I boken "Limits to growth", som kom ut redan för 35 år sedan, kom man fram till att vi går in i väggen på de flesta plan: ekologiskt, humanitärt, socialt. You name, we will hit it. Det finns helt enkelt inte mark, vatten, mat eller andra råvaror att föda vår konstanta tillväxt. Och då inkluderades ändå inte klimathotet i LTGs analys. Vi växer helt enkelt ifrån vår jords kapacitet och använder redan 1.3 jordklot per år. Det krävs ingen svårförståelig akademisk analys för att inse detta; det borde vara uppenbart för alla som stannar upp och tänker efter. Och ändå. Du läser det ingenstans.
Nu är det självklart ett helvete för alla som varslas och sägs upp. Som måste lämna sina hem. Alla sociala effekter av en krympande samhällsekonomi är horribla. Men man måste kunna prata om tillväxtdoktrinens gigantiska baksida utan att beskyllas för att vara en flinande och självgod globaliseringsmotståndare som hatar all utveckling. För det är två parallella diskussioner. Att inse svagheten med en konstant tillväxt är inte en politisk insikt, det är att våga ta ett steg tillbaka och se konsekvenserna.
Men det finns ljusglimtar. I helgen var det möte i Midsommarkransen där den svenska grenen av Transition Town rörelsen skapades: Transition Sweden, eller Ställ om som det också kallas. Ett nätverk av människor som gått ihop för att försöka skapa ett mer hållbart och lokalt baserat samhälle. Ett samhälle som inte är beroende av fossila bränslen och som har en motståndskraft mot exempelvis svängningar i världsekonomin just pga att dess hållbarhet bygger på en lokal icke-miljöförstörande bas. Helt enkelt ett samhälle som vågar att skapa något utanför den heliga tillväxtdoktrinen. För att det är det enda hållbara i längden. Och för att det verkar så mycket härligare.
3 kommentarer:
Självklart är negativ tillväxt möjlig och till och med hyfsat vanlig. Negativ tillväxt brukar förknippas med förhöjd arbetslöshet och i extrema fall massdöd, som i många östeuropeiska länder efter murens fall.
En som är uppriktig om detta är ekoradikalen Pentti Linkola som brukar applådera sådant. Ju fler dödsfall desto bättre...
Ett alternativ till dylika tankar finner man i Stern-rapporten, särskilt avsnitt III. Klimatförändringarna hotar tillväxten - att bekämpa klimatförändringarna är ett sätt att trygga tillväxten.
Det är dessvärre så att när negativ tillväxt (idiotbegrepp egentligen, borde kallas krympning eller nåt sånt) inträffar i vårt samhälle är det inte det obehövliga som minskar för dem som har råd att avstå, utan det mest nödvändiga för dem som behöver det mest.
Och ändå är det rätt som Radar säger, att ständig tillväxt är naturvetenskapligt omöjlig, och att vi ligger farligt nära gränsen.
Den teoretiska lösningen är förstås att vi som ligger mest i farozonen organiserar oss för att skjuta omställningens bördor på dem som har råd att bära dem. Svårt, men vad är alternativet?
Är det inte så att negativ tillväxt är omöjlig att kombinera med fraction reserv banking och pengar skapade ur ingenting? En kortare tid kanske, men inte flera år. Om ekonomin krymper ( mindre antal lån) så måste centralbanken tillföra banksystemet den mängd pengar som motsvarar räntan på alla lån och då uppstår först inflation och till senare hyperinflation efterhand som lånen amorteras. Se på Zimbabwe.
/Med fötterna på Jorden
Skicka en kommentar