som otroligt provocerande. 

Så all heder till Tällberg Foundation och Stockholm Environmental Institute (SEI) och kristdemokraten Anders Wijkman som visar vägen för en progressiv klimatpolitik. Och för att de visar att politiken kommer inte att behöva vara progressiv för att progressivitet har ett värde i sig, utan för att den måste vara det. För vår överlevnads skull.

Samtidigt gör DNs ledarredaktion allt för att låta som att man brytt sig om klimatet och insett allvaret hela tiden. Det blir lite krystat, men bättre sent än aldrig. 

Bloggat: Arbetarens klimatblogg, Roya

Det (o)politiska och opålitliga klimatet

Klimathotet borde vara totalt opolitiskt. Hur kan något som drabbar oss alla (även om utvecklingsländer får den första smällen och har svårare att värja sig) färgas av ideologi? Detta är ändå en kris för mänskligheten. Som kommer att prägla oss alla i all överskådlig framtid. Och det är bråttom. Det gör att klimatkrisen i sig är tvärpolitisk. Drastiska åtgärder behövs snabbt och för alla. Det finns varken tid eller utrymme för särbehandlingar. Men ändå tenderar lösningarna på klimathotet att färgas av politik. Eller om man vänder på det: inga politiska läger har egentligen något förslag på hur krisen skall lösas. Varken från höger eller vänster. Självklart med nyansskillnader där mitten och högern tenderar att klappa sig lite mer på ryggen och säga: vi är redan så duktiga i Sverige och har sänkt våra utsläpp samtidigt som tillväxten ökat. Tyvärr är ju detta inte sant. Vi har bara exporterat utsläppen, vilket Stockholm Environment Institute rapporterat. De enda som egentligen ser allvaret i klimathotet är de mindre och nischade folkrörelserna såsom Klimax och Klimataktion. Det är nu otroligt viktigt att dessa rörelser blir breda folkliga rörelser. Och inte formas av politik. Och detta är problematiskt; det är ju ändå politikerna som kommer att behöva använda all sin makt att reversera klimat utvecklingen.

Den amerikanska ekonomen Neva Goodwin beskriver det problematiska med att politisera klimatkrisen . Hon talar om social cohesion: att det är extremt viktigt att samhället inte grupperar sig utan kreativt slåss tillsammans mot ett gemensamt mål (vilket som sagt klimatkrisen är ett perfekt exempel på). Om vi splittras upp och enskilda grupper slåss för sina egna intressen kommer hela vår framtid att stå på spel. Vi har helt enkelt inte tid för det. Mänskligheten har klarat detta förut när vi stått inför större hot (tiden under och efter de båda världskrigen). Men kanske måste tyvärr hotet bli just så skrämmande: att du och dina närma anhöriga riskerar att dö. Förhoppningsvis behöver det inte gå så långt denna gång.

Tyvärr spelar även media sin roll i att blanda in politik i klimathotet. När Ann Lindèn på DN fnyser åt Socialdemokraternas senaste klimatprogram blir det väldigt bakvänt. Som att slå knut på sig själv. Hon menar: det är så lätt att lova saker när det gäller klimatet så det är ingen idè. För vem håller inte med om att man borde göra något. Det blir som att säga: eftersom klimatet drabbar oss alla (dvs är opolitiskt) så kan inget parti leverera sin egna lösning. Men det är precis tvärtom: alla partier måste göra allt för att leverera lösningar. Som sagt, för vår egna överlevnads skull.