”Vatten måste kommersialiseras!”

Det är den enda rimliga, men horribla slutsatsen som kan dras av att läsa Expressens ledare idag, med anledning av debattveckan om vatten som nu pågår på Älvsjömässan - World water week. Sakine Madon argumenterar i ledaren, med hänvisning till Fredrik Segerfeldt, för att världens vattenproblem består i frånvaron av kommersialism i korrupta stater. Jag har svårt att se hur ett vinstdrivet företag vars grundintresse ligger i att just skapa vinst, skulle kunna förse världens fattiga med rent vatten.

Men det blir värre. Madon varnar också för att se vatten som en rättighet eftersom det synsättet förfäktas av diktaturer: ”i länder där mat produceras och distribueras ’demokratiskt’, det vill säga av staten, finns varken mat eller demokrati till folket. Det borde få en och annan klocka att ringa i vattendebatten.”

Jag måste upprepa slutsatsen några gånger för mig själv för att fatta hennes logiska lapsus. Madon menar alltså att all distribution av livsnödvändigheter som inte styrs av kommersiella intressen per automatik är dåligt för ”konsumenten” eller farligt i demokratiskt hänseende. Jo, det ÄR det hon menar. Jag skulle kunna argumentera och lista många exempel som talar emot Madons slutsats, men jag tror inte det behövs.