Tvångstolerans

Major Björklund lär ut svenskt liberalt beteende: i Sverige har vi sex och pratar om det med våra barn, utan att det skulle vara känsligt. Dessutom badar vi i simbassänger. Det är inte bara en frihet, eller ens bara en rättighet. Det är ett tvång: alla MÅSTE göra det. För i ett liberalt demokratiskt samhälle kan man inte alltid dalta med tolerans och samförstånd.

EU-valet och miljön

Om man som väljare bryr sig om klimatförändringarna, utfiskningen, avskogningen, halten av miljögifter/giftiga partiklar, den ekologiska mångfalden, djurhållningen och andra miljörelaterade frågor som påverkar jordklotets och människans fortlevnad och överlevnad så bör man ta del av Naturskyddsföreningens ambitiösa sammanställning av de olika EU parlamentskandidaternas inställning i frågorna. De olika partierna och deras kandidater spretar en del över lag förutom att man kan urskilja en gradering av hänsyn till miljön längs den ideologiska skiljelinjen med högre hänsyn ju längre vänsterut man kommer på skalan (förutom Miljöpartiet som inte tar avstamp i någon ideologi, men de får ju ändå väldigt bra betyg; de heter ju ändå Miljöpartiet). Det enda parti som verkligen sticker ut är Moderaterna. Miljö och klimat är, oavsett deras retorik, inget de prioriterar. Eller som Åsa Westlund (S) sammanfattar det i dagens debatt mellan ett urval av kandidaterna som anordnades i samband med Naturskyddsföreningens presskonferens:

"Det Fjellner (nr 3 på Ms lista, min anmärkning) säger är att vi skall vänta på att människor skall dö innan vi gör något"

DN1, DN2, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, AB

Somalia, Afghanistan och... Eritrea?

Ali Esbati frågar sig idag hur de svenska "liberalerna" skall relatera till de nya förslagen om raslagar som diskuteras i Israel. Antingen väljer man att beskriva dem som rasistiska, eller så hoppar man på tåget och föreslår samma sak i Sverige. Att döma av det unisona hyllandet av Sveriges senaste koloniala piratjaktsbyte och MUFs förslag om att förklara krig mot Eritrea så lutar det åt det senare. 

Konservativa reformer

I dagens ledare i DN kan man inledningsvis läsa, apropå Moderaternas antydan att skattesänkningarna skall fortsätta in i nästa mandatperiod (min fetstil):

"Moderaternas vallöfte 2010 kommer att vara sänkt skatt. Om, om, om pengarna räcker. Inget fel i det, men torftigt som vision"

Torftigt eller inte, sänkt skatt ÄR Moderaternas vision, den ideologiska basen i Moderaternas komplicerade partibygge. Att lämna basen vore väl lite väl populistiskt, även för ett konservativt parti som kallar sig det nya arbetarpartiet. Däremot kan man som väljare rättmätigt få fråga sig om det är klokt att sänka skatterna ännu mer samtidigt som de flesta av välfärdens funktioner vittrar sönder och samtidigt som Moderaterna säger sig värna om samma söndervittrande välfärd. Eller iallafall fråga sig om det ens är möjligt att kombinera denna välfärdshyllande retorik med en realpolitik som går ut på att alltid sänka skatterna. Det är nämligen, föga förvånande, en omöjlighet. Då är SvDs P J Anders Linder mer uppriktig; han är öppen med att något så gammelsocialistiskt som välfärden är inget som är värt att försöka bevara. Även om han kallar sänkt skatt för en reform. En ovanligt konservativ reform isåfall. 

DN1, DN2, SvD1, Badlands Hyena

Varför krigar Sverige?

Jan Guillou ställer sig frågan som alla svenskar borde ställa sig: varför måste Sverige för första gången på 200 år gå i krig och vilka är målen vi vill uppnå med krigandet? Guillou fortsätter med att dra paralleller till Sovjetunionens krig i Afghanistan under 80-talet och hur ihåligt omvärlden tyckte deras motiv var (att befria den afghanska kvinnan). Idag medverkar Sverige i ett krig som motiveras på samma sätt. Och det är ett minst lika ihåligt motiv idag. Frågan återstår alltså: varför medverkar Sverige i detta krig? Vi har inte ens de åtminstone ärliga imperialistiska motiv som USA kan åberopa (men inte gör det offentligt). Vi skulle inte förlora någon prestige genom att dra oss ur, förmodligen tvärtom. För hur mycket finns det att vinna på att medverka i 200o-talets datoriserade korsriddarkrig? 

Politik och frustration

Aftonbladets ledare skruvar idag med självförtroende upp retoriken flera snäpp. Beskrivningen av den direkta kopplingen mellan den avreglerade bostadsmarknaden och integrationsproblematiken är enkel och logisk, men lyfts sällan fram av mainstreammedia. Självklart förklarar bostadspolitiken bara en del problematiken, men tillräckligt för att avslöja att politikernas ideologiska drivkraft är roten till ungdomarnas frustration. Som det uttrycks i ledaren:

"Och när ungdomarna får nog av trängsel och kackerlackor går de ut i natten, bränner och kastar sten på allt som representerar samhället. Till slut går det så långt att ambulans och brandkår inte vågar åka ut i förorten längre"

Ingen komplicerad analys men alltjämt väldigt sällsynt och framförallt: analysen är fullständig. Hela orsakskedjan från praktiserande politik ner till gatunivå inkluderas. Batongliberala och konservativa analyser slutar så att säga halvvägs och avslutas oftast med att man skall banka ungdomarna hårdare i huvudet så att de verkligen förstår allvaret. Eller helt enkelt låsa in drägget på nätterna och på så vis genom kosmetika "gömma" problemet. Alltså inte lösa det. För om man som högerpolitiker verkligen vill lösa problemet måste man göra hela analysen och det tillåter inte ideologin. Den vill bara halva vägen. 

Att ledarredaktionen har självförtroendet på topp avslöjas också genom att man i slutet av ledarsticket använder begreppet klassamhälle. Begreppet som beskriver verkligheten men som aldrig får uttalas. Sen är ju rubriken underbar: Kackerlackshögern.

Den tragiska klimatallmänningen

På bloggen RealClimate kan man läsa om en väldigt skrämmande men ovanligt upplysande parallell mellan klimathotet och utfiskningen med allmänningens tragedi som gemensam nämnare/förklaring. Tragisk nog när det gäller fiskebeståndet runt Newfoundland. Katastrofalt när det gäller klimatet. 

Välj att inte bli förvånad

Valtider. Dags för lite äkta och efterlängtad valfrihet för en gång skull. Valfrihet som gör skillnad. Valfrihet som kan förändra våra liv och dess villkor i grunden. Men kanske skall vi börja med att välja bort, istället för att bara tänka på att välja rätt. Kanske är det lättare att veta vad man inte vill i jämförelse med att hitta det absolut rätta. Kanske skall man börja med att välja att inte bli förvånad. 

I tidningar, tv och radio beskrivs det som olyckor eller misstag eller isolerade händelser. Förvisso med en upprörd ton, men det tongivande är att man låter förvånad. Förvånad över att det finns bonusar för sjuksköterskorna som jobbar på sjukvårdsupplysningen. Förvånad över att sjukhusmaten är industriproducerad skräpmat som sprängs i micron. Förvånad över att inkomstklyftorna ökar mer än de någonsin gjort innan. 

Men det finns inget förvånande med alla dessa till synes isolerade och beklagliga händelser. De är inte ens isolerade; de hålls ihop av en enkel logik: politik. Våra folkvalda politiker har valt allt detta. Helt medvetet och kalkylerat. Enkelt uttryckt: om man väljer att amputera välfärden så amputeras välfärden. Om man vill sluta bli förvånad måste man helt enkelt välja politiker som inte vill föra politik som konstant förvånar. Annars kommer vi aldrig sluta att förvånas. Så, låt oss börja med att välja något som inte förvånar!

SvD1, SvD2, SvD3, DN1, DN2, DN3, AB1

”Låt oss istället prata om makt och konflikter”

Professor i genusvetenskap Diana Mulinari analyserar händelserna och debatten om Rosengård i en lysande artikel i Sydsvenskan. Artikeln är delvis ett svar på en tidigare artikel i Sydsvenskan.

Några citat:
”Den form för maskulinitet som skapas i exempelvis Rosengård när pojkar och unga män utmanar polisen är, som Carlbom påpekar, utan tvekan problematisk men den är inte mindre ”svensk” än den som synliggörs i form av en mobb mot 40-tal försvarslösa flyktingar i Vännäs, i form av fotbollssupportrar på ett flyg mellan Malmö och Stockholm efter en match mellan Malmö och Djurgården, eller den manlighet som för det mesta göms i piketbussar med en jargong som normaliserat ord som apejävlar och hot om kastrering, för att ta några aktuella exempel.”

”Det går också att argumentera, med en mängd forskning som stöd, att ju större klyftorna blir, ju mer utsatt Rosengårds befolkning görs, och ju fler som instämmer i Carlbom sång om att Rosengård inte är Sverige, desto svårare blir det att stoppa och förebygga stenkastning och bränder på Rosengård.

Lätta analyser, lätta lösningar är ofta utgångspunkten för en auktoritär utveckling, men sällan svar på komplexa problem.”

Skatt på mat

Vänsterpartiet har dammat av en gammal paroll (bort med momsen på mat!), modifierat lite och kommit fram till ett genialt förslag som lyckas adressera flera olika viktiga politiska frågor i en enkel skattesänkning. Genom att halvera momsen på frukt och grönt (från 12% till 6 %) stimuleras förhoppningsvis till ökad vegetarisk kosthållning och minskat köttätande. Det leder till:

1. Bättre möjlighet till en rättvis(are) fördelning av världens odlingsbara areal.
2. Minskade koldioxidutsläpp.
3. Arbetarklassen får råd att äta bättre.

Från annat håll finns också förslag på att införa en köttskatt. Varför inte?

Klimatflyktingar

För två veckor sedan hände något historiskt: den första evakueringen någonsin av ett samhälle på grund av effekterna av den antroprogena växthuseffekten. George Monbiot summerar:

"The disaster has begun, but so far hardly anyone has noticed"

"Ni kommer inte att gilla att jag säger detta"

Det blir svårare och svårare för de svenska nyhetsredaktionerna att undvika att lyfta fram sanningen om Israels bosättningsexpansion, speciellt om man vill kombinera sin nyhetsrapportering med trovärdighet och objektivitet. Expansionen av bosättningar har efter högerregeringens tillträde inträtt i en ny aggressivare fas, med högst koncentration på östra Jerusalem och dess förorter och Betlehem. Kanske börjar sanningen bli för otäck för att dölja, kanske hjälper den försiktigt förändrade retoriken från den amerikanska administrationen. Joe Biden sa igår:

"Israel måste arbeta för en tvåstatslösning. Ni kommer inte att gilla att jag säger detta, men bygg inte fler bosättningar, riv existerande provisoriska utbyggnader och tillåt palestinierna rörelsefrihet"

Det mest uppseendeväckande är att en amerikansk vice-president måste uttrycka sig så milt och ursäktande. Vilket annat land med en praktiserande apartheidpolitik skulle komma undan med det tonläget? Dessutom avslöjar uttalandet något annat: alla är medvetna om att Israel inte vill höra sanningen. Sanningen har blivit alldeles för obekväm (vilket utmarchen från FNs rasismkonferens avslöjade). Speciellt som resten av västvärlden genom sitt oreserverade stöd till Israel sitter i samma båt. Men även obekväma sanningar är sanningar.

Idag kan man också läsa om annat bra som västalliansen håller på med: DN1, DN2, DN3, DN4, SvD1, SvD2, SvD3

GO GAF!

Den goa gruppen Gula Arméfraktionen fortsätter att inspirera i klimatfrågan och framförallt i fråga om kreativ aktivism. Tidigare i år bildades GAF genom en djärv fritagning av kärntruppen plastfigurer som satt fängslade i lobbyfönstret på Vattenfalls kontor. De bröt sig fria i protest mot att Vattenfall hade tillverkat dem, drygt 200.000 plastfigurer som symbolhandling för att de tar klimatfrågan på allvar (sic!). Häromdan kastade GAF färg och framförde högljudda protester på Vattenfalls årsstämma, rapporterar Stockholms Fria. Klimax var också där. De hade banderollrar och försökte framföra ett tal. På Klimax hemsida kan du se klipp från kalabaliken. Hur kommenterar VD:n kritiken? "Vi är fullständigt trygga i vårt enormt positiva bidrag till världens utveckling." Läs vad Klimax säger om aktionen här.

Den odemokratiska toppen

Alltid intressant när den gamla skolans realpolitiker får lufta sina åsikter vilket den gamla centerpolitiska profilen Börje Hörnlund bjuds att göra på dagens DN Debatt. Intressant framförallt som en påminnelse till dagens generation hur politik, även på nationell nivå, brukade förankras i en folkrörelse. Iallafall för de partier som hade den ambitionen (så den klassiska högern diskvalificerade sig själv). Kärnkraftsfrågan är ett logiskt exempel att lyfta fram med en oerhört engagerad och vital folkrörelse under 70-talet; hundratals studiecirklar, debatter, föredrag och även undervisning ner på lokalnivå föregick den legendariska folkomröstningen 1980. Idag är denna gräsrotsnivå nedklippt till oigenkännlighet och det vakuum som skapats har smart utnyttjats av partitopparna för att driva en mer personlig eller populistisk linje. Att baksidan blir en söndersmulad demokrati tycks inte beröra. Nu är detta fenomen inte specifikt centerpartistiskt. Även S lider av samma sjukdom. Men till stor del lever det finmaskiga gräsrotsnätet kvar ute i Sverige, slumrande i lokalföreningar, lokala partistyrelser, folkets hus, sportföreningar, frikyrkor, studieförbund och nykterhetsrörelser. Kanske dags att väcka dem till liv igen?

Konsekvenser av privatiseringar

Apotekets monopol upphör den 1 juli i år. I morse raporterade Sveriges radio att två tredjedelar av apoteken ska säljas ut. Låt oss återkalla slutsatserna från den statliga "Regelutredningen". Den undersökte 2005 vad som hänt med priserna när tele-, post-, inrikesflyg, taxi- och järnvägsmarknaderna såldes ut (avreglerades) under 1990-talet. En viktig slutsats var att priserna för konsumenterna steg mer än den allmänna prisökningstakten på alla marknader förutom telemarknaden. Men där säger man dessutom att orsaken till att telemarknadens priser sjönk kan ha berott på teknisk utveckling, inte avregleringen.

Statens kassako Vin & Sprit är som bekant nyligen utsåld från statlig ägo och nu är det apotekets tur. Jag blir förvånad om det inte leder till dyrare läkemedel, vilket andra redan konstaterat.

Förbifart Stockholm är en katastrof

Man måste ändå få fråga sig i vilken värld de styrande politikerna i Stockholm lever i. Läser de inte tidningar? Lyssnar de inte på radio? Ser de inte på tv? Man får känslan av att de lever i en bubbla där ingenting håller på att förändras, där allt är som vanligt. De tar bilen från en villaförort på morgonen där fåglarna kvittrar och åker in till stadshuset. Och tänker: det är lite för mycket bilköer, vi måste bygga mer vägar. 

Förbifart Stockholm. Det är verkligen svårt att hitta ett mer otidsenligt, destruktivt och klimathorribelt infrastrukturprojekt. Man kan omöjligen vara en seriös politiker och prata om koldioxidminskningar samtidigt som man stödjer Förbifart Stockholm. Den ekvationen kommer aldrig att gå ihop. Det tar Orwellskt till en ny nivå. Hela projektet har från ritbordet varit otidsenligt, men utvecklingen sedan dess kan inte ha undgått någon (och i slutet har det gått väldigt fort). Bara några brottstycken ur den senaste utvecklingen:

- Havsnivån kan höjas med 1 meter till 2100, vilket betyder att 10% av jordens befolkning kommer att behöva flyttas

- Det räcker inte att byta till elbil eller en bil som gå på förnybart bränsle. Vi måste sänka efterfrågan på transporter annars sänker vi inte utsläppen

- 9 av 10 experter på klimatförändringar tror inte vi klarar att hålla oss under 2 graders uppvärmning. 4-5 grader är mer sannolikt. Att 2 grader har blivit en gräns man bryr sig om beror på att nästan all forskning visar att en uppvärmning över 2 grader kan betyda ungefär vad som helst, men mest sannolikt katastrof: tipping points korsas, feed back mekanismer aktiveras. Det är extremt svårt att förutsäga från existerande modeller vad som kommer hända; detta skall undvikas med alla medel.

- Förbifarten ökar trängseln. Och minskar resandet med kollektivtrafik.

- Byggandet av Förbifart Stockholm minskar inte utsläppen. 

Beslutet att bygga Förbifart Stockholm är kort och gott en katastrof. För klimatet. För alla. 

Ranstorps rapport punkterad

Magnus Ranstorps onyanserade och icke-konstruktiva beställningsrapport "Hot mot demokrati och värdegrund, en lägesbild från Malmö" får i dagens DN en uppfriskande granskning. Det kommunala fastighetsbolaget MKB långsiktiga och interaktiva satsning på sitt område i Herrgården visar på hur viktig ägandeformen kan vara för integrationen och livskvalitén. Eller som man kan läsa i DN:

"I Actas kvarter brinner soporna varje kväll"

Ekosystemet menar allvar

Ett stressat ekosystem hittar ständigt nya sätt att uttrycka sig på, finner nya vägar att nästla sig fram på. Uppvärmingen har skapat sig sin egna nisch med fler och mer extrema väderhändelser såsom torka, orkaner och översvämningar. Ett bevis på utvecklingen är att april i år var den varmaste april någonsin. Men det finns också andra effekter av ett stressat ekosystem. Människans ihärdiga uttag av råvaror i kombination med industriell djuruppfödning och industriellt monojordbruk skapar också nya konsekvenser. Och ju mer det ekologiska systemet pressas desto mer tryck blir det också på de sociala strukturerna; människans press på naturen får sociala konsekvenser. De urfiskade vattnen utanför Somalia som skapar en ny generation av "pirater", dvs fiskare som blev rånade på sitt levebröd som uppfinner nya sätt att överleva, är ett exempel. Ett ökat antal pandemier ett annat.

Samtidigt ser vi en utveckling där protester mot denna utveckling slås ner allt hårdare. I England slog polisen till mot över hundra klimataktivister, allt från skolungdomar till pensionärer, redan innan de hade protesterat. Det har också visat sig att polisen försöker infiltrera klimataktivistgrupper och dessutom samarbetar med energibolagen. Frustrationen från folket över att väldigt lite görs för att möta dessa massiva utmaningar möts alltså med alltmer auktoritära beteenden från makthavare. Och polisens handlingsutrymme har ökat dramatiskt de senaste åren iochmed jakten-på-terrorismen-nojjan. Men det är ingen orsak att inte protestera. Tvärtom. Våra makthavare har uppenbarligen inte förstått att ekosystemet menar allvar.

M och SD överens om utegångsförbud

Både M och SD filar på förslag om utegångsförbud i Rosengård. Kanske blir det bättre om man stänger inne individer som "ställer till elände". Ett slags husarrest. Ett hemfängelse för individer som kan vara potentiellt kriminella eller bara allmänt störiga. Folk som inte hör hemma i Moderaternas och Sverigedemokraternas samhälle.

Bygg underifrån igen

Ett bevis på hetsretorikens absurditet. För några veckor sedan när drevet var som värst mot Wanja frågade sig de flesta ledarskribenter och politiska försåsigpåare hur Wanja nu skulle kunna gå upp i en talarstol och hålla tal på 1a maj? Det sågs som en absolut omöjlighet och resultaten var uppenbart: då måste hon gå. Men tydligen kunde Wanja kravla sig upp i en talarstol och hålla ett tal igår. Dessutom ett relativt bra sådant om man lyssnar till samma politiska experter. 

Men mycket av kritiken mot topparna i S och facket är ändå relevant. För nu gäller det för Wanja och Mona och alla andra i topparna att börja lyssna på de röstar underifrån som faktiskt redan finns och skriker ut sin frustration för att de inte får höras. Att börja lyssna och ta åt sig av det finmaskiga sociala nät som S och facket under 100 år skapat och som fortfarande existerar uti i Sverige, även om det vingklippts och tappat en del av sin forna virilitet. För rösterna och visionerna finns, de måste bara inkluderas i den faktiska politiken. Och infrastrukturen finns fortfarande. Men för att titta framåt måste man kanske samtidigt titta bakåt. Till det ideologiska arvet, de ursprungliga ideérna som en gång skapade den svenska välfärden. Som Daniel Suhonen gör när han gräver fram de ursprungliga socialistiska idéströmmningarna som en gång formade både S och Sverige i boken Snart går vi utan er:

"Välfärdsstaten förkläds ofta i en välmenande snällism. Som att den kom till bara för att hjälpa människor. I själva verket är detta bara en del av sanningen. Den offentliga sektorn är en del av en reformistisk strategi - som vanligtvis brukar fogas in i den karlebyska funktionssocialismen som lär oss att vi inte behöver socialisera produktionsmedlen, det räcker med att socialisera funktionen av ägandet av produktionsmedlen. Genom lagar, fackliga avtal, regleringar, skatteuttag och välfärdsstat kan vi socialisera en rejäl del av överskottet och det räcker för att nå socialdemokratins målsättningar"

När man läser detta låter det som något till vänster om V. Men det är alltså original-S. 

DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, AB1, AB2