Moderaternas budskap ifrågasätts

När intressanta reflektioner angående den svenska välfärden och Moderaternas nedmontering av densamma letar sig in på DNs ledarsida, då måste något ha hänt. Har opinionssiffrorna rätt, månne? Lena Anderssons analys träffar rätt, mitt i prick, på den känsliga punkten: deras politik är densamma, det är bara språket som ändrats. Att säga en sak men göra en annan, det tycker ingen väljare är trovärdigt. Kan insikten nått borgarnas ledarsidor?

"Om man säger att man vill häva utanförskapet när man menar att man vill sänka skatterna blir det vid någon punkt fel, eftersom de två inte är samma sak."

och:

"De retoriska figurerna arbetslinjen och utanförskapet handlar helt uppenbart om samma sak som det alltid handlat om för Moderaterna, att statens utgifter ska sänkas och individens beroende av dem minska."

Ligger det i vita mäns kultur att ljuga?

Till min arbetsplats hade igår en forskare om bedrägeri inbjudits. Vi var nästan hela arbetsplatsen som var där och lyssnade. Endast två frågor ställs under frågestunden. Den som ställdes av en inflytelserik chef löd så här: ”Finns det kulturella skillnader i hur bedrägeri uppfattas, jag menar ’Bagdad Bob’ (Iraks informationsminister 2001-2003) stod ju och ljög i TV, men man hävdade sen att det i hans kultur ansågs OK att ljuga”

Man kan ju undra hur chefen tolkade Bush lögner om massförstörelsevapen i Irak eller hur han tolkar Jan Björklunds uppenbara lögner om den svenska skolan. Är det utslag av en västerländsk/vit mans lögnaktiga kultur? Det skulle nog chefen aldrig tänka eftersom det ligger i rasismens logik att bara ”de andra” är en produkt av sin kultur. Däremot gör en hög maktposition och en vit manshud att man lättare kan komma undan med en lögn.