Fortsätt förenen eder!

Debatten om FRA- lagen ångar glädjande vidare. Överallt kan man höra och läsa om ett massivt motstånd kring den nyligen framröstade avlyssningslagen, en lag som kraftigt kränker den personliga integriteten. Motståndet kommer ju inte enbart från oppositionen utan flera av de ledande allianspolitikerna fördömer även resultatet. En av dessa är Liberala Ungdomsförbundets ordförande Frida Metso som skriver på sin hemsida att lagförslaget är ett stort nederlag för demokratin och yttrandefriheten.
Det verkar ju tamejfan inte vara någon som tycker att förslaget är bra. Frågan är då, hur kunde det röstas igenom i riksdagen? Handlade det mest om insiktslöshet eller feghet? Sorgliga förklaringar båda två.

FRA-lagen har till och med mött motstånd och kritiserats hårt av CPVP, ett oberoende statligt tillsatt organ i Belgien, som har till uppgift att skydda medborgarnas privatliv. I Dagens Nyheter den 28/6-2008 kunde man läsa om kommissionen som menar att lagen är tvivelaktig och kan komma att prövas i Europadomstolen.

Till och med stekarna vid Stureplan opponerar sig mot signalspaningslagen och ordnar en fest mot massavlyssningen! Det är gott att finfolket för en gångs skull engagerar sig och att det finns ett gemensamt mål.

Så FRA-motståndare Sverige runt, fortsätt förenen eder!

Sosse-missnöje vänsterns framtidshopp?

Tidningen Riksdag & Departement har summerat den borgerliga alliansens första två år vid makten och konstaterar att den levererat. Genomgången visar att av 131 utlovade åtgärder är 70 helt genomförda och 43 är på gång eller påbörjade (totalt 113). Ändå återspeglar sig detta inte i väljaropinionen, där sossarna med stödpartier har en kraftig majoritet. En teori som framförs som förklaring är att väljarna i första hand röstade mot socialdemokraterna och inte för en borgerlig regering.

Det är ju ändå lovande ur ett vänsterperspektiv. De röstande efterfrågade inte en borgerlig politik, utan nåt annat än sossarna. Utmaningen och samtidigt möjligheten för vänsterpartiet i riksdagen och utomparlamentariska vänstergrupper, är väl att kunna attrahera och fånga upp de som inte är nöjda med socialdemokratin, genom att propagera för en offensiv vänsterpolitik? Det är väl ändå mer hoppingivande än att vända en helnöjd blå väljarkår? En uppgift som ofta renderar en strategi som leder till att alla rör sig mot mitten.

Senaste nytt: Ökade inkomstklyftor är bra

Man kan fråga sig om det någonsin är värt att sparka in vidöppna dörrar. Att påpeka det uppenbara. Men det uppenbara har sin tydliga gränser. Kritiska punkter där något känns väldigt fel när man korsar dem. 

Ett exempel är ledaren i DN 25/6 2008. Att man i Sveriges största dagstidning kan rättfärdiga ÖKADE inkomstskillnader visar på en galen brist på omdöme och en ovanligt flagrant avsaknad av omvärldsanalys. De ideologiska skygglapparna blev till total blindhet. Två brottstycken räcker för att exemplifiera:

"Nu skall det åter talas om klyftor, orättvisor och det moderna klassamhället". DNs ledarredaktion är uppenbart trötta på att diskutera jämlikhet och rättvisa löner. Det är uppenbart gammeldags (man refererar självklart till 60 talet) och omodernt (eller o-Maud-ernt).

"Av stor betydelse är att det finns en betydande rörlighet på arbetsmarknaden - till exempel att människor inte fastnar i låglöneyrken". Inte fastnar? Det låter som om det värsta som kan hända en person är att sugas ner i ett träsk där alla jobbar till lägre löner. Något man gör allt i sin makt för att undvika. Vem skall då utföra dessa jobb? Och vad är det för fel på dem? Dessutom är det väldigt svårt att se framför sig en s.k. "låglönearbetare" som väljer bort läkaryrket p.g.a. det betalar för lite. Det finns en hel uppsjö orsaker till att man väljer eller inte väljer ett yrke, där lönen bara är en i mängden, och förmodligen inte den tongivande i många fall.

Man avslutar texten med ett mumlande om att bidragsberoendet och att offentlig sektor förmodligen kan beskyllas. Inte en tillstymmelse till analys av orsaken till de stegrande klyftorna. Inte ett ord om att detta är fel väg att gå. Snarare tvärtom. 

Som sagt, kanske har en uppenbart vidöppen dörr slagits in. Att DNs ledarredaktion skulle förmedla en nyanserad samhällsbild har många redan gett upp hoppet om. Men att man felbedömer den så omänskligt är värt att nämna. 

Expressens farlighet

Expressen luftar i dagens ledare "Farlig flathet" den klassiska upprördheten inför ungdomens förfall. Man efterlyser hårdare tag mot unga brottslingar med anledning av en rapport från Brottsförebyggande rådet om polisens och socialtjänstens reaktioner gentemot personer under 15 år som begår brott.

Expressens scoop är att de unga ligisterna nästan aldrig får någon reaktion från polisen i form av förhör, inte ens ett hederligt nyp i örat eller en åthutning. Denna farliga flathet leder enligt Expressen till att slynglarna växer upp till livsstilskriminella (jo det står faktiskt så). Det skojiga i sammanhanget är att polisen inte har rätt att utreda och förhöra personer under 15 år, alltså barn, annat än under vissa mycket speciella omständigheter. Dessutom finns det inget stöd för tesen att tidigt agerande från rättsväsendet leder till en bättre utveckling för barnen. Forskning visar istället motsatsen. Nordamerikansk forskning från 2003 visade att 13-14-åringar som varit föremål för ett polisingripande oftare begick brott i 20-årsåldern än jämnåriga som begått samma typ av brott men inte gripits av polisen (Bernburg & Krohn, Labeling, life chances and adult crime: The direct and indirect effects of official intervention in adolescence on crime in early adulthood). Detta kopplas till välkända kriminologiska teorier om stämpling, vilket också nämns i Brå:s rapport. Det är alltså både olagligt och skadligt, men det väljer såklart Expressen att ignorera.

Det som är farligt är således snarare att sprida den här sortens idéer, att lösningen på brottslighet stavas mindre daltande och hårdare tag mot patrasket, snarare än stöd och sociala insatser. Det banar väg för en repressiv politik med ökade befogenheter och (ännu) mer resurser till rättsväsendet samtidigt som klassiska åtgärder som fungerar preventivt mot brottslighet; jämlikhet, välfärd och sociala insatser, får stryka på foten. Det är dock farligt.

Bara för feta plånböcker?

Folkpartiet lanserade i måndags ett förslag om att införa avgifter för utländska studenter utanför EES-omådet. Detta för att tillgodogöra sig en betalningsförmåga som finns hos de utländska studenterna, menar partiet.
I en artikel måndagen den 23 juni i Svenska Dagbladet säger Leijonborg att många av dessa studenter har så rika föräldrar att studierna kan finansieras även om det kostar. Det stämmer kanske för majoriteten, men långt ifrån alla har den finansieringsmöjligheten. Därför har partiet tänkt införa ett stipendiesystem som de studenter utan besuttna föräldrar kan söka. Gott så. Men det retar mig att utbildning i så stor utsträckning handlar om pengar och vilka finansiella möjligheter man har att tillgå. Att utbildning i sån stor grad handlar om klass och social tillhörighet.

Olle Wästberg, folkpartist och generaldirektör för Svenska Institutet, uttalar sig om förslaget i tisdagens Svenska Dagbladet och menar att gratis utbildning ofta signalerar dålig kvalitet och att avgifter på Sveriges universitet och högskolor förmodligen skulle göra utbildningarna mer åtråvärda för utländska studenter. Om det kan man tvista. Kanske skulle avgifter få den effekten. Eller så skulle merparten av studenterna hellre välja soliga Australien där det också kostar att studera. Då skulle Sverige gå miste om en stor del av den gedigna kompetens som många utländska studenter bidrar med.

Men det som oroar mig mest är att den sociala snedrekryteringen kommer att öka ifall avgifter införs på alltfler utbildningar, och det gäller både bland utländska och svenska studenter. För om man målar fan på väggen kan nästa steg bli att ta ut avgifter även för svenska studenter som önskar vidareutbilda sig. Och det är illa. För kunskap och utbildning borde vara något som alla har rätt att ta del av oavsett man har feta plånböcker eller inte.

Gör om - gör rätt, gott folk!

Intressant att Brännpunkt idag lyfter upp att folket alltid säger Nej så fort dom får chansen att yppa sig om EU:s mening och mål. Även om analysen tenderar att luta åt att människor röstar nej för att visa sitt allmänna spretiga missnöje och ju inte riktigt har förstått EU, globaliseringen och härligheten, så är det intressant att skribenten pekar på hur illa det är att ge folket signaler om att deras åsikter är fel. Irländarna förstod ju inte bättre och röstade nej till Lissabonfördraget. Sveriges EU-minister, Cecilia Malmström, tycker inte att svenska folket ska rösta om detta fördrag som ger unionen mer makt, grundlagsfäster EU:s nyliberala politik och euron. "I Sverige är vi inte vana vid folkomröstningar" lär hon visst ha sagt. Men om euron vill hon gärna att svenska folket ska rösta igen - för sist röstade vi ju - fel.

En liten high five får ändå de unga liberalerna som för en stund tog mod till sig och stod upp mot FRA-lagen, för de värderingar som de gått till val på. Det är ju det som den gamla goda liberaldemokratin bygger på – representativitet. Förvisso för att sedan ändra sig eller tystas och tillrättavisas eller vad som nu hände. Det var härligt att se alla möjliga från vänster till höger som visade sitt misstycke utanför riksdagen. För demokrati bygger ju också på deltagande. På gator och torg. Underifrån. Mera, mera!

Jag sjunger med Timbuktu: "Bättre bättre bättre gott folk ni vet bättre bättre bättre bättre bättre bättre gott folk ni vet bättre".

Politiker vs Verkligheten

Människor med makt har förmodligen alltid slagits med Verkligheten. Denna trubbiga faktaspäckade värld som inte gör som man vill. Som vägrar lyssna. Problemlösningen har tagit olika former genom historien, där den mest extrema är att ta hjälp av våld för att få Verkligheten att förstå, men det vanligaste svaret på en bångstyrig Verklighet är troligtvis förnekelse. Iallafall initialt. 

Det mest uppenbara exemplet på en riktigt trubbig, icke-kompromissande Verklighet är klimathotet. Klimathotet har fyllt tanken med fakta och människors dåliga samvete och flyger fram i full fart utan en tanke på att stanna. Tvärtom. De senaste upptäckterna är alltid värre än man trodde, och är alltid en uppgradering av faran. Detta passar inte in i någon politikers partiprogram eller agenda. Ingen kan säga: "Vad var det jag sa?", vilket är vad alla politiker vill säga. Så bäst att vara tyst. Förneka. Hoppas strutsmetoden fungerar. Kanske är det borta när vi öppnar ögonen igen?

Vi har nu passerat förnekelseperioden. Verkligheten var kvar när vi öppnade ögonen. Den hade t.o.m. växt sig större, den hade ökat farten. Så när det nu gäller att agera kraftfullt måste politikerna våga. Våga att beskriva verkligheten. Våga att ta beslut som betyder att folk kommer att klaga. Som påverkar vår livsstil. Som ifrågasätter mycket av det vi byggt vår tillvaro på. Som vi byggt vår trygghet på. Politiker står inför den största utmaningen någonsin. Så långt har Verkligheten sprungit ifrån oss.

Det finns ljusglimtar. Avgrunden mellan människor med makt och Verkligheten blir ibland mindre, inte större. Att två så olika intressesfärer som Tällbergs Foundation och Arbetarens klimatblogg nu båda lyfter fram den progressiva klimatorganisationen 350.org är stort. Och lovande. 350.org beskriver en Verklighet som i stort sett en enig klimatforskar kår nu är redo att skriva under på. Att vi måste sänka den absoluta koldioxidhalten i atmosfären. Inte bara utsläppsnivåerna. Och det är radikalt. Undra när politikerna är redo att bli lika radikala. Att se Verkligheten såsom den är. Verklig. 

DN Debatt

Läste denna artikel på DN Debatt igår: "Ökad kondomanvänding inget skydd mot sexsmitta". Huvudpoängen som de undertecknade vill få fram är att propagerandet för färre sexpartners är en bättre väg att gå än propagerandet för ökad kondomanvändning i kampen mot HIV och annan sexsmitta. Lät i mina öron lite bakåtsträvande och det fakutm att väldigt många av de tolv undertecknade kom från Jönköping gjorde mig lite misstänksam...

Googlade på saken och bl a här på morganbloggar kan man läsa att väldigt många av undertecknarna är aktiva i föreningen Kristna läkare och Medicinare. Tydligen är väldigt många även undertecknare av bevaraaktenskapet.nu och det känns som att resultatet av denna vetenskapliga översikt stämmer lite väl bra överrens med deras mål om avhållsamhet och kärnfamiljen. Enligt artikel är sex en "en kraft som för två människor samman, och som rätt använd hjälper dem att leva i en långvarig unik gemenskap". Sedär. Rätt använd.

Slutar aldrig förvånas över vad som publiceras på DN Debatt.
/Johanna