Men mycket av kritiken mot topparna i S och facket är ändå relevant. För nu gäller det för Wanja och Mona och alla andra i topparna att börja lyssna på de röstar underifrån som faktiskt redan finns och skriker ut sin frustration för att de inte får höras. Att börja lyssna och ta åt sig av det finmaskiga sociala nät som S och facket under 100 år skapat och som fortfarande existerar uti i Sverige, även om det vingklippts och tappat en del av sin forna virilitet. För rösterna och visionerna finns, de måste bara inkluderas i den faktiska politiken. Och infrastrukturen finns fortfarande. Men för att titta framåt måste man kanske samtidigt titta bakåt. Till det ideologiska arvet, de ursprungliga ideérna som en gång skapade den svenska välfärden. Som Daniel Suhonen gör när han gräver fram de ursprungliga socialistiska idéströmmningarna som en gång formade både S och Sverige i boken Snart går vi utan er:
"Välfärdsstaten förkläds ofta i en välmenande snällism. Som att den kom till bara för att hjälpa människor. I själva verket är detta bara en del av sanningen. Den offentliga sektorn är en del av en reformistisk strategi - som vanligtvis brukar fogas in i den karlebyska funktionssocialismen som lär oss att vi inte behöver socialisera produktionsmedlen, det räcker med att socialisera funktionen av ägandet av produktionsmedlen. Genom lagar, fackliga avtal, regleringar, skatteuttag och välfärdsstat kan vi socialisera en rejäl del av överskottet och det räcker för att nå socialdemokratins målsättningar"
När man läser detta låter det som något till vänster om V. Men det är alltså original-S.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar