Elisabeth Höglunds klimatångest

När journalisten Elisabeth Höglund lämnade SVT för inte så länge sedan utropade hon att det var så underbart att vara fri från sina journalistiska bojor. Att äntligen få säga vad man vill, att få vara politiskt inkorrekt. Och hon kör igång direkt: lika bra att förneka klimathotet, det känns tydligen inkorrekt nog. SVTs meterologer och main stream media får alla en känga för att vara ensidigt pessimistiska när det gäller klimatet. Och varför skall vi lyssna på FNs Klimatpanel (IPCC), undrar Elisabeth. Jo, fast nu blir det ju bara väldigt, väldigt svårt att förstå vad Elisabeth Höglundh tror att IPCC har för politisk agenda. Vad 1000 tals forskare över hela världen bakom stängda dörrar lyckats konspirera om, och vad syftet skulle kunna vara. Varför vill man lura hela mänskligheten att vi kollektivt värmer upp planeten, om vi nu inte gör det? Man kan tycka mycket om IPCC och dess slutsatser, men att förneka dem verkar vara ovanligt dumdristigt. Om något så är deras analys alldeles för urvattnad och konservativ, då den framställs i en process av kompromisser. Verkligheten ser förmodligen mycket, mycket värre ut.

På DN (som antagligen känner sig träffade av Elisabeths känga som representant för main stream media) försöker man skilja på vetenskap och tro. Man kan ju ändå tro på något även om det inte är vetenskapligt bevisat. Annars skulle det bli väldigt jobbigt att leva, om man inte skulle kunna lyssna och tro på experter, även när de inte kan bevisa allt de säger. Kanske kan man likna det vid att man skulle sluta med orkan eller lavin varningar också. Man vet aldrig med 100% säkerhet att en lavin kommer, eller var den skall slå till. Men man vill ju ändå veta. För sannolikheten är väldigt stor att den kommer, och konsekvenserna är ödesdigra. Det farliga är att välja att inte lyssna på varningarna. Som kära Elisabeth verkar vilja.