Socialdemokraterna bjuder in Sverigedemokraterna

Åsa Linderborg skrev igår på Aftonbladet Kultur om Sverigedemokraterna med anledning av Pontus Mattssons nya bok om desamma. Linderborg går utanför SD och ser Socialdemokraternas avradikalisering som en av orsakerna till SD:s framgångar. Jag håller med om att svaren till SD:s framgångar måste sökas utanför SD själva, men utöver sossarnas avradikalisering glömmer Linderborg att sossarna retoriskt bär en stor del av ansvaret. Tillsammans med de andra etablerade riksdagspartierna deklarerar de på officiell nivå avståndstagande från rasism samtidigt som ”invandrare” ständigt omtalas som hot mot välfärd och kultur. För den som vill läsa en gedigen analys av detta kan titta här.

Detta är samtidigt ett europeiskt fenomen. Av den utvecklingen borde vi bli än mer vaksamma eftersom de öppet uttalade rasisternas intåg i de parlamentariska församlingarna i dessa länder grundlades på ett liknande sätt. Läs t.ex. Teun van Dijk & Ruth Wodaks analys “Racism at the top: parliamentary discourses on ethnic issues in six European states” (2000) och Carlo Ruzzas “Frame Analysis, Migration Policy and the Discourse of Right Wing and Xenophobic Parties in Europe” (2005).

Det är således alltför enkelt att bara skylla på högerpopulisterna själva, även om det är bekvämt, titta t.ex. på LO:s upptagenhet med att bemöta SD istället för att (be)möta sig själva.

Rasism i praktiken

Råkade igår gå förbi LO-borgen där sd:s Jimmie Åkesson stod utanför och talade. Det var en isande och kall upplevelse, och inte bara pga det ruttna vädret. För det första kan man undra om valet av plats för gatutalet, men förmodligen vill de på ett krystat sätt markera samhörighet med arbetarrörelsen. Något lyckas de med; det kändes uppgivet och tragiskt att se Jimmie tala framför August Palm-statyn. Det "nya" Sverige, på ett obehagligt vis.

Men Jimmie var jättenöjd, även om åskådarantalet inte var mer än ca 15 personer. Alla var män mellan 20 och 30 och de flesta verkade känna varandra sedan förut. Alla var propert klädda, men med en avslappnad stil. Speciellt Jimmie själv. Han såg alldagligt uppklädd ut i sina moderna glasögon med utmärkande plastbågar. Men som sagt: Jimmie såg nöjd ut och han har väl sina orsaker till att vara det, speciellt igår när senaste opinionsmätningen visade att sd skulle fått 4.5% och således nått riksdagsnivå.

Men det var faktiskt inte det Jimmie i första hand pratade sig varm om. Det som verkligen fick igång Jimmie var att den politiska retoriken runt invandringen och invandrare hade utvecklats så positivt. För som Jimmie sa: nu pratar ju moderaterna snart som vi. Det är ingen större skillnad. Retoriken är anammad, nu gäller det bara att genomföra politiken i praktiken. Och där kommer Jimmie med sitt sd in i bilden om mindre än 2 år. Så nära är vi, att få ett rasistiskt parti i Sveriges riksdag. Och Jimmie tackar moderaterna, helt öppet framför LO-borgen. Samtidigt fortsätter etablissemanget att kratta manegen för sd med en totalt icke-konstruktiv men rabiat kritik av oppositionen. Kanske skulle det vara mer givande att samarbeta över gränserna? Inte konstigt att Jimmie ser så nöjd ut.

Fortsättning på höger hit och höger dit

Jag fick med anledning av mitt förra inlägg en kommentar om att Sverigedemokraterna varken hatar invandrare eller homosexuella och att det var absurt att påstå något sådant. På Sd:s hemsida kan man läsa att:

1) Partiet är i huvudsak ett parti för svenskar och att ”Svensk är den som har en helt övervägande svensk identitet, och som av sig själv och av andra svenskar uppfattas som svensk.”

2) Den förda, alltför vidlyftiga invandringspolitiken (alltså i praktiken att det kommer hit många invandrare) ”ses som ett hot mot vårt land, såväl ekonomiskt som socialt.” Och att invandring från avlägsna länder (som benämns skapandet av ett pluralistiskt samhälle) utgör ett ”allvarligt hot mot den svenska nationen” Vidare står att ”Denna oansvariga politik har skapat svåra sociala, etniska, religiösa och kulturella motsättningar, tillika segregation, rotlöshet och kriminalitet.”

3) Det Sverigedemokratiska alternativet sägs vara ”En öppen svenskhet med krav på invandrares anpassning och assimilering till det svenska samhället” och att ”För att motverka denna problematik skall invandringen av personer från kulturellt avlägsna länder begränsas till ett minimum. Om dagens massinvandring får fortsätta kan det dock bli nödvändigt med ett tillfälligt totalstopp för icke- västlig invandring.”

Sverigedemokraterna menar att: ”Familjens funktion som bas för samhället är en förutsättning för en positiv samhällsutveckling. Män och kvinnor är dock inte skapade likadana och … kompletterar varandra, och därför är också alla barns rätt till en mor och en far av väsentlig betydelse.”

Om homosexuella står i förra partiprogrammet: ”Förhärligandet av den homosexuella livsstilen inom t.ex. massmedia skapar osunda referensramar för unga människor som håller på att bygga upp sin vuxna identitet” och att registrerat partnerskap inte ska beviljas, arvsregler som gäller heterosexuella ska inte gälla homosexuella och adoptioner ska inte tillåtas.

I det senare principprogrammet står att endast heterosexuella par ska få adoptera, och då helst barn från ”sitt eget land”. Partiet motsätter sig också lesbisk inseminationsrätt.

I flera sammanhang har SD framställt varje ny rättighet för homosexuella som en förlust för heterosexuella svenskar. Att homosexuella sedan januari 2003 inkluderas i lagen om hets mot folkgrupp ses som en oacceptabel inskränkning i yttrandefriheten. Syftet med lagen, anser SD, är att undergräva kärnfamiljen och den svenska kulturens traditionella värden.

Att man avslutar med att säga att partiet inte motsätter sig eller nedvärderar dessa gruppers levnadsval eller läggning, blir ett ganska meningslöst ”men”. (delar av detta är klippt från en rapport från RFSL).

Höger hit och höger dit

Dilsa Demirbag Sten försöker i Expressen tvätta bort ordet höger från högerextrem genom att skjuta över skulden på arbetarklassen. Hon försöker koppla ihop Sverigedemokraternas längtan efter ett ”försvunnet svenskt folkhem” med vänsterns dito.

Även om hon har rätt i att det finns rasism och kvinnoförtryck i arbetarklassen är logiken bristfällig. Högern har haft mycket mer gemensamt med tidigare högerextrema grupper än vänstern. Men mer viktigt, idag är det alliansen och då främst Folkpartiet och Kristdemokraterna som har mest gemensamt med Sverigedemokraterna: hatet gentemot invandrare och homosexuella, kravretoriken mot missbrukare och brottslingar och fokus på brottoffer, motståndet mot feminism och vurmen för kärnfamiljen, företagsvänlighet och skattesänkningar.