"Det finns både vinnare och förlorare", men låt oss bara prata om vinnarna

"Historien har ibland en otäck förmåga att upprepa sig". Jo, det är Ragnar igen. Ragnar Roos på DNs ledarsida. Och man kan ju inte annat än hålla med. Att de fria kapital marknaderna, de snedvridna frihandels avtalen och de nedmonterade social skyddnäten än en gång skapat en värld med kraschade finanshus, snabbt ökade inkomst klyftor och ett alarmerande antal människor i akut svält. Fast nu är det ju inte det Ragnar syftar på. Tvärtom verkar det som, även om det är svårt att förstå riktigt vad han vill ha sagt. Fast tydligt är att han är orolig igen; orolig att globaliserings arbetet håller på att stoppas upp. Denna underbara utveckling som tagit oss dit vi är idag. Till en sjukligt ojämlik och orättvis världsordning. Men visst har de senaste 30 årens globaliserings agenda skapat tillväxt. Det kan ingen ifrågasätta. BNP har växt med en ofantlig fart. Men är verkligen majoriteten av människorna nöjda med denna utveckling eller bara den lilla del som får del av tillväxten och är utvecklingen hållbar ekologiskt och socialt? Detta måste vara värt att diskutera. Dessutom är det väl få som säger emot när man påpekar att det är själva utvecklingen i sig som skapat krisen.

Men Ragnar är inte nöjd med att bara håna folk som nu känner av en sviktande konjunktur (eller som Ragnar väljer att uttrycka sig: "den snabba strukturomvandlingen gör många frustrerade". Frustrerade? Vi pratar om människor utan jobb, utan social säkerhet, utan pengar att betala hyran, utan pengar att betala mat till barnen). Dessutom vill Ragnar håna dem som hade rätt och faktiskt påpekade att allt detta kunde hända. Naomi Klein till exempel (som tydligen inte bara hade rätt, hon var falsk profet också). Men Ragnar kan ju såklart inte gå med på att hon hade rätt utan uttrycker sig: "den senaste tidens händelser på den världsekonomiska arenan kan tyvärr spela henne i händerna". Vilket fantastiskt innovativt sätt att på ett bakvänt vis påpeka att någon faktiskt hade en poäng.

Man kan som sagt inte annat än hålla med Ragnar när han i rubriken fastställer: "Ingen repris, tack". Ingen repris på Ragnars ovilja att vilja diskutera en komplex världsordning, isåfall.