Oron börjar sprida sig inför DC-matchen i Malmö. Polisen flippar ut om att det ligger gatstenar framför Baltiska hallen, politiker bråkar och Henrik Brors i DN refererar till Göteborg 2001 och verkar bakvänt tycka att endast Israel vinner på om det blir bråk. SvD har letat upp en kvinna som inte känner sig trygg. Stämningen trissas upp. DNs ledare menar att eftersom Sverige har spelat matcher i andra sporter mot både Kuba och Nord-Korea så måste man spela även mot Israel. Men vilken innebörd har den liknelsen, att likställa den israeliska regimen med två auktoritära stater? Tänk alla de naiva människor som trodde att Israel var "mellanösterns enda demokrati". Vad skall de tro nu?
Hela diskussionen om att idrott och politik inte hör ihop är något ihålig. Man skjuter så att säga bredvid målet. Om en stat slaktar flera hundra barn så kommer människor reagera (förhoppningsvis!) och visa att detta är inget man accepterar. Det handlar om att man sänder en signal till staten Israel. Det kvittar om det är ett idrottsevenemang eller ett statsbesök. Folk måste ta alla chanser de kan få att säga till världen: vi vägrar att godta massmord och illegitim ockupation. Att sedan media och politiker blir nervösa skall man förmodligen bara ta som ett gott tecken. För det brukar betyda att man gör något rätt.
DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, Sydsvenskan1, Sydsvenskan2
I närheten av Bonn 1925
4 år sedan
