Liberalisering

Man kan hoppas att politiker och opionionsmakare läser senaste rapporten från FN:s boende- och bosättningsorgan UN-Habitat. Och för en gångs skull tar åt sig fakta. FN-organet har som uppgift att verka för miljömässigt och socialt hållbara städer. Men utvecklingen går enligt senaste rapporten i motsatt riktning och i en värld som i år har fler människor i städer än på landsbygden så är slutsatserna horribla. Flera amerikanska storstäder ligger i topp i ekonomisk ojämlikhet (och hamnar på samma extremt ojämlika nivå som många afrikanska storstäder) och det är till största del en rasfråga. Från rapporten, citerat från The Guardian:

"In western New York state nearly 40% of the black, Hispanic and mixed-race households earned less than $15,000 compared with 15% of white households. The life expectancy of African-Americans in the US is about the same as that of people living in China and some states of India, despite the fact that the US is far richer than the other two countries"

Och sen undrar man varför. Vad är orsaken till denna sjuka utveckling? Svaret kommer från chefen för UN-Habitat Anna Tibaijuka:

"It is clear that social tension comes from inequality. The trickle down theory [that wealth starts with the rich] has not delivered. Inequality is not good for anybody (..) The cumulative effect of unequal distribution [of wealth] has been a deep and lasting division between rich and poor. Trade liberalisation did not bring about the expected benefits."

Det är ett jobbigt budskap för många. För hur svarar man som liberaliseringsivrare på det?

Intressant: Kommunal kommer fram till att ojämlikhet cementeras när långtidssjuka sparkas i DN Debatt och liberaliseringsivrarna på DNs ledare vill straffa mer (dvs cementera ojämlikhet)