Ragnar Roos och Haiti

Så kraschade Doha rundan till slut efter maraton förhandlingar i Genève. Detta 7 åriga samtal som sattes igång med den fina tanken att gynna utvecklingsländerna. Kanske är det då ett tidens tecken att det är just utvecklingsländerna, med Kina och Indien i spetsen, som säger emot. För det var det förhandlingarna föll på; att speciellt Indien vägrade att att skriva under något där u-ländernas inhemska jordbruks produktion inte fick skydd mot EUs och USAs över-subventionerade export. Denna export som varit totalt förödande för land efter land i Syd. Som totalt slagit ut många länders egna jordbruk. Som världen nu på riktigt ser effekterna av: matkris, matupplopp och en markant ökning av människor som sparkas in i akut svält. Då inte konstigt att man säger nej. Bara förvånande och uppmuntrande att man vågar göra det. Förhoppningsvis reflekterar detta en ny anda i globala förhandlingar: att U-länder till slut får något som helst att säga till om. När till och med den liberala debattören Johan Norberg håller med att EU och USA har gjort för lite för att möta u-ländernas krav då vill man ändå tro att det finns hopp.

Men Ragnar Roos på DN kan inte dölja sitt missnöje över att WTO förhandlingarna kraschade. Som reflekterats över i tidigare inlägg sitter svensk media och tittar på med förakt när kritiska röster hörs om frihandel men Rangar är nog ändå den som föraktar allra bäst (förutom vår alldeles egna handelsminister Ewa Björling förståss. Och SvD är ju givetvis också missnöjda, men behöver vi ens nämna det?). Undrar stillsamt vad Ragnar tycker om Haiti som exempel? Detta land som fått den mindre smickrande uppgiften att vare ett av de mest uppenbara bevisen på hur illa det kan gå med felskrivna frihandelsavtal. Ett land som var självförsörjande på sitt jordbruk innan frihandelsnojjan tog över. Ett land som idag är så uppsplittrat, ojämlikt och fattigt att det toppar de flesta av de tabeller som alla länder gör allt för att inte ens kvala in till. Ett land där man nu tvingas att äta kakor gjorda av jord och smuts (mudcakes). Självklart skall man inte beskylla frihandels avtalen för allt detta. Men ingen bestrider faktumet att sedan Haiti skrev under sina första avtal om liberalisering på 80-talet så har allt bara blivit sämre. Och nu har det tydligen blivit så dåligt att man tvingas äta smuts. Varför får vi inte diskutera det Ragnar?