Sparka bort stegen

Det är uppvisning i den klassiska grenen man-får-ta-till-alla-medel-för-att-driva-sin-övertygelse. För man kan verkligen prata om att greppa efter halmstrån när DNs ledare måste referera till kandidat-uppsatser för att hitta bevis för sin idélinje. Men känns det inte lite väl desperat; avslöjar man inte det ensidiga i argumentationen? Dagens ämne handlar om frihandelsavtal för en rad länder i Afrika, både internt och gentemot länderna i nord. Ledarredaktionen har på något vis lyckats hitta en kandidatuppsats där man påvisar att frihandelsavtalen skulle ha "handelsalstrande effekter". Inget fel på c-uppsatser, men skulle man inte kunna hitta något med lite mer akademisk tyngd?

Varför inte t.e.x referera till den syd-koreanske ekonomen Ha-Joon Chang. En av världens tyngsta auktoriteter på utvecklingsekonomiska frågor och som jobbat som konsult åt Världsbanken, FN och en rad andra organisationer och dessutom hyllad av Nobelpristagaren och ex-Världsbanksekonomen Joseph Stiglitz. Ha-Joon Changs forskning visar nämligen något helt annat: att alla utvecklade länder initialt använde sig av protektionistiska metoder för att skydda sina unga och fragila inhemska industrier och att detta var själva förutsättningen för att kunna utvecklas. En poäng han drev i sin bok "Kicking away the ladder" och där Världsbanken, WTO och IMF får stark kritik och där han t.o.m. hävdar att dessa "sparka bort stegen"-åtgärder (där man tvingar utvecklingsländerna till att avreglera sina marknader, till privatiseringar och till att ta bort tullarna) är själva orsaken till att fattigdomen inte minskar (artikel i Prospect). Frågan är vad som är mest skrämmande: att DN inte känner till denna forskning eller att man vägrar att ta den till sig?