Idag vill DNs ledare räta ut ett och annat frågetecken. Man verkar anse att debatten antagit fel proportioner eller börjat handla om fel och ovidkommande saker. Debatten ifråga är diskussionerna runt Halal-tv som kokat i media och bloggar de senaste veckorna.
DN väljer att anamma den styvmoderliga tonen för att visa att nu sätter man definitivt ner foten; den här debatten har spårat ur. Nu skall det berättas hur man beter sig när man befinner sig i Sverige, November, 2008. Och det är inte de luddiga formuleringarna man använder, deras tid är förbi. I Sverige beter man sig helt enkelt civiliserat, med andra ord svenskt:
"Att ta i hand, säga hej och titta den mötande människan i ögonen är ett sätt att etablera kontakt. Att vägra ta emot en utsträckt hand är att skapa distans. Att i Sverige vägra hälsa enligt majoritetssamhällets normer är således något som diskvalificerar människor från yrken där kontakt och förtroende är en förutsättning för att kunna göra ett bra arbete, som exempelvis reporter eller läkare. Då får man välja ett annat yrke. Eller hitta någon som vill försörja en."
Man kan fråga sig om DN tycker det är ok för "icke-svenskar" (DN definierar inte närmare vilka som skall lära sig att bete sig enligt "majoritetssamhällets" regler, vilket i Sverige borde betyda att bete sig "svenskt", inte heller vad som anses som "svenskt") att städa, laga mat eller utföra annan s.k. pigtjänstgöring. Eller är det inte yrken där "kontakt och förtroende är en förutsättning för att kunna göra ett bra arbete"?
Badlands Hyena bloggar.
I närheten av Bonn 1925
3 år sedan
3 kommentarer:
Hamiltons reaktion är verkligen besynnerlig. Kvinnan hälsar på honom med vördnad och respekt (som jag förstår är handskakning inget problem mellan kvinnor, eftersom samma kvinna utan betänkligheter skakar hand med Mona Sahlin, men detta är i så fall inte speciellt märkvärdigt) och borde bemötas med samma respekt. Att tvinga henne att skaka hand är lika "svenskt" som att tvångskyssa någon är "franskt". Och att hävda något sådant som att "så gör vi i Sverige" är rent nonsens. På samma sätt som all levande kultur är stadd i ständig utveckling vidgas även kontaktbegreppet. Skulle kvinnan ha nigit, vilket var ytterst "svenskt" för bara decennier sedan, skulle nog herr Hamilton ha blivit besvärad. Jag vill innerst inne tro att han mest av allt blev överrumplad.
I artikeln i DN pekar man på hur onyanserad debatten i stor utsträckning är och hur viktigt det är att skilja på religionsfrihet och religiöst motiverade handlingar som står i konflikt med det omgivande samhället. Det kommunitära perspektivet kan kallas "Differentiering Inom Enheten" (DIE). Detta utgår från att alla samhällets medlemmar måste respektera och ansluta sig till de grundläggande värden, normer och institutioner som betraktas som tillhörande samhällets gemensamma ramverk. Alla grupper inom samhället är samtidigt fria att upprätthålla sina subkulturella yttringar så länge de inte kommer i konflikt med den gemensamma kärnan. DIE innebär i det här fallet konkret att man kan tillbe vilken Gud man vill och klä sig som religionen påbjuder (differentiering), men man kan inte välja bort en gest som i det gemensamma samhället signalerar grundläggande dygder som kontakt, respekt, öppenhet och tillmötesgående, framför allt inte som programledare i statlig TV (enhet).
Det är lite konstigt att påstå att man "måste" göra si eller så - vem bestämmer det, och utifrån vilka kriterier?
Å andra sidan får man verkligen skylla sig själv om man väljer att markera avståndstagande till det "normala". Man får finna sig i att bli behandlad snävt av dem som man har markerat avståndstagande till. Det går inte att kräva att den som man har markerat avståndstagande till inte ska svara med samma mynt. Det är naivt att tro att det går.
Detta oavsett om man uppträder som muslim, punkare eller nazist.
Själv jobbar jag på en blindorganisation. Här förekommer ibland diskussioner om "normalitet" - och den förhärskande meningen är den "realistiska" - den som inte vill lära sig att bete sig som seende människor gör får finna sig i att bli betraktad som konstig och inte tas på allvar. It's the way it is.
Skicka en kommentar