Kvinna och representant för arbetarklassen. Kombinera dessa två egenskaper med ett misstag i ett överbelamrat arbetsschema och du har skapat det fetaste och mest eftertraktade villebrådet för svensk presskår. Wanja Lundby-Wedin gjorde uppenbarligen ett misstag, och spädde förmodligen på det första underskrifts-misstaget med det klumpiga och oförstående svaret ("jag känner mig olycklig och känner inte igen siffrorna"). Men det måste finnas någon proportionalitet även inom en blodtörstig journalistkår. Vad hände med mannen själv, Christer Elmehagen? Det är ju ändå han som sprang iväg med den absurt stora pengasäcken. Och vad hände med alla de andra män som också skrev under samma dokument? Är det så att det blivit för vanligt med giriga direktörsgubbar att det inte har något nyhetsvärde längre? Eller antar man att män, och speciellt de som jobbar för näringslivet (eller deras intresseförening Svenskt Näringsliv), ska uppmuntra feta arvoden och sitta i många styrelser? Det är kanske till och med är det som gör dem framgångsrika och avundade. Men en kvinna som dessutom står på arbetarklassens sida. Det sticker i alldeles för mycket i ögonen. Låt oss alla jaga henne.
DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, AB1, AB2, AB3, AB4
I närheten av Bonn 1925
4 år sedan