Åsa Linderborg skrev igår på Aftonbladet Kultur om Sverigedemokraterna med anledning av Pontus Mattssons nya bok om desamma. Linderborg går utanför SD och ser Socialdemokraternas avradikalisering som en av orsakerna till SD:s framgångar. Jag håller med om att svaren till SD:s framgångar måste sökas utanför SD själva, men utöver sossarnas avradikalisering glömmer Linderborg att sossarna retoriskt bär en stor del av ansvaret. Tillsammans med de andra etablerade riksdagspartierna deklarerar de på officiell nivå avståndstagande från rasism samtidigt som ”invandrare” ständigt omtalas som hot mot välfärd och kultur. För den som vill läsa en gedigen analys av detta kan titta här.
Detta är samtidigt ett europeiskt fenomen. Av den utvecklingen borde vi bli än mer vaksamma eftersom de öppet uttalade rasisternas intåg i de parlamentariska församlingarna i dessa länder grundlades på ett liknande sätt. Läs t.ex. Teun van Dijk & Ruth Wodaks analys “Racism at the top: parliamentary discourses on ethnic issues in six European states” (2000) och Carlo Ruzzas “Frame Analysis, Migration Policy and the Discourse of Right Wing and Xenophobic Parties in Europe” (2005).
Det är således alltför enkelt att bara skylla på högerpopulisterna själva, även om det är bekvämt, titta t.ex. på LO:s upptagenhet med att bemöta SD istället för att (be)möta sig själva.
I närheten av Bonn 1925
2 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar