Kvotering låter inget vidare. Någon utifrån sätter en kvot och detta skall sedan diktera villkoren för exempelvis ett företags verksamhet. Men vad är det egentligen för principiell skillnad på ett politiskt beslut om kvotering och den informella kvotering vi redan har? Tror någon egentligen att den överväldigande majoriteten män som i dag huserar i styrelser och företagsledningar verkligen är tillsatta på kompetens? Den informella kvoteringen som redan existerar genom manligt nätverkande, ryggdunkande och sena groggar i hotellbaren är högst levande. Och om det mot alla odds skulle vara fallet att män är mer kompetenta (vilket det allstå inte är), är inte själva ifrågasättandet av strukturen, dvs att människor ser att de kan nå målen, ett medel gott som något.
Makt är inget man frivilligt vill släppa ifrån sig. Vi har redan frågat männen om de kan vara så snälla att dela med sig av sin makt (snälla kan ni inte vara hemma mer med barnen, snälla kan ni inte släppa in lite fler kvinnor i styrelsen?). Eftersom de vägrar finns ingen annan utväg än att genom kvotering banka in en kil i mansdominansen, och på så vis släppa in kvinnorna bakvägen . Den manliga maktstrukturen är en kvotering. Om det är någon kvotering som borde ifrågasättas, så är det den.
6 kommentarer:
Är det inte konstigt tänkt att ersätta tvång med tvång, ofrihet med ofrihet, diskriminering med diskriminering? Vore det inte bättre att befria alla människor?
Varför kan folk inte bara inse att det tar tid innan kvinnor har fått sin exakta 50/50 fördelning om det någonsin händer. Så länge det är män som äger företagen och därmed väljer vilka de vill att skall styra kommer det ändras långsamt.
Varför vill de som är för kvotering inte delta i marknaden? Kvinnor har all rätt att köpa aktier i stora och små bolag precis som män, där kan de välja styrelser vilka sän anställer chefer som i tur anställer andra. Som det är nu är det män som äger största delen av företagen och ofta sitter de själva i styrelserna. Den vägen är helt fritt fram för kvinnor, precis som män.
Kvotering strider mod männskliga rättigheter, inte bara att män skulle nekas jobb enbart på grund av deras kön, men också strider det mot äganderätten. Ägaren har inte längre rätt att bestämma över sin ägendom.
Norska företag har redan anmält kvoteringslagen till domstoler och kommer troligen vinna och då tvingas norska staten inte bara kasta lagen men möjligen betala stora summor i skadestånd.
Att försöka uppnå 50-50 ifråga om könsfördelning har absolut inget inneboende självändamål överhuvudtaget, förutom möjligen att tillfredsställa ett konstruerat behov hos en (galen) politisk intressegrupps nackgrepp på den politiska agendan.
Att neka någon p g a av kön är alltid diskriminering - oavsett kön - ALLTID!
Denna allmänna kvoteringshysteri - är det något i vattnet eller?
//Zac
@ZAz: Det är inget i vattnet snarare något i rödvinet som dom pimplade i sig under 70 talet boendes i kollektiv och studerandes Marx vars teorier de inte släppt bara omvandlat från klass till könskamp.
Klasskamp sa bull, nej könskamp sa bill!
När jag var ung kvoterades pojkar in till läroverken, de skolor som förberedde för universitet och andra högre karriärer. Pojkarna kom alltså in på lägre betyg från folkskolan än vi flickor. När jag fick detta klart för mig, som trettionåring, blev jag mäkta upprörd och frågade varför? Jo, se pojkarna skulle ju bli familjeförsörjare och det var de som skulle sköta våra större företag. Detta var i slutet av 50-talet.
Men den kvoteringen känner ytterst få av männen i min ålder till - undrar varför?
PS: Väldigt bra blogg du skriver.
PS ":
Har dessutom aldrig träffat en enda man under hela mitt liv, som känt sig förnedrad över den kvotering de utsattes för :-(. Men vi kvinnor ska känna oss väldigt förnedrade av att bli inkvoterade. Begriper inte varför.
Skicka en kommentar