Det (o)politiska och opålitliga klimatet

Klimathotet borde vara totalt opolitiskt. Hur kan något som drabbar oss alla (även om utvecklingsländer får den första smällen och har svårare att värja sig) färgas av ideologi? Detta är ändå en kris för mänskligheten. Som kommer att prägla oss alla i all överskådlig framtid. Och det är bråttom. Det gör att klimatkrisen i sig är tvärpolitisk. Drastiska åtgärder behövs snabbt och för alla. Det finns varken tid eller utrymme för särbehandlingar. Men ändå tenderar lösningarna på klimathotet att färgas av politik. Eller om man vänder på det: inga politiska läger har egentligen något förslag på hur krisen skall lösas. Varken från höger eller vänster. Självklart med nyansskillnader där mitten och högern tenderar att klappa sig lite mer på ryggen och säga: vi är redan så duktiga i Sverige och har sänkt våra utsläpp samtidigt som tillväxten ökat. Tyvärr är ju detta inte sant. Vi har bara exporterat utsläppen, vilket Stockholm Environment Institute rapporterat. De enda som egentligen ser allvaret i klimathotet är de mindre och nischade folkrörelserna såsom Klimax och Klimataktion. Det är nu otroligt viktigt att dessa rörelser blir breda folkliga rörelser. Och inte formas av politik. Och detta är problematiskt; det är ju ändå politikerna som kommer att behöva använda all sin makt att reversera klimat utvecklingen.

Den amerikanska ekonomen Neva Goodwin beskriver det problematiska med att politisera klimatkrisen . Hon talar om social cohesion: att det är extremt viktigt att samhället inte grupperar sig utan kreativt slåss tillsammans mot ett gemensamt mål (vilket som sagt klimatkrisen är ett perfekt exempel på). Om vi splittras upp och enskilda grupper slåss för sina egna intressen kommer hela vår framtid att stå på spel. Vi har helt enkelt inte tid för det. Mänskligheten har klarat detta förut när vi stått inför större hot (tiden under och efter de båda världskrigen). Men kanske måste tyvärr hotet bli just så skrämmande: att du och dina närma anhöriga riskerar att dö. Förhoppningsvis behöver det inte gå så långt denna gång.

Tyvärr spelar även media sin roll i att blanda in politik i klimathotet. När Ann Lindèn på DN fnyser åt Socialdemokraternas senaste klimatprogram blir det väldigt bakvänt. Som att slå knut på sig själv. Hon menar: det är så lätt att lova saker när det gäller klimatet så det är ingen idè. För vem håller inte med om att man borde göra något. Det blir som att säga: eftersom klimatet drabbar oss alla (dvs är opolitiskt) så kan inget parti leverera sin egna lösning. Men det är precis tvärtom: alla partier måste göra allt för att leverera lösningar. Som sagt, för vår egna överlevnads skull.