Ser media och alliansen vad som händer?

Det är något skrämmande med att se reaktionerna på de senaste veckornas utveckling på finansmarknaderna från svensk media och svenska politiker. Hur kan man missta sig så gruvligt på allvaret i situationen? Det vi ser är historiskt sett en extrem utveckling; kapitalmarknaderna kommer aldrig att se likadana ut någonsin igen. Reinfeldt säger i regeringsförklaringen lakoniskt: "Sverige står väl rustat i vindbyarna". Vindbyarna? Det blåser ju storm.

På DNs ledarsida mumlar man: "Kriser kommer till och från att hemsöka den finansiella världen", som om det är en naturlig utveckling och att det som händer är fullt normalt och något vi skall vänja oss vid. DN fortsätter (och formuleringen låter skrämmande likt något Ragnar Roos skulle kunna säga): "Men den eskalerande krisen får inte göra dem bönhörda som vill reglera tillbaka finansmarknaderna till den stenålder som rådde före de stora avregleringarna". Ja, varför inte samtidigt som man totalt missuppfattat det globala läget håna dem som efterfrågar ett bättre regelsystem.

Det är svårt att inte hålla med Socialdemokraten Morgan Johansson när han i sin blogg säger:

"Regeringsförklaringen verkar vara skriven i en bunker"

Staten, mer eller mindre

Den klassiska regleringsdebatten blir ännu en gång högaktuell: Bear Sterns, Fannie Mae, Freddie Mac och nu Lehman Brothers. Och den sista ville inte ens den amerikanska staten rädda. Det är alltid svårt att analysera mitt i slagfältets dimmor; dessutom är känslorna ofta lite väl svallande. Men det är uppenbart att något har varit väldigt fel med det regerande ekonomiska systemet, det kan de flesta ideologiska läger hålla med om. Sen kan man motivera både för och emot statlig inblandning utifrån sin övertygelse och få mer eller mindre rätt.

På vänstersidan blir man förskräckt över att staten nu är tillåten att hjälpa till när den är så hatad när allt går bra. Varför skall socialisering endast tillämpas när finanshusen kraschar och varför skall vinsterna privatiseras och förlusterna socialiseras?

Från liberala håll argumenteras att det var just för att Fannie-Freddie hade ett statligt inslag som dem inte klarade sig på marknaden (staten garanterar i slutändan deras utlåning). Liberale debattören Johan Norberg har använts sig av den retoriken. Han säger på sin blogg:

"Let´s hope that this nationalisation is the beginning of the end. Clean them up, break them up and privatise the pieces. It´s time for the demolition crew."

Det intressanta är att man hör inte lika många liberala röster när det gäller de helt privata alternativen och vad orsaken är till deras sjukdomar. Exempelvis Lehman Brothers, är det sunt att en sådan finanskoloss kan krascha och påverka miljoner människors liv? Skall verksamheten inte regleras bättre för att förebygga liknande händelser i framtiden?

Ex-världsbanksekonomen Joseph Stiglitz har länge förundrats över att marknaden fått leva sitt egna liv utan regleringar och uttrycker sig:

"Some of America's best and brightest were devoting their talents to getting around standards and regulations designed to ensure the efficiency of the economy and the safety of the banking system. Unfortunately, they were far too successful, and we are all - homeowners, workers, investors, taxpayers - paying the price."

Känns som han har en poäng.

Andra röster om finanskrisen: Ekonomistas, SvD, SvD2, DN, Arbetaren