Råkade igår gå förbi LO-borgen där sd:s Jimmie Åkesson stod utanför och talade. Det var en isande och kall upplevelse, och inte bara pga det ruttna vädret. För det första kan man undra om valet av plats för gatutalet, men förmodligen vill de på ett krystat sätt markera samhörighet med arbetarrörelsen. Något lyckas de med; det kändes uppgivet och tragiskt att se Jimmie tala framför August Palm-statyn. Det "nya" Sverige, på ett obehagligt vis.
Men Jimmie var jättenöjd, även om åskådarantalet inte var mer än ca 15 personer. Alla var män mellan 20 och 30 och de flesta verkade känna varandra sedan förut. Alla var propert klädda, men med en avslappnad stil. Speciellt Jimmie själv. Han såg alldagligt uppklädd ut i sina moderna glasögon med utmärkande plastbågar. Men som sagt: Jimmie såg nöjd ut och han har väl sina orsaker till att vara det, speciellt igår när senaste opinionsmätningen visade att sd skulle fått 4.5% och således nått riksdagsnivå.
Men det var faktiskt inte det Jimmie i första hand pratade sig varm om. Det som verkligen fick igång Jimmie var att den politiska retoriken runt invandringen och invandrare hade utvecklats så positivt. För som Jimmie sa: nu pratar ju moderaterna snart som vi. Det är ingen större skillnad. Retoriken är anammad, nu gäller det bara att genomföra politiken i praktiken. Och där kommer Jimmie med sitt sd in i bilden om mindre än 2 år. Så nära är vi, att få ett rasistiskt parti i Sveriges riksdag. Och Jimmie tackar moderaterna, helt öppet framför LO-borgen. Samtidigt fortsätter etablissemanget att kratta manegen för sd med en totalt icke-konstruktiv men rabiat kritik av oppositionen. Kanske skulle det vara mer givande att samarbeta över gränserna? Inte konstigt att Jimmie ser så nöjd ut.
I närheten av Bonn 1925
2 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar