Frihetens pris

Göran Rosenberg filosoferar i sin kolumn runt liberalismens kärnproblem. Personen vs det kollektiva. Individen vs samhället. En ekvation som kan kan te sig frustrerande, om inte omöjlig. Frihetens dilemma har många nyanser, men den politiska nyansen är förmodligen mest uppenbar i dessa tider. Det blir helt enkelt väldigt svårt att föreställa sig en långsiktig och hållbar samhällskonstruktion utan tillit och förtroende till kollektiva strukturer. Rosenberg skriver:

"Vi har behov som individer och vi har behov som samhällsvarelser och det är inte nödvändigtvis samma sak.

Det där med beroendet är inte en självklarhet. Vem vill vara beroende när man kan vara fri? Särskilt i en tid som dominerats av idén att våra behov som samhällsvarelser (i den mån vi är samhällsvarelser) bäst kan tillgodoses när vi tillgodoser våra behov som individer. En tid när samhället (i den mån det finns) sköter sig bäst när individen sköter sig själv. En tid när långsiktiga samhällsförpliktelser blivit beroende av kortsiktiga marknadskalkyler.

Det är en tid som därmed gravt underskattat vårt behov av samhälle, liksom vad som krävs för att bygga och upprätthålla det."

Rosenberg ifrågasätter försiktigt om vi är samhällsvarelser. Kanske beror det på att kolumnen publiceras i DN där det kan vara känsligt att erkänna sitt beroende av det kollektiva. För samhällsvarelser är vi per definition. Vi lever ändå i ett samhälle.