(Med)borgaren vann (inte)

Det är något svårt att uppbåda energin igen. Lite som att bli slagen i huvudet med en antidemokrati-batong och samtidigt bli tillsagd: tack, tack ni var tillräckligt många som röstade men nu behöver vi inte er igen förrän om 5 år. Från och med nu återgår allt till det normala, allt kommer nu att styras från Bryssel igen och ni medborgare skall inte behöva störas mer. För den känslan är mer än närvarande; den gnager efter hela den valrörelsecirkus vi just beskådat. Känslan att de flesta politikerna tycker det mest är jobbigt och enerverande att behöva involvera medborgarna i vilka frågor de driver eller varför. Att de stör dem att bli ifrågasatta och att de faktiskt ljuger när de blir det. 

Sen till resultatet av hela detta jättespektakel. Kanske får man ändå hålla med om det som Gunnar Hökmark skriver på sin blogg: "Det är bra för Europa". Ja, det stämmer nog, men bara om man menar det odemokratiska och obehagligt blåbruna Europa.  

Fast Roya beskriver ändå denna efter-EU-valet-känslan allra bäst: 

"Det är självklart att högern, sexisterna och fascisterna går framåt. För dem är EU:s hierarkiska strukturer inåt och murar utåt en perfekt byggställning för deras politik. För den radikala vänstern, feministerna och arbetarna är EU Lavaldomen, finanskris, klimatkris, islamofobi, drunkande flyktingar, hot mot aborträtt, diskriminering av romer."

Rösta mot fascism och rasism

Det finns väldigt många anledningar att gå och rösta idag. Man kan verkligen ge uttryck för de frågor man finner viktiga, vilka de än må vara. Men förutom att stödja de frågor man brinner för är det också allt viktigare att rösta mot riktningar i politiken man anser farliga för samhällsutvecklingen. Allt eftersom valresultaten ramlar in från valen runtom i Europa visar det sig att öppet fascistiska och rasistiska partier gör stora framsteg. Därför är det otroligt viktigt att rösta på partier som har en öppen antirasistisk och antifascistisk agenda. De är tyvärr ganska få, men de finns likväl. Så, om man oroas över denna utveckling visa det idag genom din röst. För efteråt har man annars ingen rätt att bli förvånad.

Rösta för antifascismen! Rösta för antirasismen!

DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, AB1, AB2

Ett alternativ i EU-valet

Om man i dessa valtider är intresserad av valbara politiker som erbjuder mer än fluffiga populistiska utspel och som dessutom gör en konstruktiv helhetsanalys på de flesta samhällsfrågor, från energisystem till utgiftstak, så kan det rekommenderas att titta närmare på Erik Berg, 5:e namn på Vänsterpartiets lista. Utgiftstaket och de ihopkopplade budgetreglerna förresten, som i början av krisen debatterades flitigt framförallt utifrån perspektivet att V är totalt oansvariga, verkar mitt inne i krisen plötsligt inte lika heliga. De flesta politiker av alla falanger inser förmodligen att det finns en uppsida i att släppa på de planekonomiskt stela reglerna och anpassa budgeten efter konjunkturen, istället för att envist tjurhålla på regler som skrevs när all tillväxt var oändlig och svaret på alla samhällsproblem var mer lån till låga räntor. Eller som Erik Berg beskriver det, apropå att Vänsterpartiet hela tiden ansett att budgeten måste anpassas och samtidigt blir anklagade för att ha skapat krisen:

"Det är inte vänsterpartiet som kommit på idén att seriekoppla alla världens banksystem likt en hemmagjord julgransbelysning för att sedan ställa ut hela skapelsen i regnet med strömmen på och se vad som händer.

Det är inte vänsterpartiet som hittat på att varannan svensk skall förmås plöja in sina besparingar och framtida inkomster i bostadslån i den fromma förhoppningen om att fastighetsvärdena – den här gången – kommer stiga för alltid.

Det är inte vänsterpartiet som tänkt ut den geniala – verkligen geniala – idén att knyta värdet av löntagarnas framtida pensioner till börsutvecklingen och göda en ännu större spekulationsbubbla med våra pensionspengar.

Det är inte vänsterpartiet som drar runt i Stockholms förorter med den svenska motsvarigheten till subprimebolag och försöker lura igenom bostadsrättsombildningar.

Tvärtom. Vänstpartiet är det ENDA svenska parti som konsekvent har röstat NEJ till den sadomasochistiska flumbubbla som övriga partier i sin oändliga upplysthet varit övertygade om skulle hålla samman den här gången, eftersom en klase ekonomer med tveksamma trackrecords men trovärdiga kostymer lovade att allt blir baaara bra om vi gör såhär."

Erik Bergs vidare analys av krisen går bortom det kosmetiska och kortsiktiga pratet om fler och "bättre" regleringar och det ickekonstruktiva populisthatet mot giriga direktörer. Finanskrisen är i helhetsanalysen inte ens en finanskris utan en strukturell samhällskris och måste som sådan angripas strukturellt; blicken måste lyftas och koncentreras till de riktiga underliggande problemen: fallande reallöner i kombination med stigande vinster. 

Dessutom gör Erik Berg väldigt skarpa analyser av internet och upphovsrättens funktion och utveckling, försvarspolitik, kärnkraften, klimat/miljöfrågan, Israel-Palestinafrågan, arbetsrätt och fackfrågor, arkitektur, och finanspolitik, bland mycket annat. Det enda problemet med att rösta på Erik Berg är att man inte vill skicka en politiker som honom utomlands.