Bara för feta plånböcker?

Folkpartiet lanserade i måndags ett förslag om att införa avgifter för utländska studenter utanför EES-omådet. Detta för att tillgodogöra sig en betalningsförmåga som finns hos de utländska studenterna, menar partiet.
I en artikel måndagen den 23 juni i Svenska Dagbladet säger Leijonborg att många av dessa studenter har så rika föräldrar att studierna kan finansieras även om det kostar. Det stämmer kanske för majoriteten, men långt ifrån alla har den finansieringsmöjligheten. Därför har partiet tänkt införa ett stipendiesystem som de studenter utan besuttna föräldrar kan söka. Gott så. Men det retar mig att utbildning i så stor utsträckning handlar om pengar och vilka finansiella möjligheter man har att tillgå. Att utbildning i sån stor grad handlar om klass och social tillhörighet.

Olle Wästberg, folkpartist och generaldirektör för Svenska Institutet, uttalar sig om förslaget i tisdagens Svenska Dagbladet och menar att gratis utbildning ofta signalerar dålig kvalitet och att avgifter på Sveriges universitet och högskolor förmodligen skulle göra utbildningarna mer åtråvärda för utländska studenter. Om det kan man tvista. Kanske skulle avgifter få den effekten. Eller så skulle merparten av studenterna hellre välja soliga Australien där det också kostar att studera. Då skulle Sverige gå miste om en stor del av den gedigna kompetens som många utländska studenter bidrar med.

Men det som oroar mig mest är att den sociala snedrekryteringen kommer att öka ifall avgifter införs på alltfler utbildningar, och det gäller både bland utländska och svenska studenter. För om man målar fan på väggen kan nästa steg bli att ta ut avgifter även för svenska studenter som önskar vidareutbilda sig. Och det är illa. För kunskap och utbildning borde vara något som alla har rätt att ta del av oavsett man har feta plånböcker eller inte.