Visar inlägg med etikett Feminism. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Feminism. Visa alla inlägg

onsdag 25 mars 2009

Arbetarklass, kvinna och ett misstag

Kvinna och representant för arbetarklassen. Kombinera dessa två egenskaper med ett misstag i ett överbelamrat arbetsschema och du har skapat det fetaste och mest eftertraktade villebrådet för svensk presskår. Wanja Lundby-Wedin gjorde uppenbarligen ett misstag, och spädde förmodligen på det första underskrifts-misstaget med det klumpiga och oförstående svaret ("jag känner mig olycklig och känner inte igen siffrorna"). Men det måste finnas någon proportionalitet även inom en blodtörstig journalistkår. Vad hände med mannen själv, Christer Elmehagen? Det är ju ändå han som sprang iväg med den absurt stora pengasäcken. Och vad hände med alla de andra män som också skrev under samma dokument? Är det så att det blivit för vanligt med giriga direktörsgubbar att det inte har något nyhetsvärde längre? Eller antar man att män, och speciellt de som jobbar för näringslivet (eller deras intresseförening Svenskt Näringsliv), ska uppmuntra feta arvoden och sitta i många styrelser? Det är kanske till och med är det som gör dem framgångsrika och avundade. Men en kvinna som dessutom står på arbetarklassens sida. Det sticker i alldeles för mycket i ögonen. Låt oss alla jaga henne.

DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, AB1, AB2, AB3, AB4

måndag 15 september 2008

A letter to Elise

Jag hade tänkt kommentera hennes första kolumn om Palin men jag lät det passera. Idag gör hon det igen och nu kan jag inte låta bli. Elise Claesson hyllar Sara Palin och passar samtidigt på att ge en känga åt svenska feminister och genusarbete i största allmänhet. Claesson tycker att USA är landet där riktiga kvinnor, hockeymorsor, kan komma till makten utan att behöva bli som män. "Hockeymammor vågar vara hårda och mjuka samtidigt utan att förlora sin kvinnlighet."

"Hon visar att det feministiska vänsterprojektet inte behövs för att hjälpa kvinnor att bli jämställda. Kvinnor kan erövra makten alldeles av sig själva. En hockeymamma från landet, som aldrig gått på genuskurs och aldrig hört talas om Underordningen kan ta sig fram i maktens korridorer. With a little help from family and friends.

I USA är sådant fullt möjligt."

För det första så får ju Elise det att låta som att Palin mest gick hemma och bakade bullar och skjutsade barnen till hockeyträningen och så helt utan förvarning en dag så ringde McCain och frågade om hon ville bli hans vp-kandidat. Inte att Palin faktiskt när hon inte bakade bullar faktiskt bl a varit borgmästare i sex år, styrelseordförande i Alaska Oil och är för närvarande guvenör i Alaska. Det känns ju lite svårt att reducera det till enbart hockeymorsa.

Sen kan man ju undra hur Elise kan förklara det faktum att USA fortfarande väntar på sin första kvinnliga president. Jag menar i detta land utan underordning där alla som vill kan ta makten? Om nu USA är så utan glastak och underordning som Elise säger borde det ju rimligtvis ha redan ha skett. Men hon är ju rätt historielös när hon vill smutskasta svenska feminister och tar för givet alla de slag som svenska feminister utkämpat för henne. Rösträtt, dagis, föräldraförsäkringen, rätt att läsa på universitet osv är inga saker som genomfördes utan kamp och säkert är Elise rätt glad för dessa idag.

"Jämställdhetsministrar och genuspedagoger lyser med sin frånvaro. Ändå är USA världsledande på kvinnor med makt i samhället. Sådant svider i skinnet på genus-Sverige. Därför ska Palin fulas ut."

Ja eller så är det så enkelt som att hon är för dödstraff, mot abort, vill lära ut skapelseberättelsen i skolan, tvivlar på människans inblandning i växthuseffekten, emot samkönade äktenskap osv.

tisdag 2 september 2008

Hur man rättfärdigar problem

Mäns otrohet sitter i generna enligt en studie på råttor som presenteras på DN idag. Man kan undra vad som ”styr” kvinnors otrohet. För jag har i alla fall hört talas om att det tydligen tycks förekomma också, ibland.

Om man ska lita på den ”fria” forskningen så är det ju också farligt om pappan tar hand om sitt barn (på grund av dålig känsel i fingertopparna och dålig hörsel) och att män, rent biologiskt inte kan städa så bra. Män ser nämligen inte dammtussarna i hörnen på grund av att de har grundare ögonhålor än kvinnor. Dessa "fakta"har rapporterats om i Aftonbladet och Expressen. Så då är det ju helt OK, ja helt enkelt naturligt att vi har den maktordningen och arbetsfördelningen i samhället.

Att män är aggressiva och kåta på grund av testosteron och kvinnorna inte är det, är ju en gammal etablerad biologistsanning som rättfärdigar mansvåld, våldtäkt och kvinnors undertryckta sexualitet. Var så säker att det kommer nån råttrapport om det också inom kort.

lördag 9 augusti 2008

Det är så härligt när dom blir arga

När den rådande ordningen ifrågasätts så skyndar många till dess undsättning. Senast i raden för att försvara kärnfamiljen i den s.k. Bitterfitte-debatten är Expressens krönikör Marie Söderqvist. Hennes argumentation går ut på att Sveriges radio inte får sända åsikter i stil med Heliga familjen eftersom SR enligt Söderqvist ska vara ”obundna och objektiva”. Hon förfasar sig över att programmakarna ”oförblommerat predikar sitt budskap genom att håna feltyckare”, och går i försvar för tokstollen och medicinprofessorn Annica Dahlström, som anser att pappor genom sin fysiska uppbyggnad är direkt skadliga för barn. Det som Söderqvist inte inser är ju att ett program om t.ex. bröllop, inredning, matlagning eller semestertips för barnfamiljer också innehåller åsikter, bara inte desamma som i heliga familjen och inte lika tydliga eftersom de förmedlar åsikter i linje med rådande normer. Hela objekivitetsfantasin känns som en förlegad (liberal?) fantasi. Många fler borde ansluta sig till den postmoderna tanken att all information och kunskap innehåller ideologi. Tittar man på P1:s hemsida så framgår dessutom att P1 inte ska försöka vara objektiva, men dock ”stimulera till debatt” och vara ”oberoende från politisk, kommersiell och annan påverkan”. Det är nåt helt annat.

Jag tycker dessutom att det är mer schysst att tydligt visa vilken utgångspunkt man har, istället för att gömma sig bakom en objektivitetsfantasi och därmed mörka att man har utgångspunkter överhuvudtaget. Samtidigt är det så härligt när de tappra försvararna blir så arga. För då vet man att nåt bra är på gång.