Stefan Jonsson har definitivt en poäng när han i
DN frågar sig varför det är tabu bland svenska ekonomijournalisterna att konstruktivt undersöka
orsaken till den pågående ekonomiska krisen. De svenska journalisterna koncentrerar sig istället uteslutande på de privatekonomiska konsekvenserna (kommer du ha råd att köpa lika många julklappar, vad händer med
bolåneräntan). Antagligen är orsakerna minerat område. Det är känsligt att prata om
strukturella orsakssamband, speciellt när man
unisont hyllat den nu kraschande
mainstreamideologin -
nyliberalismen.
Men man behöver inte vara marxist (om man nu skulle tycka det är känsligt) för att erkänna att åtminstone en del av Marx idéer har visat sig ha en hög förklaringsgrad. Man behöver inte vara revolutionär eller kommunist heller. Det enda man gör är att man pratar om orsakerna. Inget annat.
3 kommentarer:
Nyliberalismen som mainstreamideologi? Var då?
Francisco: Ungefär överallt. Globalt. De senaste 30 åren har nyliberalismens grundtankar präglat politiken till den grad att jag vågar kalla det mainstream. Thatcher och Reagan öppnade kranarna och sedan dess har privatiseringar och avregleringar styrt den politiska agendan, med litet eller splittrat motstånd.
Jag vet att den nyliberala ursäkten är att det fanns hinder i vägen, att protektionism och politikers egenintresse stoppade utvecklingen. Men det påverkar inte utfallet: nyliberalism som ideologiskt kompass har styrt politiken under flera decennier.
Om du menar att varje avreglering innebär "nyliberalism" oavsett hur ekonomin ser ut i stort så har du nog en poäng, men varför är det så? För att planekonomi och socialism är så förbannat misslyckade idéer att ingen vill prova dem igen (förutom Venezuela, Nordkorea, Kuba och Zimbabwe då). Dock, att gå från socialism till socialdemokrati innebär inte att man har en nyliberal kompass.
Skicka en kommentar