Inte bara kris hos Försäkringskassan

Det måste sluta att förvåna oss. Den mest logiska konsekvensen av en välfärd som nedmonteras är uppenbar: välfärden monteras ned. Den smygande nedmontering socialdemokraterna startade på 90-talet har bara ökat i takt när alliansen tog över stafettpinnen. Möjligtvis har retoriken ändrats något och metoden finputsats av PR-byråer men faktum består. Välfärden krisar.

Senaste effekten är också symbolisk. I dagens DN Debatt kan man läsa om en Försäkringskassa i akut kris med en utarbetad personal som går på knäna och där många vill lämna sitt jobb för de känner att de inte kan utföra sina uppdrag tillfredsställande. Försäkringskassan, hjärtat av välfärds-Sverige och massiv omdistribueringscentral, är egentligen ingen gigantisk arbetsgivare men en kris där reflekterar något mycket större. Ett helt system i gungning. Många vitala delar av välfärdssystemet blöder redan (sjukvård, utbildning). Alliansen uppfyller sitt mandat med sina kirurgiska ingrepp i samhällskroppen där man sakta opererar bort välfärden inifrån. Del för del skärs bort. Och som sagt: detta är inget förvånande. En allians av partier vars ideologiska värdebas centrerar runt en mindre stat, en minimal välfärdsstat. Det står inte i partiprogrammen för då får man inga röster av alla välfärdssvennar, men ideologin består. Och tuffar på i ökad takt. Men om detta är något som förfärar folk, och det hoppas jag innerligen att det gör, då måste vi sluta att förvånas och agera.

DN1, DN2, DN3, DN4, SvD1, SvD2, SvD3, AB