Biståndsanalys

Bara för att det kallas bok betyder inte per automatik att det är seriöst. Ibland är det precis tvärtom: lansera det som en bok, inbunden med vackert utsmyckad utsida (gärna förbluffande likt en vetenskaplig rapport), så kan vi dölja att det endast är ett ideologiskt färgat debattinlägg. Inget fel i det, de behövs absolut, men då krävs det av journalister som refererar till dessa partsinlagor att detta framkommer eller att de bemöts med den andra sidan av debatten. För när Hanne Kjöller idag refererar till ännu en propagandapamflett från Timbro och sväljer hela budskapet utan att reflektera, då blir det mest oseriöst. Lite som att inte ifrågasätta en pamflett utgiven av politbyrån under Sovjettiden. Boken heter "Gör ingen skada - biståndets hippokratiska ed" och är skriven av Fredrik Segerfeldt. Slutsatsen är, föga förvånande, att bistånd inte alls hjälper. Tvärtom faktiskt. Vi sponsrar diktaturer, gerillakrigare och annat demokratihatande pack med våra surt förvärvade skattepengar (som svenska staten inte skulle tagit från början!). Som sagt, det budskapet är liksom givet på förhand och inget fel i det: budskapets natur har säkert både uppsidor och nersidor. Det absurda är att en ledarskribent på DN väljer att bara titta åt ett håll. Det håll som passar bäst. Dessutom gör Hanne Kjöller ännu en av sina förbluffande analyser:

"För den som inte vill gå lika systematiskt till väga brukar det räcka med att titta på verkligheten: på vilka länder som lyft sig ur fattigdom och om dessa är detsamma som under decennier mottagit miljarder i bistånd. Och nej, så är det ju inte."

Nej så är det ju inte. Och vad är slutsatsen av det Hanne Kjöller? Att vi skall sluta med bistånd helt? Att bistånd skulle vara den enda variablen som påverkar ett lands utveckling? Man får verkligen hoppas att Kjöllers analys inte stannar där. Fast det ser ju så ut.

Att välja onyttig mat

Undra om Hanne Kjöller (tidigare inlägg här och här) nu skall sålla sig till Jan Björklunds växande skara av opionionsbildare och politiker som vägrar lyssna på forskningsresultat? Eller kanske bara välja att inte kommentera. Det är i vilket fall en sorglig årsrapport som Cancerfonden publicerar och som dagens DN debatt bygger på. Det finns samtidigt en rungande majoritet i Sverige som stödjer ett införande av styrmedel för att fasa ut all skitmat. Kan vi inte sluta att tjata om den patetiska konsumentmakten nu? Detta är en klassfråga och ett stort antal människor dör. Det borde vara orsak nog.

Konsumentmakt?

Det förblindande konsumentmaktsargumentet. Upprört uppmanar Hanne Kjöller svenska folket att inte bara välja, utan också att välja bort viss mat efter att ha insett hur avskyvärd den industriella matindustrin är efter att hon läst Mats-Eric Nilssons bok "Äkta vara".

Konsumentmakt. Detta sista försvar för valfriheten. Om vi bara väljer att inte köpa denna transfetts- och glykos-uppblåsta låtsasmat så kommer det snart bara finnas bra och näringsrik mat i våra butiker. Eller? Missar man inte att det var valfriheten och slapp lagstiftning (för inget får ju störa marknaden) som skapade dessa industriella "mat"-produktsmissfoster? Missar man inte att människan är en del av sin sociala kontext som skapas av en rad olika faktorer: klass, arbetsförmåga, geografi, demografi, ålder, utbildning etc och att detta inverkar på den individuella valfriheten? Den dubbelarbetande singelmamman i en förort har helt enkelt varken tid, pengar eller ork att kunna välja bort skitmaten. Det är förmodligen t.o.m. så att den tvärtom är en del av hennes basföda. För systemet tvingar henne. Inte för att hon väljer.

Så istället för detta patetiska prat om konsumentmakt: lagstifta bort skitmaten. Politiker kan faktiskt styra så medborgarna slipper äta transfetter och konserveringsmedel. Om det relativt höjer matpriserna, så ta bort momsen på frukt och grönt. Detta är enkla styrmedel. Sånt som politiker brukade använda sig av. Fram tills valfrihet och konsumentmakt blev mantrat.