Hotet mot den fria viljan?

Hoppas socialdemokraterna står fast vid sitt förslag om tredelad föräldraförsäkring när de vinner nästa val. En sån delning vore ju inte en dag för sent. Så klart rasar SvDs ”friaval”-älskande läsare och kallar förslaget allt från diktatur till jämlikhetstalibani.

Själv undrar jag om dessa läsare anser det vara diktatur när det ställs krav på att man ska söka arbete när man uppbär a-kassa eller lämna sjukintyg då man söker sjukpenning? Staten har bestämt en massa lagar och regler kring alla socialförsäkringar, föräldraförsäkringen är inget undantag. Föräldraförsäkringen är ingen mänsklig rättighet utan en förmån och ett politiskt styrmedel som staten kan använda för att bäst påverka befolkningen i önskad riktning. Det är ju inte så att någon tvingas till att vara hemma eller inte. Man kan vara hemma hur länge man vill – dock inte för skattebetalarnas pengar då det inte ligger i en modern stats intresse att sponsra en ojämlik fördelning.

Om bara den politiska viljan finns

Vissa nyheter är tydligen för jobbiga att bearbeta. Ett exempel på en sådan nyhet är när Världshälsoorganisationen (WHO) släppte sin rapport om sociala orsaker till ohälsa, vilket de gjorde den 28e augusti. Rapportsläppet nämndes i media (se exempelvis DN; bloggat om här) men skapade inte rubriker. Och för den global rättviserörelsen står det förmodligen inte mycket nytt. Men för en förkrossande majoritet av människorna i västvärlden måste väl ändå denna rapport leverera en fasansfull sanning: människor dör p.g.a oss. Det är en politisk fråga. Som DN beskriver det: Många människor i världen dör för tidigt helt i onödan. Det går att utjämna skillnaderna i hälsa på en generation - om bara den politiska viljan finns. Man måste nästan upprepa det sista: om bara den politiska viljan finns. 

Svart på vitt. Sammanfattat av en grupp av forskare, före detta statschefer och hälsoministrar som under 3 år studerat social orsaker till ohälsa. De sammanfattar:

"(The) toxic combination of bad policies, economics, and politics is, in a large measure responsible for the fact that a majority of people in the world do not enjoy the good health that is biologically possible. Social injustice is killing people on a grand scale"

Om vissa har svårt att relatera till förhållanden som inte sätts i relation till kära Sverige:

"In Sweden, the risk of a woman dying during pregnancy and childbirth is 1 in 17,400; in Afghanistan, the odds are 1 in 8. Biology does not explain any of this"

Som sagt, om bara den politiska viljan finns.

Ligger det i vita mäns kultur att ljuga?

Till min arbetsplats hade igår en forskare om bedrägeri inbjudits. Vi var nästan hela arbetsplatsen som var där och lyssnade. Endast två frågor ställs under frågestunden. Den som ställdes av en inflytelserik chef löd så här: ”Finns det kulturella skillnader i hur bedrägeri uppfattas, jag menar ’Bagdad Bob’ (Iraks informationsminister 2001-2003) stod ju och ljög i TV, men man hävdade sen att det i hans kultur ansågs OK att ljuga”

Man kan ju undra hur chefen tolkade Bush lögner om massförstörelsevapen i Irak eller hur han tolkar Jan Björklunds uppenbara lögner om den svenska skolan. Är det utslag av en västerländsk/vit mans lögnaktiga kultur? Det skulle nog chefen aldrig tänka eftersom det ligger i rasismens logik att bara ”de andra” är en produkt av sin kultur. Däremot gör en hög maktposition och en vit manshud att man lättare kan komma undan med en lögn.

von Holstein igen...

Johan Staël von Holstein ber idag sina metro-läsare om ursäkt. I hans tidigare kolumn ”Vi får de ledare vi förtjänar” uttryckte han sig aningen otydligt, han menar inte alls att diktaturer är att föredra. Tvärtom är Staël von Holstein en demokratikämpe. Problemet med demokrati är bara att det också ställer krav på människor att vara informerade, kunniga och ansvarstagande. Sådan som von Holstein själv alltså...Det är inte svenskarna, svenskarnas röster är präglade av okunnighet (men för två år sedan drabbades vi av plötslig insikt eller? Ledsen, men du är fortfarande lite otydlig) För i Sverige har en vänsterstyrd media medborgarna i sitt grepp, bristande yttrandefrihet och höga skatter har drivit oss in i ”dårarnas diktatur”. Det är märkligt (och lite synd) att en sån demokratikämpe som von Holstein trots allt får orera så fritt i ett sådant land...

Piska apatin ur mig!

Så skulle man kunna sammanfatta problemet med ”utanförskapet” i migrationsminister Tobias Billström med fleras utspel på DN Debatt idag. Den klassiska konservativa tesen att det är bidrag som skapar utanförskap (eg. fattigdom) och inte kapitalismen, rasismen och klassamhället, fortsätter att pumpas ut som sanning från borgerligt håll. Istället för fördelningspolitik som inte alls begränsas till bidrag, vill artikelförfattarna att ”den enklare tjänstesektorn ska växa sig stark”. Det är ett ideologiskt trick som har sin kärna i nordamerikansk och brittisk konservativ politik. Där har man (läs: Reagan och Thatcher) sedan 1980-talet spridit och upprepat denna tes som ett underlag för att avveckla fördelningspolitiken och montera ner välfärden. Det är lättare för alliansen att angripa bidragen och efterlysa fler tjänstehjon än att bara säga: ”Vi vill inte att rika ska dela med sig” Nu attackerar man bidragen, men väser mellan tänderna: ”Upp ur soffan ditt fattiga bidragsäckel, konkurrera om ett skitjobb med skitlön, annars ska jag piska din apati ur dig!”

Den andra förklaringen till utanförskap i artikeln handlar om att dom här 'invandrarnas' kultur är fel. Att de inte ”respekterar grundläggande regler i samhället”. Men genom att reformera flyktingmottagandet, introduktionen för nyanlända och sfi ska en överföring säkras av ”grundläggande värderingar, lagar och regler till människor som kommer från andra kulturer”. Som om 'invandrare' vore en deterministisk produkt av en enhetlig kultur. Som om det i Sverige inte finns värderingar som inte inrymmer en massa skit som inte borde överföras till nån. Ett skolboksexempel på kulturrasism.

I en och samma artikel hinner Billström m.fl. således med att göra en rasistisk och fattigdomsföraktande stockkonservativ analys av det svenska samhället. Syftet? Det kan inte vara annat än att montera ner välfärden och låta klyftorna fortsätta växa.

Fler som kommenterat förslaget finns här.

Unket obegripligt!

Detta är nog bland det värsta jag läst på länge. Debattinlägget på sajten Newsmill av skådespelerskan Jessica Zandén och författaren Cecilia Gyllenhammar där rubriken lyder " Jämställdheten kväver oss! Ge oss tillbaka den riktiga mannen". Artikeln är så till bredden fylld av galet svammel om vad artikelförfattarna anser om att dagens jämställdhet gör kvinnor tråkiga och att mannen tappat sin manliga identitet. De raljerar över trettioåriga män som tar hand om sina barn och menar att otrohet är det bästa medlet för att hålla äktenskapet vid liv. Jag baxnar. Och rasar. Men hoppas att artikeln inte kan bli värre. Men författarna tar inte sitt förnuft till fånga utan ångar vidare, full av frustration över att jämställdheten gjort de mindre attraktiva och önskar sig tillbaka till machomannen som inte tar något ansvar och där kvinnan vet sin plats. De levererar vansinniga citat som att "det kan finnas ömhet i ett slag över munnen" , och "vi glömmer att lusten inte kan infinna sig i bilden av det jämlika äktenskapet.." menar de verkligen att en smäll på käften kan sätta fart på romantiken och att man enbart kan känna lust vid otrohet?

Texten är ett sånt obegripbart lågvattenmärke, jag förstår faktiskt inte deras poäng. Om de tycker det är så provocerande alt tråkigt att män tar sitt ansvar för barn och familj, och att jämställdheten gjort livet tråkigare, så är hoppet inte ute för artikelförfattarna. Ty det finns ju tyvärr fortfarande alldeles för många män därute som lovsjunger kvinnans plats vid spisen.

Det är bara så SvD

Visst kan det kännas lite meningslöst när man försöker klura ut hur SvDs ledarredaktion fungerar. Vad som får dem att tända till. Eller rättare: när man tror man förstått så börjar man ändå fundera på om det verkligen kan stämma. Är det verkligen DET dem säger? Så oftast lägger man ner projektet. Men idag vill man ändå veta vilken värld SvDs Claes Arvidsson lever i. För i den världen kan man tydligen säga att vårdnadsbidraget är en succé. Man behöver inte bry sig om vad de flesta svenskar tycker om det. Man behöver tydligen inte ens bry sig om hur många som vill använda det. Alltså: man behöver inte bry sig om att det enligt statistik och opinion är en flopp.

Det enda man behöver göra (enligt SvDs logik) är att säga: "Det är en succé!"

Samma...

som jag sa för 10 dagar sedan. Kul att fler orkar gnälla på clownen Holstein.

Elisabeth Höglunds klimatångest

När journalisten Elisabeth Höglund lämnade SVT för inte så länge sedan utropade hon att det var så underbart att vara fri från sina journalistiska bojor. Att äntligen få säga vad man vill, att få vara politiskt inkorrekt. Och hon kör igång direkt: lika bra att förneka klimathotet, det känns tydligen inkorrekt nog. SVTs meterologer och main stream media får alla en känga för att vara ensidigt pessimistiska när det gäller klimatet. Och varför skall vi lyssna på FNs Klimatpanel (IPCC), undrar Elisabeth. Jo, fast nu blir det ju bara väldigt, väldigt svårt att förstå vad Elisabeth Höglundh tror att IPCC har för politisk agenda. Vad 1000 tals forskare över hela världen bakom stängda dörrar lyckats konspirera om, och vad syftet skulle kunna vara. Varför vill man lura hela mänskligheten att vi kollektivt värmer upp planeten, om vi nu inte gör det? Man kan tycka mycket om IPCC och dess slutsatser, men att förneka dem verkar vara ovanligt dumdristigt. Om något så är deras analys alldeles för urvattnad och konservativ, då den framställs i en process av kompromisser. Verkligheten ser förmodligen mycket, mycket värre ut.

På DN (som antagligen känner sig träffade av Elisabeths känga som representant för main stream media) försöker man skilja på vetenskap och tro. Man kan ju ändå tro på något även om det inte är vetenskapligt bevisat. Annars skulle det bli väldigt jobbigt att leva, om man inte skulle kunna lyssna och tro på experter, även när de inte kan bevisa allt de säger. Kanske kan man likna det vid att man skulle sluta med orkan eller lavin varningar också. Man vet aldrig med 100% säkerhet att en lavin kommer, eller var den skall slå till. Men man vill ju ändå veta. För sannolikheten är väldigt stor att den kommer, och konsekvenserna är ödesdigra. Det farliga är att välja att inte lyssna på varningarna. Som kära Elisabeth verkar vilja.

”Vatten måste kommersialiseras!”

Det är den enda rimliga, men horribla slutsatsen som kan dras av att läsa Expressens ledare idag, med anledning av debattveckan om vatten som nu pågår på Älvsjömässan - World water week. Sakine Madon argumenterar i ledaren, med hänvisning till Fredrik Segerfeldt, för att världens vattenproblem består i frånvaron av kommersialism i korrupta stater. Jag har svårt att se hur ett vinstdrivet företag vars grundintresse ligger i att just skapa vinst, skulle kunna förse världens fattiga med rent vatten.

Men det blir värre. Madon varnar också för att se vatten som en rättighet eftersom det synsättet förfäktas av diktaturer: ”i länder där mat produceras och distribueras ’demokratiskt’, det vill säga av staten, finns varken mat eller demokrati till folket. Det borde få en och annan klocka att ringa i vattendebatten.”

Jag måste upprepa slutsatsen några gånger för mig själv för att fatta hennes logiska lapsus. Madon menar alltså att all distribution av livsnödvändigheter som inte styrs av kommersiella intressen per automatik är dåligt för ”konsumenten” eller farligt i demokratiskt hänseende. Jo, det ÄR det hon menar. Jag skulle kunna argumentera och lista många exempel som talar emot Madons slutsats, men jag tror inte det behövs.