Bara för att det kallas bok betyder inte per automatik att det är seriöst. Ibland är det precis tvärtom: lansera det som en bok, inbunden med vackert utsmyckad utsida (gärna förbluffande likt en vetenskaplig rapport), så kan vi dölja att det endast är ett ideologiskt färgat debattinlägg. Inget fel i det, de behövs absolut, men då krävs det av journalister som refererar till dessa partsinlagor att detta framkommer eller att de bemöts med den andra sidan av debatten. För när Hanne Kjöller idag refererar till ännu en propagandapamflett från Timbro och sväljer hela budskapet utan att reflektera, då blir det mest oseriöst. Lite som att inte ifrågasätta en pamflett utgiven av politbyrån under Sovjettiden. Boken heter "Gör ingen skada - biståndets hippokratiska ed" och är skriven av Fredrik Segerfeldt. Slutsatsen är, föga förvånande, att bistånd inte alls hjälper. Tvärtom faktiskt. Vi sponsrar diktaturer, gerillakrigare och annat demokratihatande pack med våra surt förvärvade skattepengar (som svenska staten inte skulle tagit från början!). Som sagt, det budskapet är liksom givet på förhand och inget fel i det: budskapets natur har säkert både uppsidor och nersidor. Det absurda är att en ledarskribent på DN väljer att bara titta åt ett håll. Det håll som passar bäst. Dessutom gör Hanne Kjöller ännu en av sina förbluffande analyser:
"För den som inte vill gå lika systematiskt till väga brukar det räcka med att titta på verkligheten: på vilka länder som lyft sig ur fattigdom och om dessa är detsamma som under decennier mottagit miljarder i bistånd. Och nej, så är det ju inte."
Nej så är det ju inte. Och vad är slutsatsen av det Hanne Kjöller? Att vi skall sluta med bistånd helt? Att bistånd skulle vara den enda variablen som påverkar ett lands utveckling? Man får verkligen hoppas att Kjöllers analys inte stannar där. Fast det ser ju så ut.
13 kommentarer:
När jag läste artikeln tänkte jag att nu kommer ett antal vänsterdebattörer gå i taket. Ingen av dem kommer att gå in på sakargument eller peka på studier med andra resultat. De kommer enbart gå på avsändaren och konstatera att ståndpunkten är politiskt inkorrekt och därefter skåpa ut slutsatserna. Du bekräftade snabbt mina fördomar.
En anledning kan vara att bistånd ofta kommer med en lista på krav att privatisera offentliga institutioner, av reglera marknader etc, saker som ofta leder till ännu värre fattigdom.
Det är nu rätt välettablerat att IMF (Internationella valutafonden) och världsbanken har haft extremt negativ påverkan på fattigdom, mycket pga av den ekonomiska pollitik som IMF påtvingar länder.
Det är väl så att bistånd bara är palliativ vård. Och sånt är bra det också, om man vet att det är palliativ vård det är fråga om.
Verklig utveckling uppstår först när ett land har makt och rätt att industrialisera och satsa på det mest avancerade, för det är där pengarna ligger.
Att tvinga ett land att satsa uteslutande på sina "komparativa fördelar" är att döma ett land till fattigdom, om de komparativa fördelarna ligger i råvaror och jordbruksprodukter.
Hetlarsson:Nu var det Kjöllers oseriösa analys som var ämnet för inlägget, inte om Segerfeldt hade rätt eller fel (han har nog både och, enligt mig). Men jag har inget emot att leva upp till dina fördomar (jag kastar dock inte sten, har inte Stalin på väggen hemma och bär inte ALLTID palestinasjal). Kanske var inlägget något förutsägbart, det kan jag hålla med om. Men kanske har ovanligt förutsägbara analyser av ovanligt förutsägbara rapporter den effekten.
"Och vad är slutsatsen av det Hanne Kjöller? Att vi skall sluta med bistånd helt? Att bistånd skulle vara den enda variablen som påverkar ett lands utveckling?".
Den hippokratiska edens första punkt är: "GÖR INTE SKADA".
Om biståndet (alltså inte katastrofbiståndet) bevisas göra mer skada än nytta ska man definitivt sluta med detta helt.
Om man inte slutar med det helt så betyder det ju att man bortser från att man gör skada. Är det humanistiskt?
Stefan Fölster, Svenskt Näringsliv, hade samma synpunkter som Hanne (på samma bok) i en krönika i ÖstgötaCorrespondenten för ett tag sedan. I dag fick han svar av Anders Nordström, generaldirektör på SIDA. Det övertygade inte mig om att kritiken var fel. En aspekt som Hanne missade är det tryck på ökat bistånd och dålig uppföljning som utövas av den armé av mycket välbetalda biståndsarbetare som lever gott på bistånd oavsett resultat. Bistånd är nödvändigt för utvecklingsländerna men det skall vara rätt bistånd - Percy Barnevik är ett gott exempel på hur den som själv är entreprenör förstår vad bra bistånd innebär.
Problemet är att vi knappt ger några pengar privat till välgörenhet eller bistånd, sänker vi skatterna tvingas vi också betala grundläggande saker som skola och mat till fattiga via det vi donerar privat. 25% av medlen i den berömda Bill och Melinda Gates Foundation går till program i USA. Staterna är de stora spelarna, just SIDA får dock bara hälften av det staten ger. De är ändå en större biståndsorganisation än Gates foundation och de inriktar sig just på bistånd. Privat skulle vi aldrig ge i närheten lika mycket pengar. Rika ger i huvudsak pengar till sig själv. Och svenska biståndorganisationer får i princip inga pengar alls i insamlingar. Med några undantag. Vi ger dock mest i världen.
I övrigt är det ju diktaturerna som fått miljarder i bistånd som lyft sig ur fattigdom och under sent 80-tal och första halvan av 90-talet blev demokratier.
Utan det skulle de levt i misär och varit tvungna att låna stora summor från utlandet. Ekonomin skulle ha påverkats negativt och utvecklingen skulle gått mycket saktare. De fick också rabatterade lån.
Artikeln måste vara den löjligaste och mest vinklade argumentativa (om man kan kalla det så) text jag någonsin läst. Hon presenterar Segerstedts bok som om det vore profetord utan att vare sig argumentera för eller emot på ett objektivt och sakligt sätt. Det enda riktiga argument hon kommer med är att "hon själv sett det hända i Kampala där ugandiska läkare gjort si och så" - MEN argumentet brister ju så förfärligt i hela sin existens. Det är hämtat ur en personlig erfarenhet vilken skett i en speciell kontext och det går INTE att generalisera till utvecklingsländer i allmänhet. Att Hanne Kjöller är så subjektiv och ensidig att hon inte ser detta gör artikeln så barnslig och trivial att det verkar vara skrivet av en oerfaren gymnasieelev vilken just lärt sig argumentera för eller emot hypoteser av olika slag.
Som Asienkännare, och verksam i sydostasien inom bistånd sedan flera år, gör Hanne Kjöller och många andra ett stort misstag när de menar att länder som lyft sig ur fattigdom klarat sig utan miljarder i bistånd.
Detta är helt fel om man betrkatar syd och sydostasien, med några stora rätt så naturliga undantag, och det är Kina och Indien där biståndet varit en skvätt i ett stort hav.
Länder som Thailand, Korea, Taiwan och även Japan mottog enorma summor under flera decennier efter andra världskriget av främst USA för att stoppa spridningen av kommunismen. De gav stöd inom alla sektorer och drev igenom radikala refomer som utjämnade klyftor.
Under sent 50- och 60-tal förändrades inställningen till dessa reformer, de betraktades som "kommunistiska"(!) och stödet blev mer militärt och politiskt orienterat. Då fick man Vietnam på halsen.
Slutligen, både Hong Kong och Singapore nämns ibland också, men då får man betänka att de är stadsstater med gynnsamma lägen. Speciellt Singapore har också haft en väldigt hårt statligt styrd finansiell sektor, en politik som de flesta nyliberaler skulle avskytt om man presenterat den i Väst.
Sedan har också båda dessa stadsstater dragit in pengar i en väldigt grå legal gråzon: smuggling och penningtvätt har varit en viktig grund för de bådas välstånd.
Om Fredriks artikel kan man bara säga att det är den vanliga Timbrosmörjan. Han menar inledningsvis att vetenskapen inte har belägg för att bistånd funkar. Men exemplet i Asien visar faktiskt på motsatsen, men också att biståndet ensamt inte kan skapa strukturella förändringar som ger utveckling.
Hans andra problem är att hans egna slutsatser ännu mindre kan verifieras vetenskapligt. Det hela är byggt på väldigt lös grund.
Hanne Kjöller, asienkännare? My ass. Det räcker tydligen med att åka till Asien och jobba ett par år för att bli benämnd som asienkännare. Någon egentlig kunskap behövs synbarligen inte.
Sorry, syftningsfel... Hanne Kjöller är inte Asienkännare. Hon saknar elementär kunskaper på området.
Det är jag Anonym ovan som är AK.
Jag har både arbetat länge i Asien i flera länder och har akademiska studier bakom mig på området.
Min poäng är att många inte fattar att många NIC i exempelvis Asien faktiskt har tagit emot massor av bistånd.
De har inte heller varit några nyliberala fria ekonomier utan varit starkt statligt reglerade. Dock har de också haft fokus på export - "one way free trade".
Asien har inte heller varit lika hårt påverkade av kolonialtiden som i Afrika som fick sitt kulturarv sönderslaget och där infödda förnekades mera kvalificerad utbildning och möjligheter, samtidigt som Asiens länder haft tusenårigt kulturarv.
Och trots att jag har ytterst svårt för kommunism menar jag att de radikala kommunistiska revolutionerna faktiskt jämnat vägen för en stark ekonomisk utveckling i Vietnam och Kina eftersom de också byggde upp en infrastruktur inom utbildning och hälsa och bröt sönder gamla maktstrukturer.
Det är provocerande och lite obehagligt för oss med starka demokratiska och participatoriska ideal att se detta, men visar också att den nyliberala argumentationen inom bistånd och ekonomisk teori är byggd på ytterst lösa grunder.
Nej, man kan nog inte underskatta Kjöllers expertis på biståndsområdet. Innan hon skrev artikeln var hon på bokens lansering och ställde två frågor.
Först undrar hon varför Fredrik bara tittat på det statliga biståndet och inte det icke-statliga biståndet som hon beskriver så här:
"..och i det föreställer jag mig sånt som tex kyrkorna organiserar och även det här med Bono eh... med när han skippade havre till Etiopien eller vad det var."Jag vet inte exakt när Bono skippade havre till Etiopien, kanske syftar hon på Live Aid eller nåt för 25 år sedan, men det är ju en cool sammanfattning på allt bistånd som inte är bilaterlat.
Jävla Bono :-)
Skicka en kommentar