Alliansens arrogans-demokrati

Vi börjar med rubriken på SvD's Brännpunkt 9/7 2008: "Så vinner vi valet 2010". Alliansens 4 partisekreterare stämmer upp i kör med körledare Schlingmann i spetsen inför svenska folket. Så nu vet vi. Både hur och varför alliansen skall vinna nästa val också. Det låter så lätt. Det är bara det att något också känns väldigt, väldigt bakvänt. Är det inte vi, folket, som bestämmer vem som skall vinna valet? Själva grundtanken med en demokrati börjar väl ändå så att säga i andra änden. Med att folket begrundar politikerna och sedan efter att ha analyserat deras alternativ röstar på det som verkar bäst. Folket har alltså makten att välja eller inte välja deras politiker; detta tillhör inte politikernas egna maktsfär. Det är här alliansen har fått demokratins spelregler svårt om bakfoten.

FRA-lagen är bra för Er, det är bara synd att ni inte förstår det, men tur att vi gör det för Er. Höjd avgift för A-Kassan är kalas för folket, synd bara att folket själv inte fattar. Sänkt sjukersättning är en toppen reform, synd igen bara att folket har så väldigt svårt att förstå. Vi börjar vänja oss vid retoriken. Men svenska folket vänjer sig aldrig vid att bli tillsagda vad som är bäst för dem. Svenska folket vet det bäst själva. Denna insikt, om den någonsin seglar upp till alliansen medvetande, kommer att vara oerhört smärtsam för regeringen. Speciellt när man är arrogant nog att säga: Så här vinner vi! Men det vackra med en riktig demokrati (till skillnad från den icke-existerande allians varianten: vi-säger-åt-Er-vad-som-är-bäst-sen-röstar-ni-så) är att till slut så röstar svenska folket precis som de vill. Och de flesta verkar veta det alldeles själva. Utan Schlingmanns hjälp.