Konsumentmakt?

Det förblindande konsumentmaktsargumentet. Upprört uppmanar Hanne Kjöller svenska folket att inte bara välja, utan också att välja bort viss mat efter att ha insett hur avskyvärd den industriella matindustrin är efter att hon läst Mats-Eric Nilssons bok "Äkta vara".

Konsumentmakt. Detta sista försvar för valfriheten. Om vi bara väljer att inte köpa denna transfetts- och glykos-uppblåsta låtsasmat så kommer det snart bara finnas bra och näringsrik mat i våra butiker. Eller? Missar man inte att det var valfriheten och slapp lagstiftning (för inget får ju störa marknaden) som skapade dessa industriella "mat"-produktsmissfoster? Missar man inte att människan är en del av sin sociala kontext som skapas av en rad olika faktorer: klass, arbetsförmåga, geografi, demografi, ålder, utbildning etc och att detta inverkar på den individuella valfriheten? Den dubbelarbetande singelmamman i en förort har helt enkelt varken tid, pengar eller ork att kunna välja bort skitmaten. Det är förmodligen t.o.m. så att den tvärtom är en del av hennes basföda. För systemet tvingar henne. Inte för att hon väljer.

Så istället för detta patetiska prat om konsumentmakt: lagstifta bort skitmaten. Politiker kan faktiskt styra så medborgarna slipper äta transfetter och konserveringsmedel. Om det relativt höjer matpriserna, så ta bort momsen på frukt och grönt. Detta är enkla styrmedel. Sånt som politiker brukade använda sig av. Fram tills valfrihet och konsumentmakt blev mantrat.