Priset för en uppriktig politik

Tydligen haltar samarbetsplanerna fortfarande efter några dagars samtal mellan oppositionspartierna. Orsaken är att v står på sig angående de ekonomiska ramarna för samarbetet. Då återstår egentligen bara frågan om ett samarbete överhuvudtaget är något eftersträvansvärt. För om ett samarbete innebär att partierna skall kompromissa bort sin idébas, då är det svårt att se någon uppsida.

Det är en uppfriskande fläkt av politiskt mod och ideologisk uppriktighet från v att i detta läget inte bli för sugna på makten (som just nu verkar vara mps problem), utan istället välja att sända signaler till väljarna att detta är det unikt vänsterinriktade alternativet. Speciellt efter årtionden av politiskt hårklyveri och likriktad partipolitik från i stort sett alla partilinjer där man glidit mot den nyliberala mittfåran med rättfärdigandet: Det finns inget alternativ.

Priset för uppriktigheten är uppenbart: oppositionen ser splittrad ut. Men låt den isåfall se splittrad ut. Hellre en ärlig och utbenad ideologisk partipolitik än en mindre trovärdig allianskopia från vänstersidan. Mångfald och alternativa lösningar borde vara eftersträvansvärt i dessa tider av liberalt flaxande och reflekterar förmodligen väljarbasen bättre än blockpolitik i vilket fall. Vad som händer efter valet är en annan sak, det är inte det som nu diskuteras. Ge väljarna en chans att välja av utkristalliserade alternativ och diskutera sen hur makten skall delas, om så blir fallet. Om ärlighet kostar, so be it.