Ett alternativ i EU-valet

Om man i dessa valtider är intresserad av valbara politiker som erbjuder mer än fluffiga populistiska utspel och som dessutom gör en konstruktiv helhetsanalys på de flesta samhällsfrågor, från energisystem till utgiftstak, så kan det rekommenderas att titta närmare på Erik Berg, 5:e namn på Vänsterpartiets lista. Utgiftstaket och de ihopkopplade budgetreglerna förresten, som i början av krisen debatterades flitigt framförallt utifrån perspektivet att V är totalt oansvariga, verkar mitt inne i krisen plötsligt inte lika heliga. De flesta politiker av alla falanger inser förmodligen att det finns en uppsida i att släppa på de planekonomiskt stela reglerna och anpassa budgeten efter konjunkturen, istället för att envist tjurhålla på regler som skrevs när all tillväxt var oändlig och svaret på alla samhällsproblem var mer lån till låga räntor. Eller som Erik Berg beskriver det, apropå att Vänsterpartiet hela tiden ansett att budgeten måste anpassas och samtidigt blir anklagade för att ha skapat krisen:

"Det är inte vänsterpartiet som kommit på idén att seriekoppla alla världens banksystem likt en hemmagjord julgransbelysning för att sedan ställa ut hela skapelsen i regnet med strömmen på och se vad som händer.

Det är inte vänsterpartiet som hittat på att varannan svensk skall förmås plöja in sina besparingar och framtida inkomster i bostadslån i den fromma förhoppningen om att fastighetsvärdena – den här gången – kommer stiga för alltid.

Det är inte vänsterpartiet som tänkt ut den geniala – verkligen geniala – idén att knyta värdet av löntagarnas framtida pensioner till börsutvecklingen och göda en ännu större spekulationsbubbla med våra pensionspengar.

Det är inte vänsterpartiet som drar runt i Stockholms förorter med den svenska motsvarigheten till subprimebolag och försöker lura igenom bostadsrättsombildningar.

Tvärtom. Vänstpartiet är det ENDA svenska parti som konsekvent har röstat NEJ till den sadomasochistiska flumbubbla som övriga partier i sin oändliga upplysthet varit övertygade om skulle hålla samman den här gången, eftersom en klase ekonomer med tveksamma trackrecords men trovärdiga kostymer lovade att allt blir baaara bra om vi gör såhär."

Erik Bergs vidare analys av krisen går bortom det kosmetiska och kortsiktiga pratet om fler och "bättre" regleringar och det ickekonstruktiva populisthatet mot giriga direktörer. Finanskrisen är i helhetsanalysen inte ens en finanskris utan en strukturell samhällskris och måste som sådan angripas strukturellt; blicken måste lyftas och koncentreras till de riktiga underliggande problemen: fallande reallöner i kombination med stigande vinster. 

Dessutom gör Erik Berg väldigt skarpa analyser av internet och upphovsrättens funktion och utveckling, försvarspolitik, kärnkraften, klimat/miljöfrågan, Israel-Palestinafrågan, arbetsrätt och fackfrågor, arkitektur, och finanspolitik, bland mycket annat. Det enda problemet med att rösta på Erik Berg är att man inte vill skicka en politiker som honom utomlands.