Den ensidigt underbara frihandeln

Denna veckan återupptas förhandlingarna inom WTO om den s.k. Doha rundan. Återigen aktualiseras problemet med en i stort sett totalt okritisk massmedia och politisk kår. Varför får inte frihandel diskuteras och analyseras? Varför är det så galet känsligt att debattera något så komplext och dynamiskt som frihandel?

Låt oss först förenkla begreppen och titta på vad frihandel är. För om man naivt tittar på vad frihandel borde vara så är det väldigt enkelt att tro att det bara finns en uppsida: att folk och företag byter varor med varandra. Bara det att inom definitionen "frihandel" görs det över nationers gränser. Visst låter det enkelt och bra. Komparativa fördelar och allt det där. Varför vill någon vara emot det (då skulle man väl vara emot eBay, Tradera och alla andra handelsplattformer också)? Men frihandel är tyvärr inte alls detta. För det första är det allt annat än en fri handel. Istället bygger frihandels systemet på ett nät av regler som måste uppfyllas, och ofta med långtgående konsekvenser. Dagens frihandels system bygger till stora delar på de starkas intressen att kunna handla med utvecklingsländerna. Att kunna importera billiga råvaror för att sedan processera dem och exportera dem igen med ett stort mervärde. Reglerna är skrivna av och för länderna i Nord och deras företags intressen. Det krävs ingen större ansträngning att se detta mönster och ändå så får det kategoriskt inte diskuteras (varför importerar Mexiko egentligen tortillas från Texas?). I stort sett alla industriländer har ju ändå i ett intialt skede använt sig av protektektionism för att kunna bygga upp sin inhemska industri.

Förmodligen är frihandel inte mer känsligt att debattera än någon annan nyliberal agenda. Det är helt enkelt omodernt att vara kritiskt mot något så modernt. Punkt slut. Om någon säger emot (och i frihandelsfrågan är det många: biståndsorganisationer, akademiker, i stort sett alla utvecklingsländers regeringar, bondeorganisationer, fackförbund, t.o.m överstatliga organ som FN) så fnyser man och hävdar att man är flummig och förmodligen vänster. Hur kan man vara så fundamentalt övertygad (eller ideologiskt förblindad) att man kan vifta bort kritiska inlägg från människor som jobbar med dessa frågor varenda dag? Som ser konsekvenserna. Som ser att bönder slås ut och tvingas in i städernas slum. Som ser att själva strukturen på frihandelsavtalen cementerar ojämlikheter (skall inte utvecklingsländerna bygga upp en egen industri utanför kaffe och banan produktion?). Som ser att människor svälter och till slut dör p.g.a. de rådande strukturerna i frihandelsavtalen. Tror någon på allvar att man är kritisk bara för att jävlas? Det verkar tyvärr så. Men frågan är om en kollaps i förhandlingar egentligen är så dåligt som alla ledande politiker i Väst vill göra gällande. Kanske skulle det leda till att man började tänka om...