Biståndsanalys

Bara för att det kallas bok betyder inte per automatik att det är seriöst. Ibland är det precis tvärtom: lansera det som en bok, inbunden med vackert utsmyckad utsida (gärna förbluffande likt en vetenskaplig rapport), så kan vi dölja att det endast är ett ideologiskt färgat debattinlägg. Inget fel i det, de behövs absolut, men då krävs det av journalister som refererar till dessa partsinlagor att detta framkommer eller att de bemöts med den andra sidan av debatten. För när Hanne Kjöller idag refererar till ännu en propagandapamflett från Timbro och sväljer hela budskapet utan att reflektera, då blir det mest oseriöst. Lite som att inte ifrågasätta en pamflett utgiven av politbyrån under Sovjettiden. Boken heter "Gör ingen skada - biståndets hippokratiska ed" och är skriven av Fredrik Segerfeldt. Slutsatsen är, föga förvånande, att bistånd inte alls hjälper. Tvärtom faktiskt. Vi sponsrar diktaturer, gerillakrigare och annat demokratihatande pack med våra surt förvärvade skattepengar (som svenska staten inte skulle tagit från början!). Som sagt, det budskapet är liksom givet på förhand och inget fel i det: budskapets natur har säkert både uppsidor och nersidor. Det absurda är att en ledarskribent på DN väljer att bara titta åt ett håll. Det håll som passar bäst. Dessutom gör Hanne Kjöller ännu en av sina förbluffande analyser:

"För den som inte vill gå lika systematiskt till väga brukar det räcka med att titta på verkligheten: på vilka länder som lyft sig ur fattigdom och om dessa är detsamma som under decennier mottagit miljarder i bistånd. Och nej, så är det ju inte."

Nej så är det ju inte. Och vad är slutsatsen av det Hanne Kjöller? Att vi skall sluta med bistånd helt? Att bistånd skulle vara den enda variablen som påverkar ett lands utveckling? Man får verkligen hoppas att Kjöllers analys inte stannar där. Fast det ser ju så ut.

FAO trotsar Carlsson

På DN debatt presenterade biståndsminister Gunilla Carlsson i måndags resultatet av deras granskning av några av de multilaterala utvecklingsorganisationer som Sverige ger bistånd till.

”Vi omprövar bidragen till trotsiga biståndsorgan”

”Detta gäller exempelvis FN:s äldsta fackorgan, livsmedels- och jordbruksorganisationen FAO, som har en central uppgift för att trygga den globala livsmedelsförsörjningen men som över tiden visat tecken på att vara alltför toppstyrd och ineffektiv”.

Mötet som hölls nyligen mellan FAOs generaldirektör Jacques Dioufs och en delegation jordlösa kvinnor i Brasilien ger en hint om vad det är Gunilla Carlsson egentligen tycker är så jobbigt med FAO.

923 miljoner...

Det är många som undrar var alla miljarder kommer ifrån. I dagens Metro frågar sig Göran Greider om regeringarna som nu pumpar in miljarder för att rädda bankerna vore beredda att gå lika långt för att utplåna den enorma arbetslösheten i Europa? Eller massfattigdomen i världen? Eller klimatkrisen? På Aftonbladets debattsida undrar Lena Klevenås och Fransisco Contreras så här på Världshungerdagen när världens regeringar ska satsa miljarder på att bekämpa hungern.

Färska siffror från FNs livsmedelsorgan FAO visar att 923 miljoner människor nu lider av kronisk hunger. En ökning med andra ord. 30 miljarder dollar per år behövs enligt FAOs generaldirektör Jacques Diouf för att förhindra framtida konflikter om mat och garantera allas rätt till mat. Sveriges regering har anslagit 100 miljoner kronor extra för att biståndet ska kunna möta livsmedelskrisen. Det är ju bra, pengarna behövs. Men hungern i världen kommer knappast att kunna bekämpas med hjälp av enbart bistånd.

Som diskuterats i tidigare inlägg här och här får vi i väst ju tillbaka betydligt mer av Syd än vad vi ger i form av avbetalningar på illegitima skulder och det som våra företag kammar hem i vinster. Våra företag gör sig ju också direkt skyldiga till kränkningar av mänskliga rättigheter som rätten till mat och vatten genom deras verksamheter. Allt ifrån Stora Ensos eukalyptusodlingar i Brasilien till Skanskas delaktighet i oljeutvinning i Ecuador. Hur mycket kostar det företagen att avstå från dessa brott som försätter människor i en situation av hunger helt i onödan?

Biståndshetsen

Ajdå. Förutom att myndigheten SIDAs huvudsakliga uppgift är att ge bort våra skattepengar till främmande folk och kulturer som i sin tur bara krigar och slåss och korrumperar ännu mer än de gjorde innan så visar det sig nu att DN lyckats komma fram till att de faktiskt också representerar alldeles för mycket. Man har t.o.m. gjort det till dagens första-nyhet. Man lyckades även få vår kära biståndsminister Gunilla Carlsson att ondgöra sig (kanske inte är så svårt förresten, hon har aldrig uttalat sig positivt om sitt egna ansvarsområde).

Frågan är om trion DN/SvD/Timbro faktiskt kan skapa ett såpass starkt opinionsdrev att man till slut lägger ner SIDA och i förlängningen skär ner på biståndet. Med följande är detta inte en omöjlighet: en biståndsminister som visar alla tecken på att förakta modern biståndsverksamhet (i senaste DN debatt inlägget menade hon att marknaden skall hjälpa syd ur fattigdom) i kombination med ett liberalt mediadrev som gör allt för smutskasta myndigheten. Samtidigt som ingen talar om vad vi borde göra istället och diskuterar kreativa lösningar på biståndspolitiken på 2000-talet. Och att döma av de första blogginläggen på DNs artikel är det inte svårt att få med svenska folket på drevet heller. Tyvärr.

Sveriges koloniala krig

Så var Sidas generaldirektör Anders Nordström till slut tvungen att i DN besvara den senaste kritiken mot Sveriges bistånd som uppkom i samband med släppet av Bengt Nilssons Timbo-sponsrade bok "Sveriges afrikanska krig". Kritiken går kortfattat ut på att vi i nord sponsrar krig med vårt bistånd, antingen direkt till makteliten eller indirekt genom att de pengar vi lägger på vägbyggen eller dammsystem frigör kapital som i sin tur kan användas till krig och korruption eller annan opålitlig verksamhet som vi i nord har fått för oss att vildarna i syd håller på med. Självklart skall en biståndsverksamhet kontinuerligt anpassas till verkligheten, exempelvis behövs en stark anknytning till klimathotet. Men det antyds något skrämmande i den senaste kritiken. För vad är det kritikerna vill att vi skall göra med biståndet? Kritiken är obehagligt icke-konstruktiv och fruktlös. Det levereras inga alternativ. Så någonstans i bakgrunden uppenbarar sig det enda logiska alternativet: kanske skall vi dra ner på det, det hjälper ju ändå inte.

Vi hamnar ofrånkomligen i en gammal unken kolonialdebatt. Vi är tillbaks där vi började. Västvärlden kan uttrycka sitt dåliga samvete med: vi försökte iallafall hjälpa stackarna, men de klarar ju inte av att ta hand om vår hjälp, så frågan är om det är värt det. För det första är det en väldigt liten del av biståndet som kan anknytas till korruption. Enligt Anders Sundström under en promille av projekten. Ändå skall dessa fall lyftas fram och debatteras på ledarsidor och på Timbromöten. Men framförallt har debatten blivit en icke-debatt (ungefär som att diskutera det våld som inte inträffade på ESF). Vad vi verkligen borde diskutera är ju varför vi ger så lite och hur de degenererande strukturerna mellan nord/syd kan förändras. Speciellt som vi får flera gånger tillbaks vad vi ger, vilket den gamle liberalen Bengt Westerberg vågar gå ut och säga (och Marcus Lundgren diskuterar i tidigare inlägg). Väst/nord har ett kolonialarv som vi aldrig konfronterat och den senaste kritiken luktar misstänk likt något som sipprat ur denna ständigt jäsande arvsbördan.

Så, kan vi inte börja debattera vad det verkligen handlar om: att vår exploateringssyn på folket i syd är förnedrande och rasistisk. Istället för att förnedra dem ännu mer genom att antyda att de inte är kapabla att ta hand om vår hjälp (som ändå är alldeles för liten). Speciellt som de faktiskt sponsrar vår välfärd.

Uppdatering: Idag får biståndsminster Gunilla Carlsson utrymme på DN debatt att beskriva alliansens nya biståndspolitik. En spretig text där ordet demokrati nämns ca 100 gånger. Men slutsatsen verkar vara att regeringen skall satsa på demokratifrämjande insatser, och definitionen av demokrati levereras i slutet av texten:

"Det nya svenska biståndet utgår från liberala värderingar och sätter den enskilda människans frihet i centrum. Vi står upp för en syn på utveckling som ser att marknadsekonomin är det enda ekonomiska system som kan lyfta människor ur fattigdom. Och som ser att det bara finns ett styrelsesätt som är värdigt fria människor - demokratin"

Regeringen väljer att politisera biståndet, det är tydligen det enda nya. Om folk i syd hade haft tillgång till DN debatt idag så hade de blivit väldigt väldigt dystra av budskapet.