Barn och barn

Varför väcker privata alternativ till offentliga lösningar så mycket känslor? Håller inte argumentet att de privata alternativen inte "stör" den offentliga eller att de privata alternativen t.o.m. lösgör resurser för den offentliga sektorn? När vi talar om sjukvård blir argumenten inte bara svaga; vi börjar dessutom diskutera att vissa människor är "värda" bättre vård. När vi talar om sjukvård till barn blir argumenten inte bara svaga utan absurda. Hur kan det, beroende på var och av vem man föds, vara skillnad på barn och barn och hur dessa barn skall omhändertas? Man ifrågasätter t.o.m. FNs barnkonvention när man särbehandlar barn, vilket idag beskrivs på DN Debatt angående det privata barnsjukhuset Martina som skall öppna på Östermalm i höst. Dessutom är tanken att privata alternativ lösgör resurser för den offentliga sektorn en klassisk trickle-down bluff. Det finns inga bra exempel på system där dessa effekter kan observeras. Det blir alltid samma sak: man skapar två parallella sektorer. Man skapar grupperingar som tittar på varandra oförstående, vilket i sig skapar ett frustrerat samhälle.

Så låt oss stödja upproret som artikelförfattarna startat. För att visa att detta är inget vi vill ha i Sverige.