Förnuftiga val (med hjärtat)

Hanna Löfqvist tar i senaste numret av Flamman upp frågan om varför många väljare inte röstar på ett parti som de själva rent levnadsstandardmässigt skulle tjänat på. En problematik som högern förmodligen har analyserat mer djupgående och insett vikten av långt tidigare än vänstern. För visst är det en fascinerande frågeställning: varför röstar rationella människor för något som inte gynnar dem? Inte som personer, och inte heller som samhällsgrupp.

Här blir just ordet rationella det centrala för förklaringen: man röstar inte bara med förnuftet, utan också till stor del med känslorna. Ett rationellt budskap, inbakat i omfattande fakta och siffror, blir lätt tråkigt och livlöst. Däremot ett budskap som inger hopp, trygghet och framtid är lockande, även om det är baserat på halvlögner eller icke-rationella slutsatser. Bush-regimen spelade detta emotionella spel till perfektion med sin arsenal av spindoctors, även om falskspelet till slut punkterades (vilket alla falskspel gör, förr eller senare). Men även alliansregeringen är duktiga på att leverera vackert inpaketerade budskap med suspekt innehåll (på dagens DN Debatt: "Regeringen har stärkt den svenska modellen genom att återupprätta arbetslinjen."(!)). Att sälja fejkat ansvar, låtsastrygghet och uppspeedad tvångsretorik kan låta lockande när tiderna är krassa. Samtidigt som industrins globalisering, uppluckringen av arbetsrätten och sänkta skatter har pressat arbetarklassen mot väggen. Reaktionerna borde riktas mot den styrande klassen, inte tvärtom. Det är det uppenbart rationella.

Men visst kan man leverera budskap som är förankrade i verkligheten med känslor och hjärta. Och det måste vänstern jobba på. Fakta är bara halva vägen.