Det är så härligt när dom blir arga

När den rådande ordningen ifrågasätts så skyndar många till dess undsättning. Senast i raden för att försvara kärnfamiljen i den s.k. Bitterfitte-debatten är Expressens krönikör Marie Söderqvist. Hennes argumentation går ut på att Sveriges radio inte får sända åsikter i stil med Heliga familjen eftersom SR enligt Söderqvist ska vara ”obundna och objektiva”. Hon förfasar sig över att programmakarna ”oförblommerat predikar sitt budskap genom att håna feltyckare”, och går i försvar för tokstollen och medicinprofessorn Annica Dahlström, som anser att pappor genom sin fysiska uppbyggnad är direkt skadliga för barn. Det som Söderqvist inte inser är ju att ett program om t.ex. bröllop, inredning, matlagning eller semestertips för barnfamiljer också innehåller åsikter, bara inte desamma som i heliga familjen och inte lika tydliga eftersom de förmedlar åsikter i linje med rådande normer. Hela objekivitetsfantasin känns som en förlegad (liberal?) fantasi. Många fler borde ansluta sig till den postmoderna tanken att all information och kunskap innehåller ideologi. Tittar man på P1:s hemsida så framgår dessutom att P1 inte ska försöka vara objektiva, men dock ”stimulera till debatt” och vara ”oberoende från politisk, kommersiell och annan påverkan”. Det är nåt helt annat.

Jag tycker dessutom att det är mer schysst att tydligt visa vilken utgångspunkt man har, istället för att gömma sig bakom en objektivitetsfantasi och därmed mörka att man har utgångspunkter överhuvudtaget. Samtidigt är det så härligt när de tappra försvararna blir så arga. För då vet man att nåt bra är på gång.