Dubbla tokar

Per Gudmundson ondgör sig idag på SVD:s ledarsida över moderaternas förslag att jämställdhetsmärka förskolor. Han sjunger de ”nedärvda biologiska förutsättningarnas” lov och är noga med att påpeka att könsroller inte är någonting negativt. Tvärtom. Nejdå, han får på nåt sätt ihop det med valfrihet för individen. Vad jag sällan förstår med dessa bakåtsträvare är hur de alltid kan vara så vettskrämda av genuspedagogik. Om det nu är så biologiskt och statiskt, vari ligger då faran?

Men det roligaste av allt är att Gudmundson tycker att det är galet att rapportförfattarna anser sig bättre lämpade att bestämma över barnen än föräldrarna. Förmodligen förespråkar han också familjeråd om läroplanens utformning, vaccinationsprogrammet på BVC eller om man ska få aga sina barn eller inte. Föräldrar vet väl ändå bäst?

Men SVD nöjer sig inte med bara en tok på ledarplats idag. Stofilen Göran Skytte får vara med på ett hörn och oroa sig över att ”traditionella normer trängs undan till skamvrån” och påpeka att det är provocerande att säga att ”det är naturligt att ha en mamma och en pappa”. Jag undrar i vilken värld han lever i? Inte min i alla fall. Jag kan hålla med om att medierna är normsättande och i stor utsträckning sätter agendan, men några artiklar om Pride koncentrerade under en vecka av sommaren kommer (tyvärr) inte att rubba normen. Jag har svårt att se det stora Hotet som alla dessa riddare av den heliga kärnfamiljen verkar vara så rädda för.

Det är så härligt när dom blir arga

När den rådande ordningen ifrågasätts så skyndar många till dess undsättning. Senast i raden för att försvara kärnfamiljen i den s.k. Bitterfitte-debatten är Expressens krönikör Marie Söderqvist. Hennes argumentation går ut på att Sveriges radio inte får sända åsikter i stil med Heliga familjen eftersom SR enligt Söderqvist ska vara ”obundna och objektiva”. Hon förfasar sig över att programmakarna ”oförblommerat predikar sitt budskap genom att håna feltyckare”, och går i försvar för tokstollen och medicinprofessorn Annica Dahlström, som anser att pappor genom sin fysiska uppbyggnad är direkt skadliga för barn. Det som Söderqvist inte inser är ju att ett program om t.ex. bröllop, inredning, matlagning eller semestertips för barnfamiljer också innehåller åsikter, bara inte desamma som i heliga familjen och inte lika tydliga eftersom de förmedlar åsikter i linje med rådande normer. Hela objekivitetsfantasin känns som en förlegad (liberal?) fantasi. Många fler borde ansluta sig till den postmoderna tanken att all information och kunskap innehåller ideologi. Tittar man på P1:s hemsida så framgår dessutom att P1 inte ska försöka vara objektiva, men dock ”stimulera till debatt” och vara ”oberoende från politisk, kommersiell och annan påverkan”. Det är nåt helt annat.

Jag tycker dessutom att det är mer schysst att tydligt visa vilken utgångspunkt man har, istället för att gömma sig bakom en objektivitetsfantasi och därmed mörka att man har utgångspunkter överhuvudtaget. Samtidigt är det så härligt när de tappra försvararna blir så arga. För då vet man att nåt bra är på gång.